Barn och socker
Hur gör ni med sockerintaget för di små? Hur mycket är okej för er?
Jag kan helt ärligt säga att jag inte håller så hårt på det. Eller jag är nog den som håller hårdast på det om man ser till alla Wilgots nära och kära ;) Sockerboven i vår familj är saft men oftast så har vi någon utan socker hemma, men även den är ju ner sötad. Wilgot får sällan rent godis av oss och när han väl får det så är det pappa S som vart lite snäller. Däremot kan han få ett mariekex då och då, eller någon annan kaka. Allt för att han ska hålla sig lugn 1 sekund. Illa! Självklart får han smaka på det som bakas. Men jag tänker inte "hur mycket socker innehåller detta....?". Sånt finns inte i mina tankar.
Vi har ingen godisdag, sånt förstår han inte ännu. Men låt oss säga att han får någon typ av godis 2 gånger i månaden. MEN det inkluderar inte russin, kex och saft. Saft (dock häller vi bara i några droppar så han ser att han fått saft haha) får han några gånger i veckan, ibland någon gång per dag. Men far han ex till mormor så får han alltid något gottis. Fast sånt hör väl till?
Han nöjer sig bra med frukt och så länge han gör det så tänker jag absolut inte föra in mer socker i hans liv. :)
När vi tar fram russin så jublar ungen "USSIN doooooodis" haha. Så sitter han nöjt där med sina fem russin ♥
Dagens TYCK TILL!
Det var LÄNGE sen jag körde "Tyck till", så nu är det på tiden!
Haha, ser ni hans fina blåmärke? tokungen ♥
Dagens fråga:
Du får ett mail där det står att en modellagentur vill ha ditt barn som modell för ett stort projekt. Det är välbetalt men MÅNGA timmars arbete. Du beräknas få omkring 30.000kr när projektet är över. Det ska tas vanliga modellbilder, inget konstigt eller så. Lekfulla barnfoton. Skulle du tacka ja eller skulle du tacka nej? Varför?
och vad tycker jag?
Eftersom att mina barn är så pass små så har dom ju inte så mycket att säga till om i den frågan. Jag hade nog tackat ja men skulle barnen visa att dom ogillade situationen hade jag packat ihop och gått därifrån. Jag skulle aldrig göra något sådant för min egna skull, för pengarna eller för sakens skull. Sånt här är så klurigt. Vad är rätt, vad är fel? Sånt får man nog ta och känna efter själv. Jag PERSONLIGEN ogillar ex omslagstävlingen som Vi föräldrar har. JUST för att man tävlar i "skönhet", "sötaste" bebisen vinner thats it. Jag tycker inte det känns helt rätt i MITT hjärta om jag tänker på om jag skulle lägga ut mina barn i den där tävlingen. Tävla i skönhet kan dom göra när dom är äldre och har en egen vilja. Men har absolut inget emot dom föräldrar som är med och tävlar med sina barn. Men dit jag ville homma. Lite så är det under denna fråga också. Är det rätt att låta sitt barn göra modelljobb när dom egentligen inte kan uttrycka sin vilja? Just därför skulle jag packa ihop och gå därifrån om dom visade missnöje, men självklart skulle jag ge det ett försök.
Haha, ser ni hans fina blåmärke? tokungen ♥
Dagens fråga:
Du får ett mail där det står att en modellagentur vill ha ditt barn som modell för ett stort projekt. Det är välbetalt men MÅNGA timmars arbete. Du beräknas få omkring 30.000kr när projektet är över. Det ska tas vanliga modellbilder, inget konstigt eller så. Lekfulla barnfoton. Skulle du tacka ja eller skulle du tacka nej? Varför?
och vad tycker jag?
Eftersom att mina barn är så pass små så har dom ju inte så mycket att säga till om i den frågan. Jag hade nog tackat ja men skulle barnen visa att dom ogillade situationen hade jag packat ihop och gått därifrån. Jag skulle aldrig göra något sådant för min egna skull, för pengarna eller för sakens skull. Sånt här är så klurigt. Vad är rätt, vad är fel? Sånt får man nog ta och känna efter själv. Jag PERSONLIGEN ogillar ex omslagstävlingen som Vi föräldrar har. JUST för att man tävlar i "skönhet", "sötaste" bebisen vinner thats it. Jag tycker inte det känns helt rätt i MITT hjärta om jag tänker på om jag skulle lägga ut mina barn i den där tävlingen. Tävla i skönhet kan dom göra när dom är äldre och har en egen vilja. Men har absolut inget emot dom föräldrar som är med och tävlar med sina barn. Men dit jag ville homma. Lite så är det under denna fråga också. Är det rätt att låta sitt barn göra modelljobb när dom egentligen inte kan uttrycka sin vilja? Just därför skulle jag packa ihop och gå därifrån om dom visade missnöje, men självklart skulle jag ge det ett försök.
Tjejkläder, killkläder eller barnkläder?
Något som det pratas väldigt ofta om här i bloggvärlden är hur man klär sina barn. Genus hit, genus dit, pojkigt och flickit, klänning på killar, klänning på tjejer. Sött och puttinuttigt, hårt eller tufft. Stilarna är många och ämnet är hett hett hett.
Puttinuttigt & randigt.
Jag då? Vad tycker jag?
Först och främst tycker jag att det är ganska tråkigt att vi i dagensläge har det så uppdelat, tjejer har sin avdelning och killar sina. Färgerna hos tjejerna går i rosa, rött och vitt, blommor och paljetter och på killavdelningen ser man sällan något i dessa färger. Att klä Wilgot i klänning är något jag aldrig skulle göra frivilligt, men skulle han komma en vacker dag och be om att få ha klännig så SJÄLVKLART så skulle han få ha det. Han väljer fritt bland kläderna jag shoppat och jag skulle aldrig tvinga honom att ha på sig något han inte vill. Finns många plagg i garderoben som är oanvända pga att han inte velat sätta på sig dom. Idag valde han ett par ljusa haremjeans, en militärgrön tröja från POP och olika strumpor. Lo har på sig en grönvit dress.
Tyvärr är det så att barnen i tidig ålder vet vad som är pojkigt och flickigt. Mobbning, blickar och påhopp finns redan där. Skulle Wilgot komma till förskolan om något år i klänning så skulle han nog få ett antal frågor om varför han har klänning och diverse påhopp "åååh du är en flicka". Tyvärr är det så. Vem har vi att skylla på? Jo dom som lär ut, främst föräldrarna. Barn blir påverkade av varandra, dom lär sig extremt mkt utav varandra.
Wilgot har mycket blått i sin garderob. Men inte för att det är en "pojkfärg" utan för att hans ögon blir så himla fina mot blått. Han har en väldigt blandad färgskala i sin garderob men blått har han nog mest utav. Lo hade mycket rosa & grått till en början men nu är hennes garderob väldigt blandad. Visst har hon klänningar som är ett typiskt tjejplagg men dom har pappa S och släkten stått för. Jag kan tycka att hon blir väldans söt i klänning och rosa men ju mer dagarna går här hemma så tycker jag att hon börjar passa mer i andra färger, så som mörklila, blått och glada färger.
Wilgot väljer som sagt allt han sätter på sig, till och med strumporna. För mig är det viktigt att han får vara den han är och kläderna är ju en del utav honom och hans personlighet. När Lo blir stor nog för att välja kläder så ska hon givetvis få göra det också. Men tills dess så får hon drass med pappa & mammas smak. Just nu är det mest bodys, byxor och heldresser för hennes del. Den dagen dom klarar av och shoppa själva så ska jag inte lägga mig i, så länge dom inte väljer ett plagg där det finns ett tryck som kan såra andra.
Lite nytt i loppans garderob
För mig spelar det ingen roll vad mina barn har för kläder på sig, bara dom trivs i det dom har på sig. Vill Wilgot ha en rosa prinsessklänning så får han självklart ha det. Skulle Lo vilja gå i slips och skjorta varje dag, så självklart får hon det. MEN dom kommer säkerligen möta på personer som i frågasätter VARFÖR dom har på sig det. Då kommer jag finnas där och stötta, förklara varför och peppa dom. Men som tur är har allt detta med pojkigt och flickigt blivit mycket mycket bättre med åren. SÅ vem vet, om några år kanske det är okej för ALLA att pojkar bär en rosa klänning med hjärtan på. Man kan ju alltid hoppas.
Blått och färglatt
Kikar man in i Wilgots garderob så ser man att det är en pojkes kläder och tvärtom är det om man kikar in i Lo's. Varför vet jag inte, antar för att dom faktiskt är en pojke och en flicka? Jag vet ju själv att om jag klär mig i klänning så känner jag mig mer kvinnlig och vacker än om jag slänger på mig ett par baggyjeans och en tjocktröja. MEN jag föredrar det sist nämnda och det är oftast det jag bär.
Det vitkigaste för mig är att mina barn får vara DEN dom vill och trivs med det, inte vilka kläder dom har.
Så vad har mina barn? Dom har en del pojkigt, en del flickigt och en HEL DEL randigt men framförallt bekväma barnkläder ;)
Tjejkläder, killkläder eller barnkläder? Hur ser era barns garderober ut? Väljer ni, väljer dom?
Puttinuttigt & randigt.
Jag då? Vad tycker jag?
Först och främst tycker jag att det är ganska tråkigt att vi i dagensläge har det så uppdelat, tjejer har sin avdelning och killar sina. Färgerna hos tjejerna går i rosa, rött och vitt, blommor och paljetter och på killavdelningen ser man sällan något i dessa färger. Att klä Wilgot i klänning är något jag aldrig skulle göra frivilligt, men skulle han komma en vacker dag och be om att få ha klännig så SJÄLVKLART så skulle han få ha det. Han väljer fritt bland kläderna jag shoppat och jag skulle aldrig tvinga honom att ha på sig något han inte vill. Finns många plagg i garderoben som är oanvända pga att han inte velat sätta på sig dom. Idag valde han ett par ljusa haremjeans, en militärgrön tröja från POP och olika strumpor. Lo har på sig en grönvit dress.
Tyvärr är det så att barnen i tidig ålder vet vad som är pojkigt och flickigt. Mobbning, blickar och påhopp finns redan där. Skulle Wilgot komma till förskolan om något år i klänning så skulle han nog få ett antal frågor om varför han har klänning och diverse påhopp "åååh du är en flicka". Tyvärr är det så. Vem har vi att skylla på? Jo dom som lär ut, främst föräldrarna. Barn blir påverkade av varandra, dom lär sig extremt mkt utav varandra.
Wilgot har mycket blått i sin garderob. Men inte för att det är en "pojkfärg" utan för att hans ögon blir så himla fina mot blått. Han har en väldigt blandad färgskala i sin garderob men blått har han nog mest utav. Lo hade mycket rosa & grått till en början men nu är hennes garderob väldigt blandad. Visst har hon klänningar som är ett typiskt tjejplagg men dom har pappa S och släkten stått för. Jag kan tycka att hon blir väldans söt i klänning och rosa men ju mer dagarna går här hemma så tycker jag att hon börjar passa mer i andra färger, så som mörklila, blått och glada färger.
Wilgot väljer som sagt allt han sätter på sig, till och med strumporna. För mig är det viktigt att han får vara den han är och kläderna är ju en del utav honom och hans personlighet. När Lo blir stor nog för att välja kläder så ska hon givetvis få göra det också. Men tills dess så får hon drass med pappa & mammas smak. Just nu är det mest bodys, byxor och heldresser för hennes del. Den dagen dom klarar av och shoppa själva så ska jag inte lägga mig i, så länge dom inte väljer ett plagg där det finns ett tryck som kan såra andra.
Lite nytt i loppans garderob
För mig spelar det ingen roll vad mina barn har för kläder på sig, bara dom trivs i det dom har på sig. Vill Wilgot ha en rosa prinsessklänning så får han självklart ha det. Skulle Lo vilja gå i slips och skjorta varje dag, så självklart får hon det. MEN dom kommer säkerligen möta på personer som i frågasätter VARFÖR dom har på sig det. Då kommer jag finnas där och stötta, förklara varför och peppa dom. Men som tur är har allt detta med pojkigt och flickigt blivit mycket mycket bättre med åren. SÅ vem vet, om några år kanske det är okej för ALLA att pojkar bär en rosa klänning med hjärtan på. Man kan ju alltid hoppas.
Blått och färglatt
Kikar man in i Wilgots garderob så ser man att det är en pojkes kläder och tvärtom är det om man kikar in i Lo's. Varför vet jag inte, antar för att dom faktiskt är en pojke och en flicka? Jag vet ju själv att om jag klär mig i klänning så känner jag mig mer kvinnlig och vacker än om jag slänger på mig ett par baggyjeans och en tjocktröja. MEN jag föredrar det sist nämnda och det är oftast det jag bär.
Det vitkigaste för mig är att mina barn får vara DEN dom vill och trivs med det, inte vilka kläder dom har.
Så vad har mina barn? Dom har en del pojkigt, en del flickigt och en HEL DEL randigt men framförallt bekväma barnkläder ;)
Tjejkläder, killkläder eller barnkläder? Hur ser era barns garderober ut? Väljer ni, väljer dom?
Vad skulle ni ha gjort?
Detta hände imorse..
Det ringer på dörren. Jag är på väg att ställa mig upp för att gå och öppna men ber Staffan gå då jag inte har någon bh på mig under tröjan (japp!). Staffan går och öppnar. Utanför står en tjej 25-30år (jag såg henne aldrig och staffan är sämst på ålder). Jag hör en ljus röst som ber om ursäkt för att hon stör. Efter en stund hör Staffan säga "Nej tyvärr, det går inte. Vi har barn här inne. Du får gå någon annan stans. Tyvärr." Hör dom tissla och tassla ett tag till innan Staffan stänger dörren och låser illakvickt.
Han kommer in och ser mäkta förvånad och fundersam ut och jag frågar vad det handlade om..
Det var tydligen så att denna tjej frågat om hon fick komma in då hon blev jagad av sin pojkvän som var i trapphuset. Staffan förklarar det jag hörde, att vi har barn här inne och att det tyvärr inte går. Då hade hade hon tydligen försökt gå in i alla fall men Staffan hade nekat och stängt dörren. Tjejen i fråga såg normal ut, lite risigare bara. Inga skador osv. I samma veva som detta sker så hör vi hur det ringer på några trappor ner vilket gör det ännu skummare. Det är ingen som pratar, springer i trappor eller så..inget rop utan bara ett pling längre ner. Det är ofta folk ringer på vår dörr och vill sälja, prata eller predika om något. Nåväl..
Vad fasiken hade ni gjort? Hade ni släppt in? Jag hade gjort det om hon var skadad. Men jag riskerar samtidigt att bli indragen i en massa skit. Det är inte något man vill ska ske när man har sitt hjärtansbarn hemma. Staffan kände att inte var så pass allvarligt så han ville riskera Wilgot. För vem vet vad som hade skett om det nu var så att hennes pojkvän jagade henne, om vi hade släppt in henne alltså. Jag tror inte det var så allvarligt.. Vi hörde inga fler ringklockor eller spring i trappen. Såg inget utanför heller.
Svar till Sarah!
Sarah om Vad skulle ni ha gjort?:
Du skämtar med mig va? Menar du på fullaste allvar att ni inte släppte in någon tjej som bad om hjälp för att hon var i fara? Herregud. Det värsta jag har hört. Hoppas du får vara med om samma sak. Fruktansvärt egoistisk och så typiskt svenskt.
Svar: Nej vi släppte inte in denna tjej. Då det inte fanns några tecken på att hon tala sanning. Inga skrik, inget rop, spring i trappor, inga skador, ingen hysterik, inga tårar, ingenting. Hade vi hört eller sett något så självklart, självklart hade hon fått komma in. Men samtidigt har vi vår son och blivande dotter här inne. Om något skulle hända dom pga av att vi släppt in en människa så skulle jag aldrig förlåta mig själv. Mina barn är mitt allt. Då tar jag hellre risken att få dåligt samvete över denna tjej. Och ber om att hon hittade någonstans att komma in om, om det var så att hon blev jagad. Att det är speciellt typiskt svenskt vet jag inte. Jag lovar dig att om vi hade fått minska tecken på att hon var i fara, ett skrik i trappen eller vad som helst så hade hon fått komma in. Att du hoppas att jag ska få vara med om samma sak det är ju bara ren idioti.
Det ringer på dörren. Jag är på väg att ställa mig upp för att gå och öppna men ber Staffan gå då jag inte har någon bh på mig under tröjan (japp!). Staffan går och öppnar. Utanför står en tjej 25-30år (jag såg henne aldrig och staffan är sämst på ålder). Jag hör en ljus röst som ber om ursäkt för att hon stör. Efter en stund hör Staffan säga "Nej tyvärr, det går inte. Vi har barn här inne. Du får gå någon annan stans. Tyvärr." Hör dom tissla och tassla ett tag till innan Staffan stänger dörren och låser illakvickt.
Han kommer in och ser mäkta förvånad och fundersam ut och jag frågar vad det handlade om..
Det var tydligen så att denna tjej frågat om hon fick komma in då hon blev jagad av sin pojkvän som var i trapphuset. Staffan förklarar det jag hörde, att vi har barn här inne och att det tyvärr inte går. Då hade hade hon tydligen försökt gå in i alla fall men Staffan hade nekat och stängt dörren. Tjejen i fråga såg normal ut, lite risigare bara. Inga skador osv. I samma veva som detta sker så hör vi hur det ringer på några trappor ner vilket gör det ännu skummare. Det är ingen som pratar, springer i trappor eller så..inget rop utan bara ett pling längre ner. Det är ofta folk ringer på vår dörr och vill sälja, prata eller predika om något. Nåväl..
Vad fasiken hade ni gjort? Hade ni släppt in? Jag hade gjort det om hon var skadad. Men jag riskerar samtidigt att bli indragen i en massa skit. Det är inte något man vill ska ske när man har sitt hjärtansbarn hemma. Staffan kände att inte var så pass allvarligt så han ville riskera Wilgot. För vem vet vad som hade skett om det nu var så att hennes pojkvän jagade henne, om vi hade släppt in henne alltså. Jag tror inte det var så allvarligt.. Vi hörde inga fler ringklockor eller spring i trappen. Såg inget utanför heller.
Svar till Sarah!
Sarah om Vad skulle ni ha gjort?:
Du skämtar med mig va? Menar du på fullaste allvar att ni inte släppte in någon tjej som bad om hjälp för att hon var i fara? Herregud. Det värsta jag har hört. Hoppas du får vara med om samma sak. Fruktansvärt egoistisk och så typiskt svenskt.
Svar: Nej vi släppte inte in denna tjej. Då det inte fanns några tecken på att hon tala sanning. Inga skrik, inget rop, spring i trappor, inga skador, ingen hysterik, inga tårar, ingenting. Hade vi hört eller sett något så självklart, självklart hade hon fått komma in. Men samtidigt har vi vår son och blivande dotter här inne. Om något skulle hända dom pga av att vi släppt in en människa så skulle jag aldrig förlåta mig själv. Mina barn är mitt allt. Då tar jag hellre risken att få dåligt samvete över denna tjej. Och ber om att hon hittade någonstans att komma in om, om det var så att hon blev jagad. Att det är speciellt typiskt svenskt vet jag inte. Jag lovar dig att om vi hade fått minska tecken på att hon var i fara, ett skrik i trappen eller vad som helst så hade hon fått komma in. Att du hoppas att jag ska få vara med om samma sak det är ju bara ren idioti.
Jag drömmer...när jag är gravid.
Kommer ni ihåg några graviddrömmar? Berätta gärna!
Jag har nu drömt flera gånger att jag fått föda för tidigt. Men bebis har klarat sig varje gång, trots att jag drömt om att h*n kom i v18, 21, 23 och 24. Jag tycker verkligen inte om att drömma såna saker. Dels för att det är en jobbig dröm i sig men även för att mina drömmar brukar stämma ibland. Jag hoppas innerligt att detta bara är några av 1000 konstiga graviddrömmar.
Kommer ihåg några drömmar från tiden jag väntade Wilgot, så läskig men så himla roligt. En natt drömde jag att han sprarkade så hårt så att magen blev genomskinlig. Jag såg hans ansikte och det var inte en bebis, det var en liten gorilla. Haha, så hemskt!
Jag har nu drömt flera gånger att jag fått föda för tidigt. Men bebis har klarat sig varje gång, trots att jag drömt om att h*n kom i v18, 21, 23 och 24. Jag tycker verkligen inte om att drömma såna saker. Dels för att det är en jobbig dröm i sig men även för att mina drömmar brukar stämma ibland. Jag hoppas innerligt att detta bara är några av 1000 konstiga graviddrömmar.
Kommer ihåg några drömmar från tiden jag väntade Wilgot, så läskig men så himla roligt. En natt drömde jag att han sprarkade så hårt så att magen blev genomskinlig. Jag såg hans ansikte och det var inte en bebis, det var en liten gorilla. Haha, så hemskt!
Dagens "Tyck till" - Glass
Nu när våren är kommen med värme & sol så är det många som köper årets första glass. Det finns många olika att välja bland och alla har vi vår favorit. Glass smakar alltid bäst i värme, eller hur?
Vilken glass är din favorit? Kankse är du 2st?
Kom igen och svara nu så jag kan få fram favoriten :D
Denise tycker till:
Glassoman som jag är så har jag provat varenda en i den där satans glassboxen. Den står liksom där och ropar "Denise Denise kom och köp" och när jag väl kommer dit så ligger alla glassar och säger "Denise, välj mig. Nej Denise, jag är godast". Men favoriten då? Han som oftast blir köpt är mr TipTop. Jösses, oslagbar! Om Mr TipTop är slut så blir det en Cornetto med choklad. Den är nääästan oslagbar! :D Men helst av allt avnjuter jag en mjukglass med nötkross på. Mums! Som sagt, glassoman.
Vilken glass är din favorit? Kankse är du 2st?
Kom igen och svara nu så jag kan få fram favoriten :D
Denise tycker till:
Glassoman som jag är så har jag provat varenda en i den där satans glassboxen. Den står liksom där och ropar "Denise Denise kom och köp" och när jag väl kommer dit så ligger alla glassar och säger "Denise, välj mig. Nej Denise, jag är godast". Men favoriten då? Han som oftast blir köpt är mr TipTop. Jösses, oslagbar! Om Mr TipTop är slut så blir det en Cornetto med choklad. Den är nääästan oslagbar! :D Men helst av allt avnjuter jag en mjukglass med nötkross på. Mums! Som sagt, glassoman.
Dagens "Tyck till" - Äpple
Igår gick jag och funderade på en sak (Konstig som jag är). Jag funderade över hur folk biter i sitt äpple. Varför jag kom på och tänka på det har jag ingen aning om men det flög upp i skallen då jag tog mig ett hugg ;) Så nu får jag helt enkelt ta upp det i "Dagens Tyck till".
Hur biter du i ett äpple (eller päron, nektarin osv)? Med överkäken, underkäken eller båda?
Denise tycker till:
Jag har haft tandställning i överkäken så jag har en såndär tunn metallgrej som sitter bakom tänderna. Så när jag ska hugga in i äpplet så blir det med underkäken då jag helst undviker överkäken. Har redan lyckats paja metallgrejen en gång och det är inte billigt om man säger så. Så där har ni det. När jag hugger in i äpplet så blir det med underkäken :)
Kom igen och svara nu, jag är så nyfiken hahaha!
Hur biter du i ett äpple (eller päron, nektarin osv)? Med överkäken, underkäken eller båda?
Denise tycker till:
Jag har haft tandställning i överkäken så jag har en såndär tunn metallgrej som sitter bakom tänderna. Så när jag ska hugga in i äpplet så blir det med underkäken då jag helst undviker överkäken. Har redan lyckats paja metallgrejen en gång och det är inte billigt om man säger så. Så där har ni det. När jag hugger in i äpplet så blir det med underkäken :)
Kom igen och svara nu, jag är så nyfiken hahaha!
Dagens "Tyck till" - Plastikkirurgi
Plasktikkirurgi är ett ord vi alla hört. Vi alla känner nog någon som gjort/tänker göra en förändring i utseendet. Varför vill man göra en förändring? Är det okej? Är det värt? Är det rätt? Hur pass mycket får man ändra på sitt utseende utan att det blir to much? Alla har vi delade åsikter om detta så idag tänkte jag att vi skulle ta och tycka till om detta.
Så, vad tycker ni om plastikkirurgi?
Skulle ni kunna göra ett skönhetsingrepp?
Denise tycker till:
Jag personligen har inget emot plastikkirurgi. Men samtidigt så tycker jag att det är synd att vår värld blivit som den blivit, utseende fixerad. Om världen inte skulle skapat detta så skulle heller aldrig viljan att förändras uppstå. Är ni med? "Mina bröst är små, min näsa förstor och min mage för fet". Om det inte fanns något som hette för litet, för stort eller för fett så skulle människor inte behöva vara missnöjda. Men eftersom att världen inte ser ut som jag vill så tycker jag faktiskt att det är bra att plastikkirurgi finns. Man har möjligthet att förändra det man är missnöjd med, det man gått och mått dåligt över så länge. Sen att det finns dom människor som brukar detta lite väl mycket är en annan sak. Att göra "bara för att" tycker jag är lite väl mycket.
Om jag en dag skulle bli ekonomiskt oberoende så skulle jag kunna göra ett ingrepp men det är inget jag skulle spara pengar till i dagens läge.
Men vem vet hur jag tänker om 10 år.
Så, vad tycker ni om plastikkirurgi?
Skulle ni kunna göra ett skönhetsingrepp?
Denise tycker till:
Jag personligen har inget emot plastikkirurgi. Men samtidigt så tycker jag att det är synd att vår värld blivit som den blivit, utseende fixerad. Om världen inte skulle skapat detta så skulle heller aldrig viljan att förändras uppstå. Är ni med? "Mina bröst är små, min näsa förstor och min mage för fet". Om det inte fanns något som hette för litet, för stort eller för fett så skulle människor inte behöva vara missnöjda. Men eftersom att världen inte ser ut som jag vill så tycker jag faktiskt att det är bra att plastikkirurgi finns. Man har möjligthet att förändra det man är missnöjd med, det man gått och mått dåligt över så länge. Sen att det finns dom människor som brukar detta lite väl mycket är en annan sak. Att göra "bara för att" tycker jag är lite väl mycket.
Om jag en dag skulle bli ekonomiskt oberoende så skulle jag kunna göra ett ingrepp men det är inget jag skulle spara pengar till i dagens läge.
Men vem vet hur jag tänker om 10 år.
Dagens "Tyck till" - Ung mamma
Nu tänkte jag prova på något nytt här i bloggen. Vi kallar det "Tyck till" Jag älskar att höra andras åsikter men jag gillar även att dela med mig av mina egna. Kommer då och då ta upp ett ämne med en fråga som jag själv svarar på men även låter er svara på. Är ni med? Ämne + fråga = vi svarar. Nu till ämnet. Begreppet "Ung mamma" är något vi ständigt möter på här i bloggvärlden.
Men hur gammal/ung är en ung mamma?
Jag tycker till:
Ung mamma hit, ung mamma dit. Jag ser det varje dag och för mig är ordet sönder tjatat. För mig är man bara "mamma", men om jag måste svara så skulle jag säga såhär:
En ung mamma för mig är en person som inte riktigt fått vuxenstämpeln än. Det har ingenting med åldern att göra utan hur personen ifråga beteer sig. Jag fick barn när jag var 21. Jag kan känna mig ung ibland men jag är absolut ingen "ung mamma". Hade jag däremot vart ute och festat varje helg, vart arbetslös och inte haft utbildning och totalt skitit i mitt liv så kanske jag kanske hade fått lite mer "ung mamma" stämpel. Är ni med hur jag tänker nu?
Vi tar 2 exempel.
Exempel 1: Sara 16år gravid, gillar hemmakvällar, bor på landet tillsammans med sin sambo Pelle 22år, går i 1:an och pluggar till vårdare.
Exempel 2: Stina 20 år gravid, gillar att festa, bor hemma med mamma, hoppat av skolan, singel.
Vem får "Ung mamma" stämpeln? Jo, Stina. Varför får hon den och inte Sara som faktiskt är 4 år yngre? Jo för att vi är fulla av fördomar. Vi lyckats skapa denna stämpel som säger att unga mammor inte är lika bra som "vuxna" mammor. Vad är då en vuxen mamma? En 30 årig kvinna eller en person som beteer sig vuxet?
Jag tror ni börjar förstå hur jag menar. "Ung mamma" har ingen ålder, allt handlar om hur man beteer sig. Men som sagt så tycker jag att man bara är mamma oavsett om man är 15 eller 40. Jag kan känna att det är lite smått pinsamt att klicka sig in på en blogg där man möts av orden "Ung mamma". Men hey, thats me. Alla är vi olika :)
Så vad anser ni? Hur gammal/ung måste man vara för att få bli kallad "ung mamma"?
Men hur gammal/ung är en ung mamma?
Jag tycker till:
Ung mamma hit, ung mamma dit. Jag ser det varje dag och för mig är ordet sönder tjatat. För mig är man bara "mamma", men om jag måste svara så skulle jag säga såhär:
En ung mamma för mig är en person som inte riktigt fått vuxenstämpeln än. Det har ingenting med åldern att göra utan hur personen ifråga beteer sig. Jag fick barn när jag var 21. Jag kan känna mig ung ibland men jag är absolut ingen "ung mamma". Hade jag däremot vart ute och festat varje helg, vart arbetslös och inte haft utbildning och totalt skitit i mitt liv så kanske jag kanske hade fått lite mer "ung mamma" stämpel. Är ni med hur jag tänker nu?
Vi tar 2 exempel.
Exempel 1: Sara 16år gravid, gillar hemmakvällar, bor på landet tillsammans med sin sambo Pelle 22år, går i 1:an och pluggar till vårdare.
Exempel 2: Stina 20 år gravid, gillar att festa, bor hemma med mamma, hoppat av skolan, singel.
Vem får "Ung mamma" stämpeln? Jo, Stina. Varför får hon den och inte Sara som faktiskt är 4 år yngre? Jo för att vi är fulla av fördomar. Vi lyckats skapa denna stämpel som säger att unga mammor inte är lika bra som "vuxna" mammor. Vad är då en vuxen mamma? En 30 årig kvinna eller en person som beteer sig vuxet?
Jag tror ni börjar förstå hur jag menar. "Ung mamma" har ingen ålder, allt handlar om hur man beteer sig. Men som sagt så tycker jag att man bara är mamma oavsett om man är 15 eller 40. Jag kan känna att det är lite smått pinsamt att klicka sig in på en blogg där man möts av orden "Ung mamma". Men hey, thats me. Alla är vi olika :)
Så vad anser ni? Hur gammal/ung måste man vara för att få bli kallad "ung mamma"?
Tack och hej från mig! Nu ska det strömma in svar, okej?
