Kolla, ett nytt foto på W som inte är suddigt, inte illa! :D

Välkommen kiss & bajsåldern! Idag har allt "aaajsat"- kissen, hunden, geten, tröjan, björnen, vagnen, Lo, mamma, pappa, mormor, grodan, kudden. Så idag har vi bland annat ägnat oss åt att torka allt bajs, vi har bytt blöja på både tröjan och leksakstelefonen. Än så länge är det bara charmigt, goseplutten. Dock börjar det bli väldans tjatigt måste jag säga. Så fort Lo knorrar till så skriker W "aaaajsa hahahahha". Det är himlans kul tycker han. Undra hur länge kan kommer vara i denna fas. Hans pappa är ju fortfarande kvar där.. haha.

Har ni fått uppleva kiss & bajsåldern än? När kom den för era barn i såfall?
Bajs bajs bajs, vilket inlägg va? Nu till något helt annat!

Vi haft en  S U P E R  B R A dag idag! Idag har vart en sån dag då jag inte behövt känna att jag inte räcker till. Ingen avundsjuka, inget bråk, inget gråt. BARA BUS hela eftermiddagen. Jag är inte ens trött?! Loppan har faktiskt sovit sig igenom hela eftermiddagen (förutom en matpaus) vilket betytt att jag kunnat leka med Wilgot ända sen han kom hem. När vi ändå är inne på positivitet så kan jag meddela att sist jag lämnade Wilgot på förskolan så var det utan tårar ♥ Känns så mycket bättre att gå ifrån förskolan och veta att det är en glad kille jag lämnat.

Fina fina Storebror ♥

Att fota Wilgot är totalt omöjligt nu förtiden, speciellt när det är mörkt vid 14-15 tiden. Ungen springer runt i 190 hela dagarna och jag som fotar utan blixt lyckas aldrig få en endaste skarp bild. Han har slutat le såhär fint på fotona också och ser numera ut som en liten suris så fort kameran kommer fram. En till sak han gör när kameran kommer fram är att vända sig och säga neeeeje. Så ja, det är bara att gilla läget och lyssna på den lilla herrn. Det får bli ett par bilder från arkivet istället. Dessa 2 är några favoriter, mammas charmtroll ♥

Det är mycket lättare att fota bebisar, helt klart!

Idag när Staffan kom till förskolan med Wilgot så undrade pedagogerna om Wilgot skulle vara med på luciafirandet. Vilket lucia firande? När då? Var då? Japp, vi hade totalt missat lappen som satt så fint utanför dörren. Vilka braiga föräldrar vi är. Ingen tomedräkt, ingen pepparkaksdräkt, ingen stjärtgossedräkt, ingen dräkt överhuvudtaget. Sämsta föräldrarna ever. Hur kan vi missat detta? Stackars vår fina Wilgot :( ♥ Tur i oturen är väl att han är så pass liten och inte förstår vad lucia är. Vi får ta och fika extra mycket i eftermiddag när han kommer hem, sen ska han banne mig få sitt enga lussetåg!

Kan det vara så att en viss fröken Lo ställer till det i mammas & pappas små hjärnor? ;) Jag tror det ja..
Fy så pinsamt det är när man som förälder glömmer bort sånt här.. Åh jag skäms ända in i själen! Det roliga är att jag ständigt funderat på varför Wilgots förskola inte skulle ha något luciafriande, då vi inte hört något. Nu har jag fått svaret.

När vi ändå är inne på att "glömma" så fick jag en påminnelse om att jag hade glömt bort tävlingen i samarbete med Kidsbrandstore! Japp, det är gjort. Nu är iaf vinnaren dragen och grattis...*trumvirvel*.. http://frusofie.se. Maila mig på [email protected] så du kan få det du önskat! :)

Efter 1 veckas rubbad sömn var mamma & pappa ganska slut som människor. Wilgot har sprungit hela nätterna i 6 dagar. Han har sovit fram till 12 och sen har han börjat. Varken han eller vi har fått sova då han kommit in till oss, gjort diverse bus eller bara gått runt. Så igår kväll gjorde vi det förbjudna. Det vi sa att vi aldrig skulle göra. Vi lät Wilgot sova i spjälsängen. Har vi fått sova inatt? JA OCH DET VAR SÅ HIMLA SKÖNT!!!!! Vi alla har sovit hela natten (förutom jag då som glatt fått amma) och Wilgot har inte sprungit en endaste gång (ha ha ha upp kom han inte).

Men uscha vad man känner sig lite misslyckad efter att behövt göra såhär. Men samtidigt så behövde vi ladda batterierna, vi båda blir roligare föräldrar när vi får vara pigga. Önskar att vi sluppit göra detta men ja, vad gör man inte? Nu är Wilgot iväg på julmarknad med mormor och vi inväntar fin besök från Oxelösund, Hannah med familj kommer inom minuten. Ha en fin dag alla! kramis!

Idag när Wilgot kom hem från förskolan så fick jag känna mig riktigt älskad. Han skulle promt sitta i famnen min, klappa min kind för att sedan krama om mig läääänge. Han är så go när han ska kramas och pussas. Han håller om huvudet med händerna och pussar sedan 3 gånger på raken och säger "mm mamma". Sen har vi busat en massa. Det var super roligt att busa samtidigt som man tittade på sig själv i spegeln tyckte W, toker.

Han har börjat prata så mkt nu. Han härmar allt det man säger och lär sig då nya ord hela tiden. Det är så himla farcinerande att höra hur han försöker få fram allt. Han har börjat sätta ihop ord mer och mer nu. Han är så rolig när han råkar säga något annat än det han menade, "neeeeejjjeeee ååååååh!!". Wilgot har växt massor sedan lillasyster kom, han är så himla fin med henne. Jag smälter varje dag. Min stora fina DUKTIGA kille som inte ens har tanken på att göra henne illa fastän hon kommit och tagit en del utav hans mamma och pappa. Jag är fortfarande förvånad över hur bra det gått. Jag vet att det kan vända men då har vi ändå haft dessa underbara dagar då han vart en ängel mot sin syster, en riktig storebror. STOLT MAMMA! ♥ Nu sussar han gott i sängen sin och förhoppningsvis så vaknar han inte allt för många gånger i natt. Åh lille vän vad jag älskar dig ♥

Berätta gärna hur det var för er när lillasyskonet kom till världen!

En del har undrat lite om min förlossning med Wilgot så här kommer ett utdrag från dagen då min älskade onge föddes. Det gick väldigt väldigt snabbt och jag var inte alls beredd på det. Det hade kunnat gå ännu fortare då jag redan kände av krystvärkarna hemma. Men oavsett vad så är detta en av de underbaraste dagarna i mitt liv. Jag är så stolt över mig själv, den kraft och styrka som gömmer sig i min kropp. Jag klarade det, jag klarade att föda naturligt trots att det inte var planerat. Världens finaste son fick jag också (såklart). ♥



"Den 18de Oktober 09 började som vilken dag som helst.
Men runt klockan 11-12 så började jag få lite mensmolsvärk, men tänkte inte mer på det eftersom att jag hade gått med det till och från i 2 veckor. Runt klockan 14.00 så åkte jag, Staffan och mamma till coop för att inhandla en planka samt lite smått som behövdes hem. I affären samt i bilen kände jag av dessa värkar men det var fortfarande inget som gjorde att jag visste att det var på g.

Omkring klockan 15 kom jag och Staffan hem igen. Jag satt mig för att kissa och av ren vana så kollar man ner i trosorna och då fick jag syn på en brun flytning. Det var då jag förstod att detta kanske inte var förvärkar, men vad var det? Vid fyra tog jag mig ett bad & jag bad Staffan diska upp disken ifall att det hade satt igång.

Vid fem snåret så ringer mamma igen, frågade hur det var och om hon skulle hämta upp oss och köra in oss på en gång, nej det är ingen fara än svarade jag så vi la på. Gick då på toaletten igen och då upptäckte jag att den bruna flytningen var inte längre någon flytning utan blod så jag tar och ringer in till förlossningen. Hon avslutade samtalet med att förklara att det lika gärna kunde bli så att jag fick återvända hem eftersom att det kunde vara så pass tidigt in i förlossningen. Jaha tänkte jag, det struntar väl jag i.

Slängde in ett blogginlägg klockan 17:17.
Alla grejer var packade och mamma hämtade upp oss. Jag sitter i bilen 17.46, vart vi var då vet jag inte men jag kommer ihåg klockslaget. Mamma insåg allvaret i mina värkar då jag kände mig sjukt illamående, satt med fönstret uppe och andades, precis som jag lärt mig. Mamma gasade på för fulla muggar och körde mot rött kom jag ihåg.  Klockan 6 får vi komma in i ett rum, vi möttes av en underbar barnmorska.

"OJ OJ 10 cm öppet, du har verkligen gjort ett bra jobb hemma, nu blir det bebis" Klockan var nu 18.40. La mig till rätta i sängen och barnmorskan frågade ifall jag ville prova lustgasten, tjaa jaa svarade jag. Provade men andades självklart fel i första värken. Andra gick bättre men det var inget jag gillade, så jag la ifrån mig den.

Klockan 18.56 börjar jag känna ett tryck och förklarade att nu känns det som att jag ska skita på mig. Oj oj sa dom och fick jätte bråttom för dom skulle ju lägga skydd under mig osv. Började trycka på och sen hör jag "Oj här kommer hela fosterhinnan ut som en ballong" "Kolla hit Staffan" "Detta är väldigt ovanligt, jag har aldrig vart med om detta förut, bara hört om det". Krystade allt vad jag kunde jag kände hur huvudet kom ut, blev alldeles skakis. Plopp sa det och hörde lillen skrika. Mitt hjärta började slå och jag började skaka av lyckorus. Klockan var nu 19.06, det var då min älskade son föddes."

Vill ni läsa mer så kan ni göra det HÄR! Har ni frågor så fråga på. Var inte rädda för att fråga pinsamma saker, jag svarar gärna haha :)

Foton från i somras.

Jag önskar att rummet var lika städat som på bilderna...ända in i själen faktiskt. Men i stället står alla hyllor tomma, alla förvaringslådor är vända upp och ner och alla djur är utspridda runt om i rummet likt ett zoo. Det är grejer överallt och ingen stans. Ibland önskar jag att jag INTE vore höggravid och väldans osmidig..eller ibland, varje liten sekund..exakt hela tiden. Men nu är läget som det är och det finns en liten människa som uppskattar stöket iallafall.

"Åh jag når alla leksaker mamma, speciellt alla dom som låter.. Du vet dom som du brukar gömma undan mamma?"
Är era ungar duktiga på att stöka? Wilgot är bäst!

Nu är vi hemma igen. Lillkillen mår fortfarande jätte dåligt men det är inte hjärnhinneinflammation iallafall. Tackar högre makter för det! Hans höga feber och stela nacke beror på att han bär på en jätte infektion, massa elaka bakterier som simmar omkring i hans stackars kropp. Han hade skyhöga värden i blodet. Alla körtlar runt halsen var uppsvullna och i halsen var han så "ful" som den kunde bli, detta är då orsaken till hans stela nacke. Vi fick ge antibiotika med en gång då dom inte ville vänta pga värderna. Nu ligger han och sussar gott. Stackarn blev ju väckt när han hade gått och lagt sig. Men vad gör man inte? Skulle inte kunna leva med samvetet om det hade vart så att det var hjärnhinneinflammation och han hade fått bestående men pga att vi inte uppsökt läkare. Never!

Vi gjorde akuten fram och tillbaka på 2.5 timme i alla fall, inte illa va? Kan ju säga att vi hade en sån rackarns tur!

Vad har vi annars gjort idag då? Under dagen som varit har vi bara myst järnet. Jag tog en tripp till affärn all by myself, det var skönt att få komma ut även om jag knappt kom fram haha. Wilgot och lekt med pappan sin och jag har bara njutit av att få lite avlastning. Vi har ätit en super god middag och sedan hängt på akuten. Nu ska jag luta mig tillbaka och andas ut. Oron är puts väck och jag hoppas att den inte kommer tillbaka på läääääänge. Kram!

Likt alla andra dagar då jag är själv med Wilgot så har jag försökt sysselsätta honom på bästa möjliga sätt. Han ser helst att vi springer omkring och jagar varandra hela dagarna vilket tyvärr inte går just nu. Idag har vi lagt pussel 711 gånger, målat 711 teckningar, sett 711st olika filmer på youtube och sjungit 711 olika visor. Nej inte riktigt så många gånger. Men vi har lagt så mycket pussel så Wilgot kan alla sina utantill, vi har målat så många teckningar så ungen har färg ända ner till tårna och vi har sett så många videoklipp så Wilgot numera kan välja vilket han vill se själv på min telefon. Förstår inte hur man kan vilja göra samma sak om och om igen? Han tröttnar liksom inte.. utan det är bara "meeera meeera mamma, igen". Han är för go min lilla plutt ♥

Vad brukar ni sysselsätta era små med när era kroppar inte riktigt orkar med?

Härmed tar jag tillbaka allt jag sagt om sovmornar, somna snabbt och sova genom hela natten. Okej?
Jag ska aldrig mer skryta om hur braaaaaaa han sover, jag LOVAR!

Nu när Wilgot blivit en stor pojke så sover han i sin nya stora säng. Till en början gick allt galant, för bra. Han älskade sin säng, la sig frivilligt, sov genom hela natten för att sedan vakna runt 10 och vägra gå upp. Sen kom det en period då han kom på att, heeeey man kan gå upp ur sängen?! Varje nattning blev en kamp. Ni vet Super Nanny? Så sprang vi som tokar.. 30-50 gånger fick jag oftast springa innan han somnade. Sen kom perioden då han kom på att det var väldans roligt att stiga upp mitt i natten, runt 4-6. Jag kände att nej detta kommer aldrig gå över.. Men det gjorde det..i ca en vecka.

Nu är vi där igen och har väl vart till och från sedan vi böt upp oss till den stora sängen. Igår tog det mig 4 timmar att få honom att somna (pappa S jobba och med mig kör Wilgot). Jag vet inte huuuuuur många gånger jag fick springa in och stoppa om honom. Han somnade i alla fall efter kl 22 och innan 6 så slår han upp sina ögon. Han liksom vägrar sova samtidigt som han älskar att testa vart gränsen går. Han gråter varje gång man lägger honom i sängen och så fort man gått därifrån så kliver han upp. Jag blir galen. JAG VILL HA SPJÄLSÄNGEN TILLBAAAAAAKA! Är det lagligt att bygga en bur runt om sitt barn? Skämt och sido.. När han sover över hos mormorn sin (i spjälsäng) så sover han lika bra som han alltid gjort..hela natten och vaknar runt 9. Varför bråkar du så med mammsen Wilgot?

Dit jag ville komma va.. Har ni några super braiga nattningsmetoder?
Super Nanny-metoden är den som fungerar bäst här hemma. Men med mitt bäcken är den inte rolig, inte någon stans..

Hur är era barn att natta? Sover dom bra? Vaknar tidigt/sent?


Tänk om du kunde sova såhär gott lilla hjärtat? ♥

När ens älskade skatt skriker med gråten i halsen att han vill ha mer mat och man tvingas säga nej, då gör det extra ont. Det är inte det lättaste att försöka få honom att förstå att han vart sjuk och magen inte tål så mycket mat på samma gång. Att man får ta det försiktigt, att man inte kan äta mer än lite åt gången. Jag har ingen aning om hur mycket man kan ge honom, vi går lite på känn här hemma. Vi köpte mjölkfri välling igår och den dissades totalt i morse. Han har fått 2st mackor med pytte lite sylt på idag. Allt för att undvika mjölken som finns i smöret. Jag blir knäpp, jag vill bara ge honom så mycket han vill. Förstår att han är super hungrig, samtidigt vill jag ju bara hans bästa. Vill inte att hans stackars mage inte ska hinna med och kolapsa igen. Nej, denna magsjuka har inte vart lätt för fem öre.

I natt har vi vart fri från både spyor och bajs. Kankse är det så att vi går mot friskare tider? Man kan alltid hoppas ända in i själen ♥

Igår sa han något som fick mig att smälta långt ner i backen. Jag låg på soffan och vilade, Wilgot kom fram och ville ge mig en puss. För att undvika smitta så sa jag att du får pussa på systeryster istället. Wilgot pussar på magen och drar sedan ner min tröja, vinkar mot magen och säger "Hejdå systenysen" ♥ Hur söt? ÅH älskade onge!

Foton från helgen.

Denna dag har verkligen inte vart lätt. I natt vid halv 3 vaknade jag och efter någon timme i sängen så hör jag hur Wilgot gråter till hysteriskt. Staffan springer upp och jag lunkar efter. Lillkillen hade spytt ner hela sängen och sig själv, han grät av förtvivlan och var helt förstörd. Jag tog nattpasset och lät S sova. Natten bestod av att trösta, torka, duscha och lugna. När kl blev 8-9 så klarade jag inte av mer, väckte pappa S och han tog över. Fick mig 2 timmars sömn och när jag kom upp så fick jag den glädjande nyheten att W inte kräkts sen innan jag gick och la mig. Han har fått behålla 2 bananer samt all vätska han druckit efter kl 10. Så nu håller vi tummarna att han kryar på sig helt ♥

Lilla pluppisen, han har verkligen haft det kämpigt. Det är sjukt tufft att se sitt lilla hjärta sådär. Det gör verkligen ont i varenda ven i hela kroppen. Nej usch för magsjuka! Jag känner mig lite sisådär just nu så det skulle inte förvåna mig om jag insjuknar snart jag med.

I förrgår fick denna söta väska flytta in hos oss och sen dess har den funnits där Wilgot vart. Sötunge :)
Men det är ganska förståeligt, för hur söt är den inte då?

Appropå favoriter så är Wilgots nya grej att säga hejdå till allt och alla. Hejdå kråkan, hejdå snoppen, hejdå flaskan, hejdå skräpet, hejdå katten, hejdå barnprogrammet, hejdå maten, hejdå tröjan. Allt ska man säga hejdå till. I kväll när pappa och Wilgot skulle gå och borsta tänderna så gav han sin vällingflaska en puss och sa "Heeejåå älliiing", hur söt får man bli? :D Gosunge!

Även om Wilgots tal inte är speciellt brett så går det framåt. Har börjar nu lite smått att prata i tvåordsmeningar. "Hej katten", "hejdå katten", "bravo mera", "mer mamma", "tappa tröjan" "hjälpa tröjan" etc. Ibland lyckas han sätta ihop 3 ord, men det händer knappt. Den enda treordsmeningen som verkligen sitter är "En gåååång till" som dom säger efter babblarna-låten. Kommer nog ta ett tag innan sonen och jag kan kommunicera på riktigt. Vi har inte bråttom vi :)

När började era barn prata i meningar? Tidigt, mellan eller sent?

Att spexa är verkligen Wilgots specialitet. Han tycker det är jätte roligt att "göra sig rolig" på kort för att sedan skratta åt sig själv. Fast se sig själv på film är nog det roligaste. "Leka apa" och klanta sig är något vi får se här hemma mest hela tiden. Han har så tokiga saker för sig ibland, oftast så kiknar jag av skratt. Han kan verkligen charma den där Wilgot. Min alldeles egna lilla pajas, egenkär är han också.

och jag vet att alla nära och kära från min sida just nu tänker "Han är precis som sin mor".....
Okej, jag erkänner. Ibland kan det gå liiiite överstyr. Men heey, thats me!

Mammas fina ♥

Ni som följt med här vet att Wilgot mer än gärna har en hink på huvudet när han färdas på diverse fordon. Wilgot fick igår en hjälm & 3-hjuling utav sin mormor och jag kan säga att ungen vägrade att ta av sig hjälmen. Han hade den på sig nästan hela dagen, så stolt haha. Imorse var det inte lika roligt då hjälmen var tvungen att stanna hemma. Herregud vilken fight vi hade. Ungen gallskrek, han skulle ha hjälmen. Lite köttbullemut så löste sig allt.

(Illa illa illa..man ska inte muta sin barn haha).

Brukar ni muta? Jag kan vara en riktig mutmamma. Fy så jag skäms!

Glöm inte att vara med och tävla HÄR K R A M K A L A S ♥

Det var en förväntansfull mamma som öppnade burkarna med lera. "Nu ska vi göra gubbar och djur Wilgot" ♥

Neeej Wilgot, man kan inte äta detta.. säger jag samtidigt som ongen stoppar in leran i munnen. Han förstod det så fort leran hade intagit hans lilla mun. Visst ser den himla god ut men nu ska vi göra gubbar och djur älskling, fortsatte jag. Det blev inga gubbar och djur. Det blev små lerbitar över hela köket och efter det en tokig unge som hellre ville bygga torn med burkarna än att kladda. Kanske ska tillägga att dessa små små smååååå bitar var i olika färger. Nu kanske ni undrar hur det kunde bli små små små pytte bitar över hela köket? Jo ni förstår, mamma gjorde gubbar och djur! Att kolla bort en sekund när man har barn = städa. Så är det iallafall här hemma :) Någon som känner igen sig med städningen?

Förstod era underbaringar vad man skulle göra med dessa härliga lerklumpar?

Nästa gång ska VI göra GUBBAR och DJUR Wilgot. Om något år eller två..tre...

DET ÄR INGEN VANLIG DAG FÖR DET ÄR WILGOTS FÖDELSEDAG, HURRA HURRA HURRA! ♥
Imorse kl 6 väcktes vår lilla skatt med sång, ljus och presenter. Han fick också en havreboll dagen till ära. Wilgot flög upp ur sängen med världens leende. Han förstod inte riktigt varför mamma och pappa sjöng och skrattade som två knasbollar. Det blev lite fel när jag skulle sjunga, råkade nämligen sjunga att han skulle skjutas i första versen. Det lät lite smått roligt. Därav skrattet. Att få öppna paket på morgonen uppskattades väldigt mycket. Ungen lös av lycka när han öppnade paketet med den gående hunden. Men mest uppskattat var badankan för 10kr. Tokunge! Han slukade havrebollen och vällingen sin innan det var dax att fara till förskolan med pappa.

Tänk att det är 2 år sen denna underbaring föddes? Helt ofattbart. Kl 19.06 den 18de Oktober kom Wilgot till världen med en väldans fart. Därefter fick jag upp min älskade onge i famnen. Det var precis då våra liv förändrades föralltid. Till det mest underbara liv i hela världen. Ingen dag är den andra lik förutom att kärleken växer för var dag som går. Jag är så stolt, tacksam och förjävla lycklig över det jag har. Wilgot, världens bästa Wilgot ♥...K Ä R L E K !


Glöm inte att kika in inlägget under. Det är verkligen ett underbart bäddset. Det skadar inte att vara med att tävla om 1 lott, den lotten kan räcka för att bäddsetet ska bli ditt. Om du inte vill ha det själv så är det faktiskt snart julafton och varför inte tävla för någon annans lycka? Good Luck! :)

Snart fyller min lilla bebis skrutt 2 år (på tisdag).
Det är inte rätt att kalla honom för min lilla bebis skrutt då han numera är en liten pojke. Det var länge sen jag skrev om W, vad han gillar, hur han är och hur han utvecklas. Så varför inte göra det?

Wilgot förstår allt i hans vardag men skippar det där med att prata. Han kan säga många många ord men har inte riktigt kommit på att man ska använda dom när man vill något. Vill han något så visar han vad han vill. Ställer man då frågan om det är ex vatten han vill ha så säger han "Ja, vatten" eller "mer vatten" osv. Vi förstår varandra, kanske är det därför han har skippat det där med att prata.

Han har sedan en längre tid visat uppskattning och det är så himla charmigt att se. Han blir alldeles till sig och skrattar av lycka samtidigt som han utbrister i ett WOOOOOOOOW :D Som idag när vi bäddade rent hans säng med nya fina lakan. Det var en nöjd kille som glatt la sig i sängen. Tänk att en sån liten sak kan göra en 2åring så glad.

Wilgot älskar att leka "vardag". Dockan får göra det mesta som han själv får göra. Har han gjort ajabaja så har dockan gjort det. När han leker med sina nallar och djur så delas det ofta ut pussar och kramar. Dom ska nattas, äta och leka. Han tycker om att måla och musik. Han har precis börjat intressera sig för tvn, speciellt när det är barnprogram med andra barn. Alltså otecknat. Astrid Lindgren är en favorit, förutom teckenspråksprogrammen. Han älskar alla djur. Så fort han ser ett djur någon stans så låter han som det. Get/får är favoriten just nu. Hundar och katter ligger inte långt efter.

Han har världens sämsta tålamod (vem kan han ha fått de ifråååååån) och är envis som en gris (det med...hmmm). Vi tränar på detta genom att lägga pussel och andra pillgrejer. Pusslet har han tränat på i några dagar och nu klarar han hela själv. Han testar allt hela tiden, framför allt mitt tålamod. Just nu tränar vi stenhårt på att säga förlåt, blåsa och sedan puss&kram då det oftast handlar om att kasta grejer och slåss. Jag vet att han har tråkigt när detta börjar så det är en liten påminnelse till mig själv.. LEK!

Wilgot gillar fortfarande inte att få vatten i ansiktet/över huvudet, men bada går bra. Han tycker dock det är lite läskigt ibland men inte alls lika kraftigt som förut. I badkaret "lagas det mat" och han badar gärna längre än längst.

Han är världens mysigaste lilla kille som älskar att pussas och kramas. Han älskar människor och är inte blyg att ge andra kramar och pussar. Han är som nöjdast med folk runt omkring sig. När han sitter i soffan så vill han alltid ha filten och kudden. Sen sitter han där och myser, helst ska även vi sitta där. Men inte för nära varandra (jag och pappa S alltså) för då blir det klagomål. Min mamma faktiskt..

Han har börjat spexa, mest hela tiden. Nya grejen är att skratta roligt. Även om han skrattar på riktigt så ska han förvränga sitt skratt med något som får mig att kikna. Han är för rolig. Han är en riktig liten pajas. En glädjespridare av sin egna sort. Att härmas är han bäst på. Skrattar vi åt något, skrattar han. Hostar vi, hostar han. Dansar vi, dansar han. Ni förstår. Allt.

I morse var det första gången Wilgot fick upp ur sin säng självmant. Kl 8 kom han in till oss med en fylld blöja. Sen var morgonen igång. Idag har jag vart och handlat några små presenter till W. Det blev en potta och nappflaska till dockan, en gående hund, en bil, lera, en badanka, strumpor och en reflex. Han kommer få så mycket av hans nära och kära så det känns lite överflödigt att vräka på med presenter. Men nååågra morgonpaket ska ongen få öppna på tisdag :)

Det var lite om lilla W. Det är så svårt att komma ihåg allt såhär på rak arm. Men jag ville iaf skriva ner lite så det finns sparat. Man glömmer ju saker så fort. Helt plötsligt så är det förträngt och då blir man så arg över att man inte minns. Så detta var mest för vår egna skull, till arkivet så att säga.