Tankar om förlossningen
Det finns 2 saker som var extra jobbigt under förlossningsnatten det första var när vattnet gick. Minns hur skräcken, rädlsan och oron kom i samma veva som jag känner hur det blir alldeles blött i byxan. Hur jag började skaka, allt jag tänkte på var "Går vattnet så kommer barnet". Om och om igen. Jag stod stilla en stund och tänkte på vad jag behövde göra. Vad fan skulle jag göra? Paniken kom.. Lyckades lugna mig själv genom att jag inte hade fått några värkar än. Varför i helvete fick jag inga värkar??! Så känner jag.. Hade jag bara fått dom där nedrans värkarna så hade jag sluppit allt detta. Då hade jag kunnat föda i lugn och ro inne på förlossningen. Nåväl.. När Staffan var väckt och vi hade ringt både mamma & taxi så var jag lugn. I 5 minuter.. Där kommer den andra saken som var extra jobbigt.
Från ingenstans så står jag där med krystvärkar. PANIK. Här kommer den stora chocken. Allt jag fruktat under graviditeten händer. Jag vet inte riktigt vad jag tänkte här men jag får som kalla kårar i kroppen när jag tänker på det, hjärtat mitt slår extra fort och oron kommer tillbaka. "Värkarna" kommer hela tiden och vid varje värk ökar trycket och mer vatten rinner ut. Värst blir det när jag sätter mig ner i taxin. Trycket blev så intensivt och krystvärkarna kom med ännu mindre mellanrum. Den skräcken jag kände här går inte att beskriva. Jag satt blixtstilla och spände mig, allt för att inte krysta. Jag flåsar, tänker och skakar. Under varje värk så kände jag att det var kört, jag kommer aldrig att klara det. Kollade ut genom fönstret för att se hur långt vi kommit.. Hör hur taxichauffören och Staffan pratar någonstans långt borta. Värkarna kom hela tiden och ju närmare vi kom förlossningen ju mer kände jag att det går verkligen inte mer. Hoppet var ute och jag började känna mig mer och mer misslyckad. När jag såg att vi snart var framme så kände jag att nej, nu ska jag fan klara detta. Kände hur Lo var på väg ut, trodde även att hon hade kommit ut under vissa värkar. Hörde i bakgrunden att dom skulle vara på plats för att möta upp oss utanför dörren. Jag knep, jag försökte tänka bort värkarna som nu kom hela tiden. Jag känner hur vattnet rinner, det spänner.. När vi svänger av mot förlossningen får jag en sista krystvärk, den krystvärken kommer jag aldrig att glömma. Här var det nära att hon kom. Här spelade det ingen roll längre, nu var vi nästan framme. Den lättnad jag kände när vi var framme, att få se barnmorskorna med sängen. Usch, det kan få mig att börja gråta när jag tänker på det. Det var som om världens största sten släppte, allt släppte. Jag var framme. Tror att det var detta som fick mig att klara de sista minutrana, i väntan på att Staffan skulle komma. Att föda vår dotter utan att Staffan skulle få vara delaktig fanns inte på världskartan. Såklart.
Jag förstår faktiskt inte hur jag klarade detta. Ärligt. Är jag så stark? Var det rädslan och chocken som gjorde att jag klarade det? Eller var det beslutsamheten om att jag skulle hinna in? Eller var det en tävling mot mig själv, att jag skulle klara det? Eller var det stödet från Staffan, chauffören och dom i telefonen som gjorde att jag orkade in i det sista? Jag har ingen aning. Jag är glad över att jag lyckades i alla fall. Även om detta har satt sina spår. Det är väl tur att det slutade bra, att jag inte födde i den där jävla taxin. Om jag hade gjort det så hade jag nog inte kunnat bearbeta detta så pass bra.
Även om det kanske inte låter så jobbigt i era öron så var det otroligt tufft, både psykist och fysiskt. Jag tror man behöver uppleva det själv för att verkligen förstå alla känlsor, smärtan och den chock man hamnar i. Det går inte att beskriva det jag kände just då. Jag vet knappt själv vad jag kände. Allt är lite luddigt och det känns faktiskt som om det är någon annan som upplevt detta som i sin tur berättat det för mig.
Jag kan inte sluta undra vart mina värkar var? Kraften i mina sammandragningar var desamma som alltid bara att det satte sig lite smått i ryggen. Dom ökade lite i smärta runt 03.30 men absolut inte så mkt så jag kopplade att det var värkar. Jag kunde till och med byta position så att det försvann i ryggen. På en skala 1-10 så låg dom på en 2a. Medan värkarna med Wilgot låg på en 10a. Jag tycker det är helknasigt. Inte ens efter vattnet gick så ökade dom sådär så att man var tvungen att andas och stå still. Jag sprang ju runt och packade det sista här hemma, fram till krystvärkarna så att säga.
När jag berättar om förlossningen så gör jag det med glädje och oftast med lite skratt. Jag har nu smält allt som hände och det gjorde jag nog redan på förlossningen. Det fanns många timmar att tänka på. Jag kan med stolthet säga att jag är SÅ JÄVLA BÄST! Jag har verkligen uppnåt "Ingenting är omöjligt", något jag alltid säger. Vill man något riktigt mycket så klarar man det oavsett vad. Jag är stolt över mig själv, även om det känns lite fånigt att säga det.
Nu blev det en lång text här men så får det bli. Jag behövde skriva ner allt, få ur mig det.
Har inte tänkt på vad jag skrivit så om texten var lite krånglig att läsa så är det därför.
Bjuder på några kuliga foton från förlossningen haha. Något som alltid får mig att skratta är när moderkakan skulle ut. Hade totalt glömt bort att den skulle ut och att det skulle tryckas på magen. Attans var ordet jag tänkte när jag låg där :) Tack för mig, roligt att ni läste om det nu var någon som orkade läsa allt ;)
Men fy satan vilken stark människa du är!
du ska vara så stolt över dig själv!
och jag förstår att du behövde skriva av dig detta!
Det behöver man verkligen för att kunna bearbeta, dessutom kommer det vara roligt för dig att gå tillbaka senare sen och läsa detta.
Kram
Åhhh går värsta rysningarna genom kroppen (på ett bra sätt så klart!). Jag nästan längtar lite till ett till barn då jag ser dina bilder och allt du skriver. :) Sitter här och småskrattar för mig själv på jobbet. :D
Jag fick ju aldrig uppleva med någon av barnen det där med att det sätter igång av sig självt.
Kram!
vad kul att du delar med dig av din förlossning och allt omkring den, jag tycker verkligen att du ska vara stolt över dig själv som klarade en så otroligt snabb förlossning.
Har följt din blogg några veckor nu och tycker att det är så kul att läsa den, såg din video när Lo var i magen och sparkade , det var så att jag längtade efter en bebis till ska jag säga .( har två barn redan) kram
Åh det är nästan så jag sitter och kniper när jag läser om taxiresan :p ingen aning hur krystvärkar känns men jag kan tänka mig att situationen kan liknas som om man skulle få världens magknip långt ifrån en toalett - panik! :p men grymt jobbat iaf! Och lilla Lo är så söt! :)
Jag kan verkligen förstå chocken och behovet av att bearbeta detta. Du är så jäääkla stark, Denise. Du är grym!
Tur att det i alla fall hände när Staffan var hemma. (Min syster fick nyss barn utan att pappan han hem från jobbet och fram till förlossningen, hon själv han dock dit utan större problem.)
Och vilken tur att det var just fina lilla Lo som ville flytta in hos er! ;)
haha vilken komisk bild (fast du tyckte nog inte att det var lika komiskt just då...)
Och du: Du ÄR bäst :) Att klara av att hålla inne kryst värkar är verkligen imponerande!
kram
Jag tyckte min förlossning var snabb o så, men din klår allt. Du ska verkligen va stolt över dig själv som klarade hålla ut den sista stunden. =) Inte kul o va född i en taxi direkt.
du ska absolut vara stolt över dig själv, jätte starkt av dig verkligen :)!
Läste vart enda litet ord! Du är en kämpe du! Att du klara att knipa fattar jag inte! Min sista förlossning gick oxå fort. Sambon hann inte ens hem...
Men jag hade nog aldrig klarat att knipa så som du gjorde.
Höll mig medan svärmor skjutsa mig in och medan jag traska upp till förlossningen men så fort jag fick ett rum så brast allt och sen kom Anna....
Underbart skrivet och kul att läsa. Du fick ner många bra tankar och funderingar i ord.. inte alla som kan det inte :)
Hihi, vilket roligt litet bildspel ;)
Jag hade haft ont till och från hela dagen, men eftersom jag blev igångsatt med äldsta sonen så trodde jag inte att det var riktiga värkar. Vi åkte och skulle äta på en kinarestaurang t o m, men hann bara få in förrätten innan vi var tvugna att åka till förlossningen. Nästa gång åker jag in direkt ;)
Konstigt hur det kan vara så olika. Att det för vissa bara kan starta sådär pang bom och sen är barnet påväg ut liksom. Medan andra får gå över tiden två veckor och sendan måste kämpa i timmar för att allt ska komma igång.
Åhh jag tycker du är helt fantastisk som delar med dig av den här texten och jag har inte fött barn ännu men det låter som att du gjorde värsta jobbet.
Grattis till din Lo.
Kramar!
Det låter otroligt jobbigt i mina öron! Men så cool du är, som klarade det! Du ska vara stolt över dig själv! Dessutom är du helt snygg på korten - hur är det ens möjligt efter den där resan?!
Hihi ja precis ;) Men på ett sätt är det rätt skönt när det går fort. Jag kände mig lite snuvad på förlossningen och det gjorde säkert du också, det gick liksom FÖR fort. Men tänk att ligga flera dygn som vissa får göra. Hemska tanke. Min yngsta vägde över 5 kg, så att han kom så snabbt och utan att jag gick sönder alls är ganska otroligt :P
Ja nått av dom ;) Grymt av dig att orka! Själv höll jag på att bli galen när jag inte fick krysta. Men så behövdes det bara två krystvärkar också och sen var han ute.
Det hade varit en syn det, hihi. Skrattade lite när jag läste det i berättelsen. Jag minns inte hur lång många värkar det var med Zackarias, det tog nog 10 minuters krystande i alla fall, men Alexander flög ut :P Det skam bli spännande att se hur det blir den här gången :)
Helt sjukt ju! Jag är sjukt impad av dig! Och du, jag orkade läsa allt! :)
Du är sjukt grym! :D Jag hade nog inte vågat sätta mig i en taxi och hoppas på att hinna till förlossningen. Jag är sjukt nervös för att jag inte skall hinna in (även om jag bor typ 10 min bilfärd från närmsta förlossningsavdelning) men skulle detta hända mig skulle jag nog lägga mig i badkaret och ringa 112 ^^
Jag fa rlite rysningar nar jag laser for detta hande mig ocksa, 10 dagar fore bf mit ti natten och sjukhuset lag en timma bort. Mannen korde som en galning och nar vi kom till sjukan had ejag ringt och sagt att vi var pa vag, de tog de inte sarskilt allvarligt utan sa , ok, du kan komma in, vi kollar om nagot vatten har gatt men formodligen skickar vi hem er.. klarade knappt av bilresan, trodde vi skulle fa kora at sidan av vagen och foda, men vi klarade det till sjukhuset och val darinne sag dom pa en gang att det var pa g. Det var forsent for epidural men jag gallskrek om de toch de sa att den inte skulle hinna funka, men jag fick iaf. Sa allt hande pa 4 timmar, totalt oforberedda var vi.. tanker ofta tillbaka pa det.
Va häftig du är som vågar bjuda på dig själv :D vilka bilder :)
Kram
Vet du varför du födde Lo tidigare? Min bm har sagt till mig att denna förlossning kommer nog att gå fort o att jag ska åka in på en gång. så man blir lite rädd om de skulle gå lika fort som din. Speciellt att du födde tidigare också!
Du ser hur fräsch ut som helst på bilderna efter all kämpande du hade i taxin :)
Jag förstår att det känns jobbigt att tänka på och att du var orlig, det är väl lite av en skräckhistoria som alla är rädda ska hända. Tycker det verkar som du skötte det hela kanon och på något sätt lyckades ta övertaget om situationen, otroligt bra jobbat. Konstigt vad man kan klara av när situationen kräver det. Super bra jobbat, och rsultatet blev ju kanon=)
kram
Jag tycker inte alls att det låter som en "lätt" sak att vara med om; det gick fort, men det behöver ju inte betyda att det gick lätt liksom. Förstår så väl den rädslan du hade över att inte hinna in. Om jag inte hade åkt in till förlossningen för en CTG (eftersom Malva inte hade rört sig på hela dagen) så hade jag ju aldrig fattat att jag hade värkar förrän framåt kl 01 på natten då de helt plötsligt attackerade mig med full kraft. 01:15 fick jag krystvärkar... Sedan tog det i och för sig ett tag att krysta ut henne (02:43), men jag är livrädd att den tiden ska halveras nu som de säger att det ofta gör. Hua! Det är nästan lite så att jag hoppas på att den som ligger först ska ligga fel eller att de ser någon annan anledning till att sätta igång mig/snitta mig innan, så att det är mer schemalagt liksom :P
Jag är i alla fall grymt, grymt, grymt imponerad av dig & hur stark du är! Vet ju själv att när en krystvärk kommer, ja - då krystar man! Måste vara så sjukt svårt att INTE göra det - i över en halvtimma! Du är awesome!
Sv; Du kan va' finis!
Ja jag säger det igen väldigt starkt av dig!
Jag tror att alla kvinnor har urmodern i sig och när det behövs kommer denna fram. Som tex vid en förlossning, dock var min urmoder lite klen ;) haha
En tanke jag får när jag läser det du skriver är hur olika man tar det här med förlossning. Eftersom jag fick akutsnitt så ska ju läkaren komma och prata med en efteråt och se så man klarar sig psykiskt. Men jag tyckte aldrig att det var något jag behövde fundera kring så mycket. Det var naturligt på något sätt. Var dessutom helt lugn under förlossningen, sådär nästan komiskt praktisk.
Kul iaf att få läsa hur du upplever din förlossning :)
Du är så jäklar grymt stark! Den det nyss gått igenom kommer du kunna se tillbaka på hela ditt liv och känna dig så stolt över att du fixa något som ska vara mer eller mindre omöjligt. Du förtjänar all respekt i världen för den styrka du hade att hålla tillbaka dom däriga hemska krystvärkarna. För dom är ju inte att leka med precis =)
Kram!
Ja det måste ha gått riktigt fort med tanke på hur tätt dina inlägg kom; hemifrån med ont till en bebis ute på typ 2 timmar! WOW!
Kul att du delar med dig =)
Ingen förlossning är den andre lik... så OLIKA!
Ha en bra dag! Kram
Klart att man ska få vara stolt över sig själv! Det är ju inte klokt att du klarade det :)
Har ju inte hängt med här så länge, men hur många barn har ni planerat/vill ha? Är du nöjd nu? Skulle du våga skaffa en till?
jag kan faktiskt förstå dig på ett sett jag vet ju hur det är att föda barn utan att känna av värkarna..
jag var ju inne på en överburenhetskontroll när mitt vatten gick och de tog ctg på mig och stod som frågetecken och undrade om jag verkligen inte kände av värkarna som visades vara kraftiga.. Men det gjorde jag ju inte.. inte mer än lite molvärk.. absolut inget som gjorde ont.. de var typ bara lite irriterande.. Sen när krystvärkarna kom så kändes det.. :P
men jag hade ju aldrig reagerat på att förlossningen startat om inte vattnet gått eller om jag var kontrollen.. så det var ju tur.. :P
Allt bra med dig idag? :)
// Amanda Matanovic, http://ammm.blogg.se/
Du ser så pigg & fräsch ut!!
Jag tycker det låter jättejobbigt när jag läser. Känner en panik inom mig. Och jag tycker att du är otroligt stark som orkade.
Men vad du är stark bruden! O jättefina barn har du med, älskar bilderna på dem tsm :')
Hahahaha, jag har likadana bilder på mig när moderkakan ska komma ut med Bella.. När man tror att allt är över så kommer detta. Jag födde ju Ludde med kejsarsnitt så detta med vaginal förlossning var helt nytt för mig. Så det kom som en chock, men har likadan bildserie på mig under detta skede.. Hahaha!
haha, rolig bild! ^^
Jäklar människa, du är bannemej stark!:)
Starkt jobbat!
Gud va fin du var på bilderna!! :) Om jag ser ut så när det är dags för mig kommer jag vara överlycklig! :P
Vad stark du är och vad fräsh du ser ut för att precis fött barn :) hehe
