Livet före mammalivet (del3)
Gymnasiet i den nygamla stadan Stockholm.
Jag beslöt mig att börja om gymnasiet, jag ville gå barn och fritid istället.
Första året:
Detta år är jag inte lycklig, bara på ytan. Jag ler, skrattar och tjoar men innerst inne så mår jag inte bra. Detta visste jag inte då, det är sånt som kommit i efterhand. Nåväl, jag bestämmer mig för att flytta hem till pappa. Det var närmare skolan och vi hade ju inte sätts allt för mycket under tonåren. Jag börjar spela cs, dag som natt. Jag skaffar ny pojkvän i tron om att jag ska glömma den andra, nya vänner och glömmer bort "mitt förra liv" Jag skolkar, sitter hemma och spelar dator och går upp i vikt. Så här fortsätter det. Året ut. Mina betyg blir skit pga skolk och det ångrar jag än idag. Fasiken! Detta år vet jag inte vad jag tänkte på, jag var nog inte helt mig själv. Jag lyssnade inte på mig själv och jag gjorde inte som jag själv ville.. Jag hade sjukt dåligt samtvete över att jag inte hörde av mig och hälsa på mina två bästa vänner från Oxelösund, Hannah & Ida.
Sommarlovet till 2an:
Någonstans här förstår jag att jag inte alls hör hemma i den nya pojkvännens armar, det funkar inte från min sida av personliga skäl. Vi gör slut i samband med mitt första besök i Oxelösund, 1.5 år efter flytt. Jag stannade kvar ytterligare en vecka än vad jag skulle, jag sov hos "första kärleken". Vi hade fortfarande inte glömt varandra så vi beslöt oss för att försöka igen. Efter ett ca halvår så insåg jag att vi hade växt ifrån varandra, 1.5 år hade gjort sitt. Vi var inte på samma plan. Jag lämnade åter honom med ett krossat hjärta och slöt mig igen. Jag skäms än idag över alla killars krossade hjärtan (och mer kommer det), men framför allt "första kärleken" då vi spenderat väldigt mycket tid tillsammans. Nåväl, ung och dum!
Andra året:
Detta år är jag sjuk till och från vilket gör att jag hamnar efter med plugget och får kämpa för betygen. Jag kommer ikapp. Jag känner nu klassen väl men känner inte att jag hittat några vänner som kan motsvara dom jag "hade" i Oxelösund. Tänkte ofta tillbaka och saknade alla något fruktansvärt. Plötsligt en dag händer det.. Vet inte riktigt när (hjälp mig mimi eller elli:P).. Så börjar jag umgås lite mer med 2 personer från klassen, mimi och ellie. Dom fick mig på andra tankar och nu började jag må bra igen. Jag var glad, lycklig och hade otroligt roligt. Jag började tycka om att vara i skolan igen..Här någonstans hittar jag tillbaka till mig själv och den jag var. Började jobba helg här tror jag.. hmm, minns inte!
Dessa två år är väldigt luddiga för mig.. Minns inte så mycket (shit vad fort man glömmer), pendlar mellan att må bra och skit osv. Har säkert krossat ett till hjärta på vägen.. hjärtekrossare som jag tydligen var. Jag tror att allt handlade om att jag försökte glömma de gamla. Att jag trodde jag var kär men efter en tid insåg att jag inte var det.. Ja ni vet säkert hur det kan vara.. kär i kärleken.
Sista året:
Kroghäng, lycka och bra betyg.
Nu mådde jag bra, riktigt bra. Mimi och Ellie tror jag räddade mig lite här. Vi hade sjukt roligt VARJE dag och det fanns nog ingen som förstådde sig på oss. Vi hade en egen humor och skrattade jämt. Hårdrock, konserter och krogen var något jag älskade, speciellt tillsammans. Vi hängde ofta på Harry b james (rockbar), det blev en vardag. Alkohol igen men inte så samma sätt som i "tonåren", nu var vi äldre. Jag älskade verkligen detta år, jag hade grymt kul! Jag slutade skolka och var mindre sjuk och detta syndes på mina betyg. Äntligen lyckades jag.. ! Här förstår jag vilket misstag jag gjorde första året, jag ångrar det än idag. Tog i alla fall studenten, ett minne för livet. Det bästa med hela studenten var att mina två bästa vänner från Oxelösund kom och firade den med mig.. Kommer alltid vara tacksam för det ♥ Jag kommer minnas detta år som ett utav dom bästa åren i mitt liv.. Framför allt vänskapen i trion. Just det, mellan skola och vänner så jobbade jag helg/kväll hela detta år. Duttiga jag!
Summerum summerum..
Från botten till toppen kan man förklara dessa år. Sista året skapade nog den jag är idag, en sprallig och glad tjej som älskar livet. Jag är än idag sämst på att höra av mig till mina vänner, speciellt nu när man är mamma. All tid går åt och det är lätt att man glömmer. Dom vet att jag finns och jag vet att dom finns och sen får vi göra det bästa utav situtionen helt enkelt.. nåväl, tillbaka till historia..
Nu är vi framme vid sommaren innan jag träffade S (Wilgots pappa). Träffade honom sep 08.
fortsättning följer.
Jag beslöt mig att börja om gymnasiet, jag ville gå barn och fritid istället.
Första året:
Detta år är jag inte lycklig, bara på ytan. Jag ler, skrattar och tjoar men innerst inne så mår jag inte bra. Detta visste jag inte då, det är sånt som kommit i efterhand. Nåväl, jag bestämmer mig för att flytta hem till pappa. Det var närmare skolan och vi hade ju inte sätts allt för mycket under tonåren. Jag börjar spela cs, dag som natt. Jag skaffar ny pojkvän i tron om att jag ska glömma den andra, nya vänner och glömmer bort "mitt förra liv" Jag skolkar, sitter hemma och spelar dator och går upp i vikt. Så här fortsätter det. Året ut. Mina betyg blir skit pga skolk och det ångrar jag än idag. Fasiken! Detta år vet jag inte vad jag tänkte på, jag var nog inte helt mig själv. Jag lyssnade inte på mig själv och jag gjorde inte som jag själv ville.. Jag hade sjukt dåligt samtvete över att jag inte hörde av mig och hälsa på mina två bästa vänner från Oxelösund, Hannah & Ida.
Sommarlovet till 2an:
Någonstans här förstår jag att jag inte alls hör hemma i den nya pojkvännens armar, det funkar inte från min sida av personliga skäl. Vi gör slut i samband med mitt första besök i Oxelösund, 1.5 år efter flytt. Jag stannade kvar ytterligare en vecka än vad jag skulle, jag sov hos "första kärleken". Vi hade fortfarande inte glömt varandra så vi beslöt oss för att försöka igen. Efter ett ca halvår så insåg jag att vi hade växt ifrån varandra, 1.5 år hade gjort sitt. Vi var inte på samma plan. Jag lämnade åter honom med ett krossat hjärta och slöt mig igen. Jag skäms än idag över alla killars krossade hjärtan (och mer kommer det), men framför allt "första kärleken" då vi spenderat väldigt mycket tid tillsammans. Nåväl, ung och dum!
Andra året:
Detta år är jag sjuk till och från vilket gör att jag hamnar efter med plugget och får kämpa för betygen. Jag kommer ikapp. Jag känner nu klassen väl men känner inte att jag hittat några vänner som kan motsvara dom jag "hade" i Oxelösund. Tänkte ofta tillbaka och saknade alla något fruktansvärt. Plötsligt en dag händer det.. Vet inte riktigt när (hjälp mig mimi eller elli:P).. Så börjar jag umgås lite mer med 2 personer från klassen, mimi och ellie. Dom fick mig på andra tankar och nu började jag må bra igen. Jag var glad, lycklig och hade otroligt roligt. Jag började tycka om att vara i skolan igen..Här någonstans hittar jag tillbaka till mig själv och den jag var. Började jobba helg här tror jag.. hmm, minns inte!
Dessa två år är väldigt luddiga för mig.. Minns inte så mycket (shit vad fort man glömmer), pendlar mellan att må bra och skit osv. Har säkert krossat ett till hjärta på vägen.. hjärtekrossare som jag tydligen var. Jag tror att allt handlade om att jag försökte glömma de gamla. Att jag trodde jag var kär men efter en tid insåg att jag inte var det.. Ja ni vet säkert hur det kan vara.. kär i kärleken.
Sista året:
Kroghäng, lycka och bra betyg.
Nu mådde jag bra, riktigt bra. Mimi och Ellie tror jag räddade mig lite här. Vi hade sjukt roligt VARJE dag och det fanns nog ingen som förstådde sig på oss. Vi hade en egen humor och skrattade jämt. Hårdrock, konserter och krogen var något jag älskade, speciellt tillsammans. Vi hängde ofta på Harry b james (rockbar), det blev en vardag. Alkohol igen men inte så samma sätt som i "tonåren", nu var vi äldre. Jag älskade verkligen detta år, jag hade grymt kul! Jag slutade skolka och var mindre sjuk och detta syndes på mina betyg. Äntligen lyckades jag.. ! Här förstår jag vilket misstag jag gjorde första året, jag ångrar det än idag. Tog i alla fall studenten, ett minne för livet. Det bästa med hela studenten var att mina två bästa vänner från Oxelösund kom och firade den med mig.. Kommer alltid vara tacksam för det ♥ Jag kommer minnas detta år som ett utav dom bästa åren i mitt liv.. Framför allt vänskapen i trion. Just det, mellan skola och vänner så jobbade jag helg/kväll hela detta år. Duttiga jag!
Summerum summerum..
Från botten till toppen kan man förklara dessa år. Sista året skapade nog den jag är idag, en sprallig och glad tjej som älskar livet. Jag är än idag sämst på att höra av mig till mina vänner, speciellt nu när man är mamma. All tid går åt och det är lätt att man glömmer. Dom vet att jag finns och jag vet att dom finns och sen får vi göra det bästa utav situtionen helt enkelt.. nåväl, tillbaka till historia..
Nu är vi framme vid sommaren innan jag träffade S (Wilgots pappa). Träffade honom sep 08.
fortsättning följer.
Kommentarer
Postat av: Mimi
Vilka minnen, du gjorde skolan sjukt rolig och vi hade sjukt roligt, och det är härligt att höra att vi på något sätt fick dig att vilja gå dit! Puss
Trackback
