ENDENISE - a mama's story

Mamma är en dum mamma ibland. Wilgots vilja blir bara starkare och starkare för varje dag. Får han inte som han vill så blir han arg, jätte arg. Oftast ser jag honom åla omkring på govlet samtidigt som skriket ekar i mina öron. Men ack så söt han är. Han börjar bli så stor nu, mammas pojke. Vi förstår nästan varandra helt, finns några stunder per dag då mamma står och kliar sig i huvudet och undrar vad han menar. Ta igår som ett exempel.

Wilgot springer runt och säger "äta äta äta äta äta" och står och trampar i köket. Jag sätter honom i sin stol, på med haklappen och när maten är klar så serverar jag den. Då får Wilgot ett utbrott, dunkar huvudet i bordet och gråter floder. Jag testar allt som brukar vara fel men nej, W skulle inte äta. Han tar av sig haklappen, skjuter undan maten och gråter. Efter 20 minuters skrik & matstrejk så värmer jag på min matlåda. "ÄTAAAAAA" säger Wilgot och blir super glad när micron plingar. Jag tar fram en gaffel till mig och Wilgot skiner upp. "Dääää dääää!" säger han och han vill ha gaffeln. Han får den och ber sedan om haklappen igen. Sen åt Wilgot sin mat.

Mamma hade serverat honom med sked av plast (en vanlig babysked) och det var helt fel tyckte han. Han skulle ha gaffel och en riktig tesked. Suck, kunde han inte bara sagt det på en gång? höhö.. Han åt iallafall upp sin mat och sedan åt han min. Allt för en gaffel. Mamma är trögast i världen faktiskt! Hejdå babyskedar, hej gaffel!