Så här ligger det till..
Så en gång för alla..
En dag bröt jag ihop totalt och det var den dagen jag förstod att jag måste få hjälp. Jag orkade inte förtränga mitt mående, mitt poker face föll av och jag insåg att detta inte är normalt. Såhär ska man inte må.
Jag gick till vårdcentralen och pratade. Min läkare Erik tog mig på allvar och med detsamma så satte vi igång. Inom loppet av 2 veckor hade vi tagit alla möjliga prover på min kropp för att se om det var något som gjorde att jag mådde dåligt. Ibland kan sköldkörteln göra så att man mår såhär. Ibland kan man ha brist på vitamniner, blodbrist, infektioner, vita/röda blodkoppar osv. Vi tog verkligen alla prov man kan ta och jag var frisk som en nötkärna, i kroppen.
Vi gick vidare med medicinering. Jag fick antidepressiva utskirvet och jag har nu tagit dom i över 1 månad. Det är olika hur man reagerar när man tar dom. Vissa känner ingenting dom första veckorna, andra blir sämre. När jag började ta dom på halv dos så började jag bli mer glömsk, tröttare osv. Inget speciellt sådär. Jag ökade dosen för 1-2 veckor sen och just nu går det bara neråt för mig. Allt är så mycket värre just nu och det är helt normalt att det blir så. Det kommer hålla i några veckor och förhoppningsvis så lättar det snart och börjar gå upp precis som det ska.
Just nu är jag som en zombie. Dagen går och jag kommer knappt ihåg någonting. Jag sover till 12 på dagarna och är helt död om kvällarna. Allt är tungt. Jag kommer verkligen inte till skott med någonting, allt tar tid och energi. MEN snart så går det förhoppningsvis upp och jag längtar så otroligt efter den dagen.
Jag har även ångestdämpande utskrivet men det är inget jag behövt ta än. Har det ifall att för det är jätte vanligt att man blir ännu mer ångestfull under första perioden då man börjar ta anitdep eller då man ökar sin dos. Att prata med en psykolog har jag inte gjort och kommer nog heller inte att göra. Det är inte jag. Jag har otroligt svårt att öppna upp mig för människor jag inte känner, då man sitter öga mot öga. Jag pratar med nära och kära och det räcker för mig. Har ett otroligt bra stöd hemifrån. Men om jag märker att detta inte blir bättre så kommer jag givetvis ge det ett försök.
Jag har fått jätte bra hjälp från min läkare och han har verkligen tagit mig på allvar från första stund. Jag går på regelbudna besök varannan vecka och kommer göra det ett tag framöver.
Jag ville egentligen inte behöva skriva allt detta men nu vet ni hur det ligger till. Jag har sökt hjälp, jag har fått hjälp och jag kommer få hjälp. Jag tror fortfarande att detta kan hjälpa så många där ute. Sök hjälp om ni känner er nere. Det behöver inte vara en depression utan det kan vara något simpelt som brist på vitamniner. Finns mycket som kan orsaka ett sånt här mående. Det bästa med att jag gick till läkaren var att jag fick känna att det inte är mig det är fel på. Det är inte mitt fel..
Kram från mig!
Stor Kram till dej <3
Tycker det är fint att du delar med dig <3
Men du är ingen dålig mamma för det, hoppas du vet det!
Kramar om <3
Och hoppas du snart mår bra igen...
Otroligt starkt av dig att vara så pass öppen du ändå är! Jag har också mått skit i flera omgångar men mycket var pga just sköldkörteln i mitt fall. Men då hade jag inte barn, jag var sängliggandes i dagar. Så förstår precis känslan du beskriver trots att min var mkt att kroppen inte fungerade som den skulle. Skönt att du har det stöd du behöver och har en läkare som lyssnar är inte det lättaste! Massor med styrkekramar SNART kommer solskenet vi håller tummarna för det!
Nej, det är INTE ditt fel!
Jättebra att du sökt och fått hjälp. Hoppas medicinen ger gott resultat. Själv håller jag på att sluta med min nu efter ungefär sju år. Så du är inte ensam!
Ibland finns det en tydlig grund till problemen och i dessa fall 'r det såklart bra tt träffa exempelvis en psykolog för att komma fram till hur man ska lösa dessa och därmed må bättre, men ibland har ens dåliga känsla ingen "anledning" att finnas och då kan det hjälpa med bara medicin och nära och kära.
Hoppas du snart får må lite bättre - men låt det ta tid!
Kramar
Skönt att höra att du sökt och fått hjälp :) Äter också antidepp medicin sedan en massa år och vet hur det är att börja och trappa upp och att man då kan må Ännu sämre. Men för de flesta vänder det och blir mycket bättre efter ett tag som sagt. Hoppas att du snart mår bättre Kram
åh :( Men jag tänkte, kan det inte vara förlossningsdepp? från något av barnen? Hoppas allt löser sig för dig, du ska inte behöva må såhär :/
Tycker du är otroligt stark som vågar skriva om det här för det vågade inte jag när jag hade en sån här period. Har ju inga barn så jag vet inte hur det är men det är absolut inte ditt fel att du mår såhär. Ta det en dag i taget så kommer du klara det här, tro det från någon som varit där. Men jag tycker du borde prata med någon terapeut för då funkar medicineringen bättre. Den gör att det känns gladare men terapin gör att din hjärna också får läka och det är underbart att få prata av sig. Men du gör det bra så fortsätt kriga!
Vad starkt att du skriver om detta. Jag beundrar verkligen dig!
Kämpa på Denise, snart är du där :)
Miljoner kramar tillbaka till dig - du är så stark! <3
<3
Vad skönt att du fått hjälp. Hoppas de vänder för dig snart, förstår att det är jobbigt att må dåligt. Många Kramar
Riktigt modigt av dig att berätta! Det låter hur jobbigt som helst. Jag vet ju bara hur det är att vara trött. Då går ju allt dåligt, blir som en ond cirkel. Man kommer sig inte för sig något och mycket blir lidande. maten, träning och allt.
Ingen har rätt att döma någon annan försen man gått en mil i deras skor, som man brukar säga. Det är verkligen sant. Jag har sett vilka fruktansvärda tragiska kommentarer du fått men du ska absolut inte ta åt dig någonting! Ingen är värd att få höra sådana saker. De personer som skrev det där är sjuka och har stora problem med sig själva.
Hoppas verkligen du blir bättre snart! Jag gillar din blogg jättemycket och du har superfina barn och verkar vara en fantastisk mamma. Kram!
Du är STARK som skriver om din depression. Jag ska skriva ett inlägg om min bipolär sjukdom så du kan ju hålla utkik på min blogg om du är intresserad av att läsa.
Och glöm aldrig Denise, du är en fantastisk mamma!
Vet hur du känner dig :/ sånna mediciner kan göra knas men tillslut om man har fått rätt medicin så kan det bli bra :) hoppas det går bättre för dig snart :)
KRAM
Att söka hjälp är ju helt klart ett steg i rätt riktning.. finns många som inte gör det.
Massa kramar till dej.. vet hur jobbigt det är att både må dåligt och att se sina nära göra det..
Starkt av dig att dela med dig av detta. stor styrkekram!
Jag känner igen mig så väl & du ska ge dig själv en klapp på axeln för att du tog tag i det , det är otroligt starkt & att öppna dig för oss läsare när vi är så många .
Jag har dragits med depressioner & skit halva mitt liv men på något sett hittar man alltid ytan igen trots det känns kämpigt .
Jag föll rakt ner för något år sedan men jag vågade inte nr om hjälpen , det kändes så skamset för så får man ju inte känna som mamma . Jag gick rätt in i väggen i sommras & tog mig modet att be om hjälp , slutade dock med att jag blev inlagd för att starta ect behandling , det blev aldrig av men blev kvar 3 mån på sjukhuset .
Jag kämpar ännu med att bli frisk men fick en diagnos på köpet också so är mindre trevlig ;P
Men jag insåg också att det är jätteviktigt att
Omgivningen får veta , att inte skämmas för man mår som man gör för det är inget man styr över & kan hända precis vem som helst ( såg alla sortes människor under tiden jag var inlagd ).
Huvudsaken är att man tar tag i det & inte glömmer att det faktiskt blir bättre !
Låt dig inte tryckas ner av anonyma idioter som gör allt för att utnyttja din sårbarhet ! Glöm aldrig hur stark du faktiskt är även om det kanske inte känns så alla gånger
Kram på dig !
Kram på dig !
Stor KRAM från mej till dej. <3
Starkt av dig att skriva ut detta, men du är stark!!
Styrkekram till dig!
Hoppas du mår bra snart igen <3
<3
Åh, jag hoppas det snart blir bättre fina du! Du klarar det alla gånger! :)
(Att prata med psykolog och öppna upp sig känns väldigt tungt och väldigt "fel", men om man hittar rätt så är det så så så skönt! Och värt det alla gånger om. Jag gjorde det själv, för att helt enkelt "må bättre" när jag hade depperioder - av olika anledningar - och det gav så mycket. Jag lärde mig inte minst MASSOR om mig själv som person. En liten söt gumma pratade jag med, såå rar. Efter en gång eller två så känns det istället helrätt. Alla borde faktiskt testa, just för att lära känna sig själva mer. :) Så blir det inte bättre, testa. Det är bättre och lättare än man först tror.)
Styrkekram och stort lycka till! Jag hoppas att det snart blir kalasbra för dig(/er) igen. :)
Hej igen. Roligt att du gillar mina bilder , det gjorde mig glad:) hoppas du mår bättre snart . Kram
♥ styrkehjärta till en otroligt fin mamma och tjej.
jag hoppas att du snart mår bättre vännen!
Jag tycker att det är väldigt modigt gjort av dig att berätta om detta. Det finns säkert jättemånga tjejer i samma situation som du, men som inte vågar söka hjälp eller ens prata om hur dom egentligen mår. Jag hoppas verkligen att du börjar må bättre, det är du värd. Styrkekram till dig!
Styrkekramar till dig!
Kämpa på, du kommer klara det!!
Tycker det är mkt starkt av dig att våga söka hjälp om man mår dåligt. Är så många fler som skulle våga.
Massor av kramar till dig ♥♥♥
Denise, jag vill ge dig en stor kram! Jag har haft depressioner som avlöst varandra i hela mina tonår men inte så djupa som din. Jag känner att jag är påväg åt fel håll nu, eller har varit en längre tid. Jag önskar att jag kunde skicka all den styrka du behöver. KRAM
Hej
Du har tagit ett stort steg genom att inse att du behöver hjälp! Du kommer att fixa detta !! =)
Kram på dig!
Usch vad jobbigt att må så, å särskilt när man måste ta hand om 2 små barn. Men du fixar det här!! Jag tror för din egen skull att du ska ta de ångestdämpande, då slipper du de där dipparna.. Antar att det är Sobril du fått utskrivet? Jag jobbar som sjuksköterska så är ingen hobbyrådgivare :) Risken är bara att i början med Sobril så kommer du vara ännu tröttare men den effekten går över. Hoppas du mår bättre snart!
<3 styrkekramar! <3
Massor med kramar från mig! Inte för att det hjälper dig, men jag har varit i samma sits en gång i tiden. Hade depressioner från 6e klass tills jag tog studenten. Så jag vet allt det här med antidepressiva tabl och allt. Hoppas verkligen att du hittar ljuset och kan se allt med positivt. Inte lätt att ta sig ut men det går. Du får skriva ner alla positiva saker och läsa detta flera gånger om dagen. Massa styrkekramar till dig
Det är väldigt vanligt med depression. Jag har själv haft det i ca 8 år och har fortfarande lite kvar. Men har lyckats ta mig igenom det utan medicin. Dock en väldigt lång sjukskrivning. Så jag förstår dig till 100 hur du mår. Och var stolt över att du tog tag i det istället för att leka "duktig". Jag har inte med det att göra, men min depression grundade sig i min barndom och jag fick direkt kontakt med en psykolog som jag gick hon i nästan 3 år. Väldigt skönt. Är det något du har funderat på?
Kämpa på söta du! :)
Jag vet hur det känns att inte vilja skriva, men att samtidigt vilja skriva och berätta hur det verkligen är. Min storebror har haft en hel del problem om man säger så vilket har tagit hårt på hela familjen då det har varit längre sjukhusvistelser etc. på grund utav detta.
Men förhoppningsvis ordnar det sig för dig snart.
Kram Sanna
När man är nere på "botten av ån" så kan det bara bli bättre. Du kommer att må bra igen, men det måste få ta sin tid, man måste acceptera att det är okej att må piss, för det är just det de är. Och när man mår dåligt, så finns vänner, familj och nära och kära där. Vi finns för dig, alla dina läsare. Många kramar
Denise, detta är ett sjukdomstillstånd. Du är INTE misslyckad el dålig, kom ihåg det. Ta hand om dig själv ordentligt och håll ut. Det kommer bli bättre. Stor kram!
Oj, klantigt av mig att inte läsa inläggen nedanför.. nåja haha så kan det gå :)
Starkt av dig att skriva detta Denise! Misslyckad mamma? Nej, snarare tvärtom. Dina barn får växa upp mesen mamma som varit på botten och fått ett brett perspektiv på livet. Var glad för det. Och strunta i vad denna patetiska människa skriver till dig! Hon läser ju bloggen till punkt och pricka. Det är ju skrattretande, om den nu skulle vara så kass...
Underbar blogg, underbar mamma, underbara barn! Tro inget annat.
Alla har sina perioder när man mår så jävla dåligt (jag hade det), men tro mig, det blir säkert bättre! <br>"Remember all the sadness and frustation, and let it go, let it go.."
Hej! Först och främst måste jag bara säga att jag tycker du är otroligt stark. Det krävs en hel del styrka att faktiskt ta det där steget och be om hjälp. Att du sedan klarar av att vara mamma och ta hand om andra medan du måste fokusera på dig själv är också så otroligt bra jobbat.
Läste ett inlägg om en anonym kommentar, om att du är sjuk, ful och medelklass eller något? För det första, depression behöver inte vara en sjukdom, det kan vara ett tillstånd man tillfälligt sitter fast i. Och ful? Du är bland de vackraste människorna jag sett, och bilderna du tar är otroligt fina. Medelklass? If people are trying to bring you down, it only means you're above them. Var stark! <3
Hoppas du får må bättre snart! Kram!
Vad du är modig som vågar skriva och som vågar prata om det!
Att må dåligt inuti är nästan lite skamligt och inget som folk vågar prata om. Och många som inte tas på allvar.
Tycker det är skönt att läsa att din läkare tar dig på allvar, han lyssnar på dig och han gör allt för att hjälpa dig!
Hoppas att ni hittar en väg som fungerar och som hjälper!
All styrka till fina dig!
när det vänder kommer du må så mkt bättre :) men tyvärr måste man över det totala svackan först när man början med medcineringen :) ta staffan som stöd och kämpa på! :) jag har vart där som stöd för min älskling, det var tufft då men underbart när det vände! kämpa på dense! :)
Ibland är medicin bra, ibland dåligt. Hoppas dom ger rätt effekt, själv har jag aldrig gillat antidepp, utan tar mer vid behov, ångestdämpande.
STOR KRAM <3
Starkt av dig att skriva detta Denise! Misslyckad mamma? Nej, snarare tvärtom. Dina barn får växa upp mesen mamma som varit på botten och fått ett brett perspektiv på livet. Var glad för det. Och strunta i vad denna patetiska människa skriver till dig! Hon läser ju bloggen till punkt och pricka. Det är ju skrattretande, om den nu skulle vara så kass...
Underbar blogg, underbar mamma, underbara barn! Tro inget annat.
Jag lider också av depression samt social fobi, detta har jag gjort sen 10 års åldern, men inte börjat ta tag i förren detta året, har både ångestdämpande, anti-depressiva och sömntabletter.... Det gör mig inte till en sämre människa eller något annat....
Starkt gjort av dig att söka hjälp och att skriva det här. Jag tror på att prata och bearbeta med någon utomstående och som du skriver går det inte över så ge det ett försök. Man är alltid värd det! Kram
Starkt att våga...
kramar om
Jag har inte läst din blogg så länge så är inte så jätte insatt, men jag hoppas att du mår bättre med tiden. Man får nog ta en dag i taget.
Jag är gravid i vecka 18 och älskar att gå in på din blogg och hämta en massa inspiration som bland annat bebiskläder. Älskar att du använder så härliga färger och jag ser så fram emot vår egna lilla kotte som kommer i oktober när jag ser dina barn. Dem är så söta!
Kram Johanna.
Käkade själv antidepressiva under nästan 2 år, det var ett helvete i början men efter ett tag blev det min räddning. Tack vare medicinerna och hjälp från andra delar av vården (bla. psykolog och läkare) så blev jag frisk.
Du kommer klara dethär, bara DU bestämmer dig. För en sak har jag lärt mig genom fler år av sjukdom, att det aldrig går att kämpa för någon annan. Du måste bestämma dig för att kämpa för dig själv, först då kommer det gå.
Jag tror på dig! <3
Stoooor kram!
Hur gjorde du när du gick till vårdcentralen? Vad sa du liksom? Jag har mått dåligt till och från i över ett år. Jag pratar aldrig med någon för att jag inte vill att någon ska veta att jag mår dåligt. Det kommer oftast krypande när jag är ensam och på kvällarna. Jag vill må bra, men jag vet inte hur. Jag vet inte ens varför jag mår såhär eftersom jag har vänner, familj och pojkvän osv.
Känns jättedumt att skriva om hur jag mår, men du kanske kan hjälpa hur jag ska göra...?
Jag hoppas allting kommer lösa sig med dig! Du är bäst!
Jag vet att det är svårt och sjukt jobbigt men kämpa på för jag lovar dig att det blir bättre. Det är svårt att prata med psykolog men ofta så känns det lättare efteråt, så var det för mig åtminstone. Önskar dig och din familj all lycka ni kan få och fortsätt kämpa!
Självklart är det inte ditt fel! Bra att du togs på allvar!
Åh men du kommer bli starkare av detta sen ska du se.
Vet folk som gått in i väggen och mått skit som klarat sig ur det pga bra hjälp.
Bamse kramar till dig!
Hej Denise!
Jag är en 18årig tjej som vet precis hur du har det! Jag har alltid varit den där glada tjejen som har gått över lik för att hjälpa vänner och ovänner med deras problem! Det kommer en dag då man helt plötsligt kommer ihåg sig själv och allt som man bara har stoppat undan! När den dagen kom föll jag bara ihop, jag fick ångest och panikattacker som hette duga! Jag hade redan lagt mig ner och gett upp när jag tillslut vågade be om hjälp, jag tror inte en kotte hade fattat hur det låg till. Efter 1år av medicinering, psykologbesök och egen bearbetning var jag tillbaka på banan. idag har jag varit friskförklarad i ca1,5år.
Tro mig jag VET att du fixar dig igenom det hur tungt det än är just nu så kan det inte bli mycket värre, det kommer bara att bli bättre från och med idag!
Personligen mådde jag super illa när jag började med medicinen, vart typ näst intill hyperaktiv(typ super stressad så att jag skakade) men det gick överefter bara några veckor sedan var det kolugnt!
Dock kommer du nog känna av att du blir avtrubbad/känslokall något som jag verkligen tyckte va skit jobbigt, men det är just det här som räddar dig, det är för att du ska kunna reda ut precis allt som har varit jobbigt utan att det ska vara lika jobbigt känslomässigt För att du sedan ska kunna bygga upp ditt nya försvar :)
Jag som vet på ett ungefär hur du har det kan bara säga att jag är så jäkla stolt över att du har sökt hjälp, för tyvärr så har samhället lärt oss att man är svag om man gör det! Du har accepterat att du är sjuk och redan nu har du kommit fruktansvärt långt i ditt tillfrisknande även om du inte tror det just nu!
Dom elaka kommentarerna som du får är något som samhället har byggt upp, dom som yttrar sig kring din sjukdom har mest troligt inte stött på den och har lärt sig att det är fel att prata om hur man mår och att det är svagt att söka hjälp!
Nu har jag svamlat klart för inatt! Kom bara ihåg att det kan bara bli bättre från och med nu!
kramar till dig från mig i norrland!
