ENDENISE - a mama's story

Dagens lillkorv. Tröja Åhléns och haremjeans från Lindex.

Dagen började strålande. Lillkorven vaknade på världens bästa sida och det kändes så skönt att få se hans lycka när jag klev in i rummet för att ta upp honom. Full fart från första stund. Vi har läst en massa böcker, busat, lekt tafatt och ätit gott. Wilgot var feberfri så jag ringde till förskolan och sa att han skulle komma imorgon.

Dagen tickade på i vanlig ordning. Fram åt eftermiddagen började jag känna mig risig. Halsen gjorde ont, lederna liksaså. Efter ett par timmar så kom febern. Så here we go again! Finns ingen standin på jobbet så det är bara att kliva upp imorgon vilket som. Jag öppnar nämligen. Hoppas för all del att jag är kry nog!

Nåväl, back to vår dag. Wilgot tappade sitt glada humör (Undra om det berodde på att mamma fick feber haha) och testade allt i sin väg. Pappa S kom hem vid 17,30 och då kom det glada humöret tillbaka. Efter lite lek var det läggdags för lilla W. Snipp snapp slut nu ska mamma sova! :)

Äntligen en dag då jag slipper höra hans gråt när jag går utanför dörren. Äntligen en dag jag slipper längta ihjäl mig på jobbet. Äntligen en dag som jag får spendera med min lillälskling. Äntligen en dag jag faktiskt får träffa honom mer än 30 minuter.

Äntligen!

Jag har jobbat hela helgen med andra ord.

Inte av sorg, utan lycka. Han är så tokig min Wilgot. Ni måste se detta klipp (Ja, det är en order). Spola fram till 1 minut och förhoppningsvis får ni skratta lite :) Han gör några saker lite då och då som får mig att vika mig i garv. TOKIS!

Här var han ca 9-10 månader.

Något som gör mig förjäkla galen just nu är Santa Maria/EMD reklamen.
"Baby goodbye, baby farewell..." Hot or sweet.. Bla bla BLA!

Vi har en reklamstolpe inne i butiken med denna reklam om jag tror det är närmare 30% som sjunger på låten när det kommer till kassan. Kan inte folk förstå att jag har denna satans låt på huvudet HELA dagarna. Hör man inte den på jobbet så hör man den hemma. Gosh, varför ska reklam påverka oss så mycket?

Fast en gång så var det ganska roligt. Hade precis tagit betalt av en kund, han står och packar och jag klipper kuponger. Efter någon minut så börjar vi samtidigt nynna på denna låt, samma ställe. Det hela slutade med skratt och när kunden skulle gå så sa han "Jaha, baby farewell då". Haha :)

Jaha, nu har jag satfan på huvudet igen. Skulle aldrig skrivit detta.. Haha

Påverkas ni av reklam?

Wilgot har alltid någon att prata med tack vare "telefonen". Han för ofta heta diskussioner med diverse folk. Bland annat herr Mini derm. "Öhh, aaa, heee. AH! aalå, däh, mmm mammaaa, nomnom"

Han är världens gullis när han gör det. Han lever sig liksom in i det hela. Mammas finaste ♥

Vi köpte hem en burk Tikka masala (Uncle Ben's) i veckan. Snabblagat är alltid bra att ha till hands då man inte alltid har all tid i världen ;) Men iaf, det blev hur gott som helst! Jag blev förvånad, halvfabrikat oftast smakar lite si så där, rätta mig om jag har fel. Jag ser helst att man lagat maten från grunden men det tar också sin lilla tid.

Du behöver till 4 port:
3 kycklingfilér
En burk Uncle Bens Tikka masala
Kryddor: Curry, vitpeppar & köttbuljong
Ris (Jag använder alltid basmatiris)
Servera gärna med en god sallad.

Sätt på ris. Tärna kycklingen, krydda med curry (ganska mycket), vitpeppar och köttbuljong. Stek kycklingen nästan klar, tillsätt sedan mojset i burken och låt det koka tills riset är klart. Det tog mig max 15 minuter att göra denna rätt.

Super gott och super enkelt!!

Mamma tror fortfarande att jag är en liten bebis, hon vill alltid mata mig. Men eftersom att jag KAN SJÄLV så skriker jag när hon försöker ge mig mat. Ibland måste hon hjälpa mig att skyffla upp mat. Ni vet, mitt tålamod är inte att leka med.



Att snyta sig och torka munnen är något jag avskyr. Men måste det göras så ser jag helst att jag gör det själv. Jag är duktig på det också. Jag är dock väldigt trött på min förkylda näsa. Den har runnit konstant i 1 månad. Kan ni tänka er hur många gånger mamma har kommit med näsdukarna? SUCK på dig mamma!



Det är så himla roligt när mamma säger "Neej Wilgot" därför så testar jag mamma hela tiden. Här stoppar jag in en brödflärp i munnen, ni vet en sådan som man stänger brödpåsen med? Men schh, jag låtsas bara. Allt för att få skratta lite. För, stoppar jag in den i munnen så säger mamma "Neeej Wilgot" och det är megasuperduper kul!

Här är en film på när jag äter själv, visst är jag SUPER duktig? Det har min mamma sagt!

Vilken är er absoluta favoritgodis? Eller ert absoluta favoritsnacks?
Sug på den karamellen så "syns" vi imorgon igen :) Jag är nämligen slut som människa. Okej?

I lördags gick jag in på Lindex för att köpa ett par tjocka vantar åt Wilgot. Jag kom hem med 3 par byxor, 3 st tröjor, en polo och ett par tunna vantar. Bra där Denise! You're the best!

Wilgot har fått ögoninflammation, igen. När i hela friden ska han få vara frisk?

Igår var vi hemma hos min mamma. Jag bjöd på gulaschsoppa som mamma fick laga. Smakade utsökt! Wilgot åt till en början med det hela slutade med att han skedade smetana. Det är alltså det vita i soppan, 42% grädde/creme friché. Men vad gör det, min spinkis need to eat something.

Wilgot är inne i en extremt jobbig fas. Jag tror det beror på dagis. Han har ALLTID älskat att vara hos mormorn sin men igår (då jag var med) var det katastrof. Han grät så fort han såg henne och kunde knappt gå en meter ifrån mig när vi väl var där. Han glömde bort mig ett fåtal gånger och då lekte han med folket som befann sig där (mamma och hennes karl, samt min syster). Men i övrigt så nej.. Många tårar blev det igår om man säger så. Hoppas att detta släpper snart :(

Imorse när jag skulle ta upp en lillskrutt som hade vaknat så upptäcker jag en mindre vacker syn. Det är gulaschsoppa all over i hela sängen. Verkligen överallt. Jag hade hoppats på att hostan hade lagt sig men så var inte fallet. Skrutten säger ju inte till heller så jag vet inte när detta hände mer än att det var intorkat. Huja..

BARNDEKOR.SE

Det är 1 månads skillnad på dessa bilder. Ser ni hur han har tynat bort? Allt hull är som bort blåst. Dumma baciller, matvägran och sjukdomar! Min knubbis är borta. Nu får han hålla sig frisk för snart finns det ingenting kvar att ta ifrån. Bubbisen!

Förövrigt så blir det mello-date hos W´s mormor idag. Middag och mys!

Jag har inte vant mig med dagis än. Mår fortfarande lika dåligt av tanken att han måste spendera dagarna där. Det är sjukt jobbigt och jag hoppas att dagen då jag har vant mig är nära.

Hämtning/lämning är fortfarande fyllda av tårar från skrutten. Han klamrar sig fast vid oss och vägrar att släppa taget. Paniken finns bakom hörnet redo att attackera vid varje hämtning men ibland (tack och lov) når den inte ända fram. Som idag ex. Han blev mega ledsen när han såg mig men det gick över efter 1 minut. Han började gråta igen när jag skulle sätta på mig kläderna men inte mer än så. SKÖNT! Han sover som en kratta på dagis. Han har sovit 1 dag av 4 denna vecka och det känns ju lite si så där. Speciellt idag då skrutt vaknade med mamma kl 5. Han äter oftast JÄTTE bra men igår hade han inte velat äta något på hela dagen. Jag kan säga att han var lite smått hungrig när vi kom hem. Tror att detta beror på att han var sjuk så länge.

Utöver detta så han är glad hela dagen när han väl är där, enligt dom. Han går nästan helt nu, kan äta själv, dricka ur glas själv, följa rörelserna till olika visor och har som sagt lärt sig använda penna & papper. Utveckligen går framåt med stormsteg iaf :)

PHOTOSCAPE är ett gratisprogram som finns att ladda hem via google. I detta program redigerar jag alla mina foton. Jag gör även alla mina kollage där. Det är verkligen ett super enkelt program. Kul är det också. Nu kommer ett exempel på hur lätt det kan vara att göra sina foton bättre.

På "Efter" bilden har jag gjort 3 snabba saker.
1. Jag har dragit upp ljuset i bilden.
2. Jag har fördjupat bilden lite.
3. Jag har lagt på pyttelite kontrast.

och resultatet, en betydligt bättre bild :) Jag kan verkligen rekomendera programmet.

Ser ni? Lätt va?

Ja men det är klart att ni vill. Vem vill inte det liksom? Varsågod!

I brevlådan damp det ner ett kuvert med en fet stämpel på, jämställdhetsbonus. Jag öppnar, läser, läser lite till och jag förstår ingenting. Det står att jag kan få denna bonus för 3 månader. Vadå 3 månader? Jag har vart hemma 9 och Staffan 5, hur kan det då bli 3 månader? Jag finner ingen logik i det hela. Gosh jag blir tokig. Vadå TRE?

Hur räknar dom på dessa bonusar? Logiskt sätt så borde det bara vara att dra ett streck från mina 9 månader till staffans 5. Nej, istället så får dom det till 3 månader på någe vänster. Dom vill ha min inkomst från dessa 3 månader, okt nov och dec. Men varför? Inte ens här får jag till någon logik då jag började jobba i augusti.

Finns det någon där ute som förstår sig på detta?

Jag låter bilderna tala.

Tänk om han hade vart några cm kortare, vad skönt det hade vart! ;)

Håller på med "Ett (flera) foto i timmen" som jag tänkte bjuda på när kvällen har kommit.
Dock har jag börjat stirra hysteriskt på klockan för att inte missa den där timmen. Jag ska lyckas, så är det bara. Det händer ju inte så himla mycket just idag, förkyldningar hindrar oss för att göra utanför hemmet så att säga. Men något ska jag väl kunna bjuda på. Nu är det dax att fota igen.. Klick.

Idag har jag och Wilgot ritat lite. Läs försökt. Han föredrog att stoppa ner kritorna i asken igen. Gullis :)

Idag är det första dagen på 9 dagar W har mindre än 38 graders feber. Tempen stod på 37,8 idag. Jippi :) Nu får vi banne mig hålla tummarna att han blir frisk! Oki? Appropå feber så besökte den mig igår, suck. Vaknade upp och mådde mega dåligt. Men trotsade febern och jobbade 10 timmar. Kan säga att jag var helt slut när dagen äntligen var över. Skulle egentligen jobbat hela helgen men det fick bli en hemma helg istället.

Idag är vi inne på 7de dagen med feber för lillkillen.
Igår steg den upp över 39 igen och idag låg den på 38.7. Tycker så himla synd om honom. Nu har han vart sjuk i  3 veckor stackarn. Först ögoninflammation, sen hosta och feber, sen matvägran på det (vilket vi tror berodde på halsont) och sen feber med mega massa hosta och slem. Sen så är han jätte hes på det. När ska han få bli frisk? Vi var ju hos läkarn i måndags och det visade ingen infektion överhuvudtaget. Dock skulle vi komma tillbaka om han inte blev frisk vilket han inte har blivit. Dom ville i såfall ta ett nytt blodprov för att jämföra resultaten. Om inte febern lägger sig tills imorgon så får det bli en tripp till läkarn igen. Nu ska vi banne mig få bukt på detta. Jäkla baciller!



Vill ha tillbaka min friska gladfis igen ♥

Glöm inte att anmäla er till Veckansblogg. Det kan ni göra HÄR!

Min lilla skrutt har gått och blivit enormt hes. Han får inte fram en endaste ljus ton och det verkar som förkyldningen har satt sig på stämbanden nu. Ganska skönt är det ändå, han kan ju inte skrika eller gnälla högt haha. Hans lilla protestgnäll som vanligtvis är en ganska (läs JÄTTE) så irriterande ljus ton låter idag ingenting. Eftersom att han är sjuk så blir det en hel del gnäll, och ja, det är väldigt jobbigt att höra på. Så nu blev det väl en sån där "tur i oturen".

Feber håller i sig fortfarande och ligger stadigt på 38-38,5. Nu får vi hålla tummarna att den stannar där.

Något annat som var VÄLDANS skönt var att vi idag vaknade utav oss själva, Wilgot sov allstå fortfarande. Någon som kan gissa vad kl var då? 11, helt sjukt. Vi fick alltså en sovmorgon till 11 vilket inte händer så himla ofta om man säger så. Oj vad dessa extra sovtimmar uppskattas. Tack min prins ♥

När man upptäcker att det man ska gotta i sig redan är uppätet.

Tänk er att ni sitter i soffan och sötsugen stiger upp till öronen på er. Då kommer ni på att just det, jag har ju en chokladbit i skafferiet. Ni går dit och upptäcker att den är borta. Hur irriterande är inte detta? Detta händer ofta här hemma och jag blir galen på riktigt. Jag köper, sparar och när jag väl ska ha't så är det borta. Man kan faktiskt tala om att man ätit upp den, det, dom, speciellt när man inte köpt det själv.

Känner ni igen er?

Såhär känner jag inför dagens arbetsdag.

Nu ska jag ut och yra i det fantastiska fina vädret. Shit, jag älskar verkligen snöstorm! ;) Så varmt och skönt! Det är dagar som denna man önskar att man inte vore så lat, jag syftar på körkort och bil. Nåväl..

Ha en awesome dag alles!

Wilgot feber har idag äntligen gått ner till 38,5 från att ha legat på 40,0, 39,7, 39,5, 39,8.. Gårdagen spenderades i soffan förutom en kort stund då vi tog en promenad. Än så länge har han ätit hyffsat och druckit bra. Usch, tycker det är så läskigt när febern blir så hög. 40 grader är en hel del. Den lilla killen har verkligen inte orkat göra något annat än och legat. Han har vart fast klistrad på mig likt en igel, vart orolig och ynklig. Stackars pluppis!

Hur hög får febern egentligen bli?

Gårdagens trots har nu funnit sin orsak. Igår kväll när det var dax för kvällsvällingen så kände jag att skruttisen var lite varm men tänkte inte mer på det. Han somnade som sagt i min famn. Vid 20 snåret så vaknar han till utav en hostattack som resulterar i en nerspydd säng :( När jag tog upp honom ur kaskaden så var han varmare än varmast. Efter att jag sköljt av sängkläderna, satt på tvätten och bäddat rent så togs tempen, 39.3. I med lite alvedon och sen fick han va uppe ett tag för att se om tempen gick ner. Efter 1 timme låg den på 38,9 så då fick han sova igen.

Nu på morgonen hade den flygit upp igen, 39,7. Så idag har det blivit soffhäng hela dagen. Än sålänge verkar det bara vara feber så håll tummarna att det förblir så. Uscha, han har ju precis blitt frisk stackarn.

En stycke trotsig Wilgot.

Vad är detta för fasoner? Jag blir GALEN. Är det ett monster jag fött? Ligga och skrika på golvet var tydligen det Wilgot ville göra idag. På golvet verkligen. Efter att jag försökt roa upp honom med diverse utan resultat så lät jag honom ligga där, och där låg han ett antal timmar. Visst, han hade sig några minuter här och där som han faktiskt bjöd på ett leende men så fort mamma tänkte "THANK GOD, DET VÄNDE" så la han sig igen. Så nu vet ni varför jag inte haft tid för detta.

Skrutt somnade i min famn under kvällsvällingen (Koooooonstiiiiigt pysen). Så idag blev en såndär dag vi fick strunta i att borsta bort tandtrollen. Det är la int hela världen precis.

"Äntligen" lite ledighet (Har ju bara vart sjuk i 2 veckor ha ha).

Hämtningen på förskolan gick bättre idag, tack och lov. Han fick återigen panik så fort jag släppte ner honom på stol/golv men i en liiiite mildare form om man säger så. Denna gång skrek han bara förbryllt och hysteriskt. Han sket i skakningarna och det där med att sluta andas. Hysterin la sig innan vi hade hunnit kommit ut och mamma blev inte ens genomsvettig. Det är la ett bra tecken? Det går framåt kära vänner.

Vad ska man hitt på nu då?

Igår var det första gången jag jobbade efter 2 veckors sjukstuga. Det gick sisådär i början. Kände att kroppen inte var helt kry än men efter lite mat och värktabletter så gick det iallafall vägen. Idag ska det jobbas igen och detta är inte den piggaste dagen om man säger så. Har vart uppe i 2,5h och ännu har jag inte vaknat. Men med fakesmilet på så kommer det knappast synas för ögon som inte känner mig. Nåväl..

Har ni några tips på vad man kan göra när man vaknar såhär trött? Finns det något som får en pigg?

Igår när jag skulle hämta W på dagis så hörde jag på långa vägar att min lillkille inte var glad, han var mega ledsen. När jag väl kommer in på avdelningen så får Wilgot panik så fort han ser mig. Han skriker, gråter och panikandas. Han slutar inte heller. När jag skulle klä på honom ytterkläderna så var jag tvungen att sätta ner honom och det gick verkligen inte. Ungen greps av ännu mer panik och det var så sjukt jobbigt att se. Han skakade, andades knappt, han skrek bara rätt ut. Han sträckte upp armarna och hans uttryck sa "mamma lämna mig inte här...mamma lämna mig inte här". Det var hemskt :( Så fort vi var ute ur förskolan så blev han lugn, allt var som bortblåst. Vi kom hem och så fort han inte såg mig så greps han av panik återigen. Mitt samvete svider ska ni veta. Känns så otroligt tungt att behöva lämna honom där med detta i åtanke.

Hur klarar man sånt här? Tala om det för mig.. snälla.

Tidigare inlägg finns att läsa HÄR.

Nu hade jag tagit studenten och var alltså skolfri. Det var sommar men inget lov. Jag jobbade, umgicks med vänner och levde livet. Här någonstans hade jag bestämt mig för att inte krossa fler hjärtan, jag skulle förbli singel. Jag blev ju aldrig kär, på riktigt. Jag förstår även att det jag håller på med är helt sjukt. Alla dessa hjärtan som gått i tu. Jag flyttade ihop med min bäste vän. Sommaren gick och vi spenderade nästan varje dag tillsammans i 2 månader. Det var den bästa sommaren på länge, vi hade så sjukt kul. Så många minnen och så många galenskaper, i like it. Sen gick det utför på något vänster. Vi började små tjaffsa om diverse saker och irriterade oss på varandra. Något som vi inte hade kunnat ana skulle hända, vi var liksom 1. Som ett par, fast vänskapligt. Än så länge hade vi fortfarande roligt tillsammans.

Nu är vi framme i augusti.
Jag drar på en hejdundrande fest. På kvällen får jag ett sms av min vän, det hade börjat en ny kille på jobbet. Sen brakade helvetet lös. Utan att gå in på detaljer så i det stora hela så bröts vår fantastiska vänskap pga att jag kära ner mig. Denna kille är iaf Staffan, Wilgots pappa. Jag hade åter igen fått bort singelstämpeln. Men nu var jag säker, riktigt säker. Jag hade lovat mig själv att inte gå in i något om jag inte var 100 på att han verkligen var "the one". Vi blev tillsammans den 7de september 08. Jag flyttade hem till min pappa igen.

Min pappa fyllde 40 i oktober (2008) och hade storparty, det var sista gången jag blev full.

November gick, december gick, januari likaså. Nu kom februari. Här någonstans inser jag att tantröd inte vart på besök på ett himla tag. Jag går och har små blödningar och ömma bröst men mensen kommer inte. Tillslut kommer ordet "gravid" upp i mitt huvud. Vi testar och det visar postitivt. 4 månader hade vi vart tillsammans, 4 ynkla månader. Men för oss var det självklart redan från början även om vi diskuterade det en hel del. Nu var vi inte längre Denise och Staffan, vi var blivade föräldrar.

Här slutar livet före mammalivet.

Jag har sedan okt 08 druckit en halv cider. Jag och den där vännen är numera vänner igen och det känns jätte bra. Idag skrattar vi åt det hela. Även om vår vänskap är långt ifrån vad den var så har vi kommit en lång bit på vägen. Den kommer nog aldrig bli densamma eftersom att våra liv ser helt annorlunda ut nu för tiden. Men vänner är vi allt.



Två bilder från "Livet före mammalivet"

Om ni tittar på detta foto, tittar ni? Sen så föreställer ni er att allt var i motsats. Om ni gjort det så har ni fått fram dagens lilla W. Lillkorven vaknade på helt fel sida idag. Allt skulle gå i hans väg, om det inte gjorde det så gick världen under. Eftersom att han fortfarande är ganska oförståelig så gick världen under. Han skulle inte dricka välling, inte sitta, inte gå, inte leka, inte äta, inte vara i soffan, inte på golvet, inte i barnstolen, inte byta blöja, inte somna om, inte dricka vatten...inte inte inte. Jo, ett fåtal gånger så skulle han och då hade mamma lyckats förstå honom. Men rätt som det var så hade han ju bestämt att allt skulle vara på ett annat sätt och då brast det igen. Efter 1 timmes gap och skrik så var det äntligen dax att klä på sig och gå till dagis. Då belv han nöjd.

HUR kan en sån liten människa låta SÅ mycket?
HUR kan en sån liten människa ha SÅ mycket vrede?
Det får bli dagens mysterium.