ENDENISE - a mama's story

Hur hanterar man detta?

Jag kommer gå in i väggen snart. Jag jobbar verkligen alla Wilgots vakna timmar, förutom dom dagarna jag har ledigt, dvs 1 dag ena veckan och 3 dagar andra veckan. Jag har 8 dagar med min son på 28 dagar. Jag missar 20-23 dagar i månaden med honom, förstår ni? Det skär i mig :( Det är otroligt tungt och jag vet ärligt inte hur länge jag orkar ha det såhär. Jag vet inte hur jag ska hantara det, på riktigt. Jag hade sån ångest att jag skulle åka iväg till Ullared på en dag då jag hade kunnat vara hemma och vart med honom. Vet ni? När jag tar upp Wilgot på morgonen så är det pappa han ropar efter med en gång.. Han har glömt hur man säger mamma och vem mamma är.. Allt är pappa, hela tiden. Detta beror ju på att mamma aldrig är hemma, att det är pappa som gör allt. Ibland önskar jag att jag vore rik nog att gå hemma hela dagarna..eller ibland, jämt önskas det. Jag tycker att mammaledigheten ska innehålla dubbelt så många dagar som den gör, att man skulle kunna vara hemma i två år var men ändå ta ut så många dagar som man måste för att klara sig ekonomiskt. Nåväl..

Vad gör man? Hur hanterar man alla dessa känslor som uppstår? Hur klarar man av längtan och saknaden? Hur accepterar man att man missar 20 dagar i månaden med sitt barn? Jag förstår inte.. Hur gör ni?

Det är så otroligt tungt detta ska ni veta. Varje gång Wilgot vinkar hejdå på morgonen så skriker mitt hjärta, varje gång jag stänger dörren och går så kryper ångesten fram. Han vinkar så fort jag är i hallen, oavsett om jag ska gå eller inte. Han vet ju att det är så mamma brukar göra, gå där ifrån och komma tillbaka nästa morgon.. :(

Mammas älskade lilla hjärta, vad jag saknar dig.

fy ! :( man blir verkligen ledsen av att läsa det du har skrivit , förstår verkligen hur jobbigt det måste vara ! men du är riktigt starkt som klarar av det :)han är ju helt underbar eran lilla kille :)

Denise..tyvärr är livet så :(

Om man nu inte är svinrik.

Jag har haft likadant och nog många andra med oss..



Man måste tjäna pengar för att familjen ska må bra.

Wilgot vet visst men du är...(L)

kram Love

Jag förstår att det är tungt, kan inte ens föreställa mig. Men kan du inte försöka byta jobb eller fråga på jobbet om du kan få jobba andra skift?. Du jobbar väl i matbutik om jag inte minns fel? då finns det ju fler skift än kvällar eller om du byter till ett jobb närmare er så slipper du i alla fall restiden?. Jag vet inte, du gör ju som du vill men tänkte att det är ju i alla fall en idee!. kram

jag förstår att det är jobbigt=( du kan inte jobba halvtid bara ? (om ni har råd med det...). Eller söka ett jobb närmare? Annars är det nog bara att bita ihop som gäller =/ hoppas det löser sig på nåt sätt!

Samma här, eller oki jag börjar fem på morgonen så jag får några timmar på eftermiddagen om jag har tur. Men jag tröttnar, jag har varit på in i väggen nu senaste månaden typ varje dag för min kropp orkar inte med. Dock jobbar jag sjukt mycket övertid också som jag själv inte kan välja som många andra jobb kan.

Men jag tog tag i de hela, jag söker flera nya jobb nu och bloggar typ på helgen efter att William somnat eller om han busar med sin pappa just då. I veckorna orkar/hinner och vill jag inte ens.

Finns de ingen butik närmare er som behöver folk? För du hade väl ganska lång resväg?

Kram.

Tyvärr har jag inget bra råd att komma med. Inga alls. Jag känner med dig, verkligen... Ögonen vart lite fuktigare än vanligt när jag läste detta inlägg, det låter inget vidare hörru. :( Jag har det inte lika jävligt, jag lämnar henne hos dagmamman så jag får iaf nån timma på morgonen. Alltid något.

Usch stackare, jag håller mina tummar för att det ska dimpa ner nåt nytt o bättre jobb åt dig med bättre arbetstider!

Förstår dina känslor. Har dock inga svar på det...

Kramar

Usch och fy för alla jobbiga seperations känslor. Än så länge så e jag hemma, tack och lov! Min son e nu 16 månader. Är tänkt att han ska börja dagis i maj. i januari börjar jag plugga lite på komvux och fixa till mina betyg. Därav får Milo vara hemma lite till. Så då e jag typ deltid föräldraledig, deltid studier. Möjligt att pappsen får plocka nån föräldradag hit och dit när jag behöver plugga lite extra.



Men rika, det blir vi knappast! Skulle kunna tänka mig va hemma heltid ett år till utan tvekan. Det är ju ändå sååå många år de kommer gå på dagis och i skola och sen börja jobba liksom.



Hoppas ni kommer på någon form av lösning. Du kanske kan vara lite föräldraledig sen eller gå ner i tid lite sen när ni båda börjat jobba och så igen?



Kramar!

Helt allvarligt. Jag hade aldrig jobbat som du gör. Jag jobbade tidigare som säljare på Siba. Hade jag fortsatt med det hade jag träffat Liam lika lite och då hade jag dött. Ett barn har ju rtt att få träffa sina föräldrar. Jag sökte nytt jobb under mammaledigheten, plan B om jag inte hade hittat något var att börja studera. Måste du verkligen jobba kvar just där? Kan du inte börja att studera? Du har ju iaf turen att bo i Stockholmsområdet så alla möjligheter finns ju. Jag hade iaf aldrig stått ut, kanske inte svaret du ville ha men jag förstår verkligen din ångest...

Varför jobbar du inte typ 75% eller något då och är mammaledig resten? De borde väl gå?