ÅNGEST :(
Snart börjar Wilgot på dagis och ångesten kryper allt närmre. Det bildas en stor klump i min mage när jag tänker på det. Det är så mycket känslor från min sida så det är sjukt. Jag känner mig elak som måste lämna honom där varje dag. Han ska vara med andra människor medan vi jobbar. Andra ska se hans utveckling före oss. Nu är det istället dom som ska berätta om hans framsteg och inte vi som berättar det för andra. Han kommer vara där mer än hemma om man bortser från natten. Det är HEMSKT, vet ni det? Jag känner mig så grymt elak. Jag vet att detta hör till men jag förstår inte hur jag ska kunna gå därifrån med gott samvete. Det kommer aldrig gå. Min älskade lilla W ska vara någon annanstans, någon annans ansvar. Mammahjärtat brister vill jag lova. och så här kommer det vara..
Hur ska mitt lilla samvete och mitt stora mammahjärta klara av detta? :(
Sen så finns det en till sak som bidrar till den stora klumpen i magen. Jag och S jobbar på samma jobb som dom flesta vet. Hur i H*lvete ska vi få ihop våra tider? Tiderna inom handel är inte så flexibla om man säger så. Herremingudhuggavmighuvudet, detta kommer aldrig att gå. Skulle vi jobba som vi gör idag så skulle vi gå om varandra varje dag, aldrig träffas och då menar jag aldrig. Hur klarar man sig utan pengar.se? Finns det nåt sånt? Detta gör mig galen.. På riktigt. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Allt detta är bara ett stort kaos i mitt huvud. Även om vi skulle byta jobb så skulle det ändå bli kaos. W skulle säkerligen behöva vara mer på dagis om vi båda skulle få heltid på varadagarna, 7-16. Åhh.. Detta tar kol på mig. Jag önskar att vi hade råd att gå hemma, iaf någon utav oss. Men i dagens dyra samhälle så är det tyvärr omöjligt.
Berätta gärna hur ni får ihop det med förskola och jobb..
Hur gör ni? Hur jobbar ni? Hinner ni träffas? Samvetet, hur är de med det? Help me :(
Kan tyvärr inte komma med några förslag. Men jag har själv börjat tänka på det. Hur ska vi få det att gå ihop?? Den dagen den sorgen =(
Så klart att han komer gå snart. Det ser ju vem som helst
Kan tyvärr inte komma med några förslag. Men jag har själv börjat tänka på det. Hur ska vi få det att gå ihop?? Den dagen den sorgen =(
Så klart att han komer gå snart. Det ser ju vem som helst
er
jättehärlig blogg, loooove it! ... men tänkte fråga när du ska fortsätta med flera delar om dig, som du redan gjort i några delar :D ... kram!
Uch jag vet precis hur det känns :( det kommer säkert vara jätte jobbigt första tiden men när man ser att dom gillar dagis brukar det bli lite lättare.
Kan du inte söka något annat jobb eller börja plugga?
Min son går på dagis 9-14. Först hade jag jätte dåligtsamvete , men nu trivs han där och har det jätte kul med sina kompisar. Det som var läskigt i början var maten, eftersom han har mjölk och äggallergi, och behöver medeciner om han skulle råka få i sig en smula. Jag går hemma förtfarande till januari, Men ville börja vänja han vid dagis innan han ska vara där hela dagar, och ville vara helt säker på att maten funkar :) + att jag har fått springa på ca7 allergi möten med hela förskolan
Jag har inget jobb, men är aktivt sökande men min sambo jobbar heltid.
Båda barnen är på dagis och det tycker jag är bra - dom får kompisar, kan göra mycket som man inte gör hemma alltför ofta så som pyssel och dylikt.
Jo, jag vet. Det gör ont. En sån där skärande känsla i hjärtat. Det är ingen som kan förstå hur ont det gör. Att fråga mammor som redan skolat in är ingen idé. De minns inte. Det enda som hjälpte för mig var att gråta och erkänna att det kändes så vansinnigt jobbigt. Jag hoppas din sambo är mer förstående än min.
Just det. Jag vill bara förvarna dig. Det dröjer ett tag innan man vant sig. Barnet också. Min dotter vill fortfarande inte äta lunch. Hon äter smörgås men inte mycket riktig mat så det blir till att ösa mat i henne på kvällen. Detta tyckte jag var skit första tiden. Nu ser jag att hon klarar av det så nu går det bättre.
Men så du vet, de flesta barn går ner i vikt första tiden på dagis. Det är ingenting BVC berättar. Det hade varit bra att veta i förväg tycker jag. Så man vet att inte världen går under. De där fröknarna tar ju allt med sån ro. De lär sig - säger de - om några månader. NÅGRA MÅNADER! Det är lång tid det...
Men på nåt sätt klarar man av det. Livet drabbar en och så får man göra det bästa av det man får.
Jag ska jobba 80% efter nyår. Det gör jättemycket för M:s tider på dagis. Kan ni gå ner 10% var eller någon 20%? Jag tror att tryggheten att kunna pussla bättre är värd de pengarna.
Kram på dig!
åh jag känner precis likadant! Våran tjej skall in på dagis nu den 17 januari och de håller på och ta kål på mig!! Jag VILL inte men som sagt, PENGAR! Fan att pengarna måste in.... :(
Jag förstår precis dina känslor kring det här med dagis. Gick/går ju igenom det själv så att säga. Nu är ju alla barn visserligen olika, men jag kan säga som så att Malva i alla fall bara gråter när vi kommer för att hämta hem henne, haha ;) Hon trivs så bra med de andra barnen och fröknarna. De dagar hon är hemma går hon ut i hallen och försöker få ner sin overall och få på sig skorna på morgonen - hon VILL till dagis! Förhoppningsvis blir det så för Wilgot också :)
Låter dock väldigt jobbigt med er jobbsituation och där har jag inga direkta tips eller erfarenheter att dela med mig av. På vilket sätt skulle det bli kaos om en av er hittade ett nytt jobb? Låter ju annars som ett bra alternativ om det nu är så kaosaktigt med tiderna som du beskriver det :)
Jag hade också en jäkla ångest när Nathalie skulle börja hos dagmamman, ja förresten så har jag det än idag. Har gråtit så många gånger för att jag måste lämna bort min dotter till någon annan för att jag ska jobba. Det är det värsta jag vet. Innan hon började hos dagmamma så hade jag en stor klump i magen för att jag inte kommer vara den som tar hand om min dotter och se alla framsteg. Har haft en bara korta dagar tills för två veckor sedan. Då började ett vikarie jobb på två veckor. Fick då en stor klump i magen igen. Det har varit otroligt tuffa veckor. Jag har sett min dotter ca 1,5-2 timmar varje dag. Det är hemskt. Det skär i mamma hjärtat. Förstår inte hur jag ska klara det här när jag får ett jobb.
Jag vikarierar inom vården. Vi jobbar skift och jag tycker det är toppen! Vissa dagar är jag ledig då har jag barnen hemma. Oftast jobbar man så himla bra skift på vårat jobb så de känns inte som att man är borta sålänge sen om jag jobbar kväll är ju pappa hemma.
Nu på senaste tiden har jag börjat jobba mycket natt och det är helt suveränt! Jobbar 3-4 dagar i veckan ledig resten. När jag jobbar så jobbar jag mellan 21-07 vilket innebär att jag är hemma under hela dagen men då går barnen på förskolan mellan 08-15. Så vi hinner ses på morgonen och sen har vi hela eftermiddagen på oss. Jag älskar att jobba natt
man får ihop sina timmar i ett litet nafs och så får man vara hemma med barnen mycket :)
Kanske blev lite rörigt de där, men du kanske skulle se om du kunde hitta dig något nattjobb? De finns ju ställen där man jobbar natt en vecka och är ledig en vecka osv.
Fina bilder du tar!
Hej... Allt bra?
Jag har nu kört igång julklappstävlingar
& det kommer in nya titt som tätt!
Du hittar tävlingarna---> http://millahoman.blogg.se/2009/august/tavlingar.html
Ta hand om dig =) Kramar // Millah
Jag förstår om du har ångest, men det kommer bli bra. Det är ju liksom inte bara ni som jobbar och har barn på dagis :) Sen så får man ju gå ner i arbetstid när man fått barn(vet inte om du redan gjort det...) och då kan man ju ha en dag/eller två dagar i veckan som Wilgot är hemma från dagis och ni kan busa och mysa :) Så kör vi. Sen så vet jag med mig att jag skulle aldrig vilja vara hemma med barn, nu när jag vet hur skönt det är att Vidar faktiskt trivs på dagis och med barnen. Dom ger honom massa saker som jag aldrig skulle kunna erbjuda Vidar(dels för jag inte har tålamodet och inte tiden).
Jag har inget tips för hur du och S kan lösa det med jobbet eftersom jag pluggar... Men jag antar att man får kanske leva lite snålare? Vi har en inkomst och det går bra, sen får jag studielån på 50% och även om det är en inkomst så är det mindre än mammapenningen. Men det funkar, man är inte rikt som ett troll men det får man leva med..
Hoppas ni löser det. Och det är faktiskt mysigt att ha sitt barn på dagis, tro det eller ej :) Han kommer ju ha det så himlans roligt varje dag :)
Just nu jobbar min sambo. Jag är mammaledig (dottern 15 månader) lördagar och söndagar och jobbar extra på vardagar de dagar sambon är ledig. Sambon jobbar oftast nätter inom vården och kvällar i en matbutik. Så just nu går vi båda som vikarier (jag är ledig från min tjänst). Vi träffas inte allt för ofta. Jag sover ju på nätterna och han på dagarna (när han jobbar natt). Vi tar till vara på den tid vå får tillsammans :)
Förstår precis hur du känner! Jag mår illa bara av tanken att Leia ska spendera heela dagarna där och inte hemma. Visst tror jag att hon kommer ha jättekul med alla saker och allt som händer. Men eftersom jag själv jobbat på förskola vet jag hur hårda andra barn kan vara mot de minsta och DET gör ont i mitt hjärta. Att något barn ska knuffa, slå eller ta allt ifrån henne under dagarna.. ajaj :(
Elis börjar också snart på dagis, i början av nästa år..och jag känner precis som du, jag lider! Förmodligen kommer den känslan att gå över men just nu tycker jag det är svinjobbigt, gruvar mig som fan..
Jag är ensam med mina två barn och jobbar inom handel och oregelbundna tider, ofta kvällar och helger. Mina barn går på "nattis" (fast just nu är jag föräldraledig igen), dvs när jag jobbar till nio på kvällen så är de på förskolan till halv tio. Det blir mycket förskola, men jag jobbar bara 50 % (ca 20 timmar/vecka) så det känns okej ändå. En vecka var dock min äldste son på dagis i 52 timmar... Inte så kul! Men man får försöka fixa det. Göra det bästa av tiden man har. De som jobbar dagtider (8-17 tex) ses ju inte heller så ofta. På morgonen äter man frukost, sen åker man iväg. På eftermiddagen ska man hämta barn, kanske handla, laga mat osv så klockan är ju närmare halv sju när man kan slappna av.
Men man kommer in i det! Första tiden är alltid jobbigast. Det viktigaste är att föräldern känner sig trygg med pedagogerna också. Känner man sig inte trygg med dem så byt dagis om man har möjlighet! Annars går man bara och oroar sig hela dagen... Men ett plus är ju att när man väl kommit in i jobbet lite mer så "hinner" man inte tänka så mycket på vad barnen gör just den stunden, så då blir det lättare.
Oj vilken roman det blev nu ;)
