ENDENISE - a mama's story

Nu har 6 dagar gått sen lilla Lo föddes. Jag har bearbetat allt som hände men självklart tänker jag en del på det fortfarande. Jag var inte alls beredd på det, inte för fem öre. Det var ändå 2 veckor kvar till BF. Vi hade inte hunnit klart hemma och jag hade heller inte riktigt fått in i hjärnan att vi snart skulle bli 4.

Det finns 2 saker som var extra jobbigt under förlossningsnatten det första var när vattnet gick. Minns hur skräcken, rädlsan och oron kom i samma veva som jag känner hur det blir alldeles blött i byxan. Hur jag började skaka, allt jag tänkte på var "Går vattnet så kommer barnet". Om och om igen. Jag stod stilla en stund och tänkte på vad jag behövde göra. Vad fan skulle jag göra? Paniken kom.. Lyckades lugna mig själv genom att jag inte hade fått några värkar än. Varför i helvete fick jag inga värkar??! Så känner jag.. Hade jag bara fått dom där nedrans värkarna så hade jag sluppit allt detta. Då hade jag kunnat föda i lugn och ro inne på förlossningen. Nåväl.. När Staffan var väckt och vi hade ringt både mamma & taxi så var jag lugn. I 5 minuter.. Där kommer den andra saken som var extra jobbigt.

Från ingenstans så står jag där med krystvärkar. PANIK. Här kommer den stora chocken. Allt jag fruktat under graviditeten händer. Jag vet inte riktigt vad jag tänkte här men jag får som kalla kårar i kroppen när jag tänker på det, hjärtat mitt slår extra fort och oron kommer tillbaka. "Värkarna" kommer hela tiden och vid varje värk ökar trycket och mer vatten rinner ut. Värst blir det när jag sätter mig ner i taxin. Trycket blev så intensivt och krystvärkarna kom med ännu mindre mellanrum. Den skräcken jag kände här går inte att beskriva. Jag satt blixtstilla och spände mig, allt för att inte krysta. Jag flåsar, tänker och skakar. Under varje värk så kände jag att det var kört, jag kommer aldrig att klara det. Kollade ut genom fönstret för att se hur långt vi kommit.. Hör hur taxichauffören och Staffan pratar någonstans långt borta. Värkarna kom hela tiden och ju närmare vi kom förlossningen ju mer kände jag att det går verkligen inte mer. Hoppet var ute och jag började känna mig mer och mer misslyckad. När jag såg att vi snart var framme så kände jag att nej, nu ska jag fan klara detta. Kände hur Lo var på väg ut, trodde även att hon hade kommit ut under vissa värkar. Hörde i bakgrunden att dom skulle vara på plats för att möta upp oss utanför dörren. Jag knep, jag försökte tänka bort värkarna som nu kom hela tiden. Jag känner hur vattnet rinner, det spänner.. När vi svänger av mot förlossningen får jag en sista krystvärk, den krystvärken kommer jag aldrig att glömma. Här var det nära att hon kom. Här spelade det ingen roll längre, nu var vi nästan framme. Den lättnad jag kände när vi var framme, att få se barnmorskorna med sängen. Usch, det kan få mig att börja gråta när jag tänker på det. Det var som om världens största sten släppte, allt släppte. Jag var framme. Tror att det var detta som fick mig att klara de sista minutrana, i väntan på att Staffan skulle komma. Att föda vår dotter utan att Staffan skulle få vara delaktig fanns inte på världskartan. Såklart.

Jag förstår faktiskt inte hur jag klarade detta. Ärligt. Är jag så stark? Var det rädslan och chocken som gjorde att jag klarade det? Eller var det beslutsamheten om att jag skulle hinna in? Eller var det en tävling mot mig själv, att jag skulle klara det? Eller var det stödet från Staffan, chauffören och dom i telefonen som gjorde att jag orkade in i det sista? Jag har ingen aning. Jag är glad över att jag lyckades i alla fall. Även om detta har satt sina spår. Det är väl tur att det slutade bra, att jag inte födde i den där jävla taxin. Om jag hade gjort det så hade jag nog inte kunnat bearbeta detta så pass bra.

Även om det kanske inte låter så jobbigt i era öron så var det otroligt tufft, både psykist och fysiskt. Jag tror man behöver uppleva det själv för att verkligen förstå alla känlsor, smärtan och den chock man hamnar i. Det går inte att beskriva det jag kände just då. Jag vet knappt själv vad jag kände. Allt är lite luddigt och det känns faktiskt som om det är någon annan som upplevt detta som i sin tur berättat det för mig.

Jag kan inte sluta undra vart mina värkar var? Kraften i mina sammandragningar var desamma som alltid bara att det satte sig lite smått i ryggen. Dom ökade lite i smärta runt 03.30 men absolut inte så mkt så jag kopplade att det var värkar. Jag kunde till och med byta position så att det försvann i ryggen. På en skala 1-10 så låg dom på en 2a. Medan värkarna med Wilgot låg på en 10a. Jag tycker det är helknasigt. Inte ens efter vattnet gick så ökade dom sådär så att man var tvungen att andas och stå still. Jag sprang ju runt och packade det sista här hemma, fram till krystvärkarna så att säga.

När jag berättar om förlossningen så gör jag det med glädje och oftast med lite skratt. Jag har nu smält allt som hände och det gjorde jag nog redan på förlossningen. Det fanns många timmar att tänka på. Jag kan med stolthet säga att jag är SÅ JÄVLA BÄST! Jag har verkligen uppnåt "Ingenting är omöjligt", något jag alltid säger. Vill man något riktigt mycket så klarar man det oavsett vad. Jag är stolt över mig själv, även om det känns lite fånigt att säga det.

Nu blev det en lång text här men så får det bli. Jag behövde skriva ner allt, få ur mig det.
Har inte tänkt på vad jag skrivit så om texten var lite krånglig att läsa så är det därför.

Bjuder på några kuliga foton från förlossningen haha. Något som alltid får mig att skratta är när moderkakan skulle ut. Hade totalt glömt bort att den skulle ut och att det skulle tryckas på magen. Attans var ordet jag tänkte när jag låg där :) Tack för mig, roligt att ni läste om det nu var någon som orkade läsa allt ;)

Tiden går så himla fort, är hon redan 6 dagar? Mammas fina ♥
Hon är fortfarande världens snällaste. Hon är en riktig mysonge som älskar att sova tätt in till oss. Att vara nära är det hon gillar allra bäst. Hon äter var 3de timma och då äter hon i ca 15 minuter, ibland tar hon en paus för att sedan äta mer. Hon sover gottis om nätterna och vaknar ca 2 gånger per natt för en snabbslurk. Bajsar och kissar gör hon mest hela tiden, gärna när blöjan är av. Igår ramlade nästan hela navelstumpen av (äntligen) och kvar sitter en liiiten rackare. Den har nog torkat klart i kväll.

Storebror är fortfarande lika kär i sin lillasyster. "mii hålla, hålla mamma". Han vill ha henne i famnen hela tiden och självklart ska han ha amningskudden. Han brukar även gå runt ed amningskupor under tröjan. När det är dax för lilla Lo att äta så blir W alltid lika ledsen. "Neeeje maaat" och sen visar han att jag ska stoppa in booben igen. Inte lätt att vara liten och storebror, hade det gått så hade han fått hålla na hela tiden. ♥ Han är så fin med henne, även om avundsjukan smyger sig på lite. Han är extra gnällig och det blir mycket neej här hemma. Men han har aldrig vart elak mot Lo och det känns skönt. Han vill veta vart hon är hela tiden och det bästa han vet är när hon låter, då fnissar han så sött. Just nu är han på förskolan och leker av sig.

Världens bästa storebror är vad han är!! ♥



Åh mina älskade ongar vad jag ÄLSKAR er ♥

Ostädat? Jomenvisst, hey vi har fullt upp här hemma ;)

Har kommit in några kommentarer där folk undrar hur vi bor så jag tänkte att jag kunde väl ta och visa (när det ändå är nystädat, noooooot). Så här ser det ut i vårt vardagsrum just nu. Skrynkliga soffkuddar, smutsig matta (Wilgot tycker det är roligt att smula sönder smörgåsen, det tycker inte mamma.), blomma utan kruka, syskonvagn osv. Men ja, varför försköna något? Haha..

I natt har vi verkligen fått smaka på hur 2barnslivet kan vara när det inte är rosa fluff fluff. På eftermiddagen märkte vi att Lo var mer vaken än vanligt och framfåt kvällen kom magknipen. Lilla loppan var inte alls nöjd och hon passade på att vråla för alla dagar hon vart lugn. Hon likt alla andra bebisar blev väldigt snuttig och det var de enda som fick henne att lugna sig. Men även under amningen så knep det till i magen på na och gråten kom.

Vid 1 snåret vaknade storebror och då hade Lo precis börjat lugna sig och vi hade gått och lagt oss. Sen har storebror smygit upp, HELA natten. Vi har lagt honom, somnat om sen har han kommit upp och så har det börjat om. Avundsjukan börjar smått leta sig fram tror jag. Denna natt har vart otroligt tung för oss. Jag förstår inte hur Wilgot kunde vara så glad och pigg i morse. Han var verkligen full med energi. Ska bli roligt och se hur länge det håller i sig med tanke på att han vart vaken sen 1 i natt ;)

Lo´s mage har i allafall lugnat ner sig nu. Funderar på om det är något jag ätit och det enda jag kommer på är lite pizzasallad i förrgår.

Har 2 st vinnare att presentera också! :D Eller 3 förresten. VB, tävlingen i samarbete med EKOLEKO och tävlingen i samarbete med Lillakotten.
Vinnren i veckansblogg blev - http://melindajohansson.myshowroom.se (lägger upp bilden i menyn senare)
Vinnaren av ett babygym blev - http://millahoman.blogg.se/
Vinnaren av ett hemligt paket från EKOLEKO blev - Pappan Anders
GRATTIS TILL ER! Till er andra, håll utkik! :D Det kommer meeeera, nanana!

Vi hade en mysig tid på bb trots att vi blev kvar längre än planerat.  Lo knorrade en del och detta ville dom ha under uppsyn. En bebis som knorrar tyder oftast på att dom har lite svårt med andningen, något som lätt uppstår vid en snabb förlossning. Men då 3 olika läkare kollat på henne vid 4 olika tillfällen och konstaterat att hon andas utan problem så fick vi åka hem.

Först så fick vi ett mammarum (ett rum man delar med någon annan), ganska vanligt då man är omföderska och det är mycket folk inlagda. Att spendera tid i det rummet var ingen höjdare. Våra grannar lät en del om man säger så. Men vår älskade barnmorska fixade ett rum till oss trots att vi inte skulle få det. Så efter några timmar så fick vi äntligen vara för oss själva. Vi hade det super mysigt. Tiden gick otroligt fort och helt plötsligt var det dax att åka hem ♥

Är super nöjd med alla barnmorskor och läkare vi har haft. Vi har fått världens bästa bemötande och det känns som om vi var omtyckta. Om det beror på vår snabba förlossning vet jag inte. Men nöjd är jag. Endel hade vi träffat förut, när Wilgot föddes men dom flesta var nya. SÖS imponerar än en gång :)

Kort och gott, vi kunde inte få en bättre vistelse! :)

Idag har Lo fått inviga lite av kläderna som inhandlades igår.
Kändes så självklart att hon skulle få dessa kläder, little kitten. Dom lever ju faktiskt upp till hennes namn.

Jag är helt förvånad över hur lugn och snäll hon är. Jag kan ju bara jämföra med hur storebror var som liten och det är sån enorm skillnad. Jag är helt paff. Men det är så otroligt skönt att hon faktiskt är så pass lugn. Wilgot får mer tid med oss, framför allt mig och det hinns med att göra saker. Just nu ligger skruttan och sover i vagnen och storebror i sin säng. Sen väntas en tripp till affärn :)

I natt så har jag äntligen fått sova lite bättre. Lo har, precis som i magen sin vakenstund om natten. Men igår fick hon vara uppe med pappa som ändå var vaken och jag fick då iaf 2 timmars sammanhängande sömn innan det var dax för lite amning. Sen flöt natten på, hon vaknade halv 3, kl 6 och sedan halv 9. Allt där emellan så sov jag som en stock. Det var en betydligt piggare mamma som klev upp idag :)

Uppdateringen är inte på topp, men ni förstår säkert varför. Vi myser järnet helt enkelt! :)
Idag var vi på återbesök på bb och det var en väldigt lugn mamma som lämnade besöket med ett leende på läpparna. Gulsot, det har hon men värderna var så låga att hon inte ens fick ta ett blodprov. Läkaren sa att Lo redan är på bättringsvägen. Att hon är så pas lugn har med hennes välmående att göra, hon är trygg och magen mår bra. Hon hade gått ner lite i vikt, vågen stannade på 3055g. Men detta tyder bara på att amningen har kommit igång och likaså hennes mage. Lo mår super bra och klarade hörseltestet galant. Glad mamma ♥

Efter besöket på bb så tog vi vår älskade syskonvagn och for vidare för lite shopping. Det blev lite kläder åt barnen. Lo är en liten plutt så hon drunknar i allt vi har här hemma så en påfyllning behövdes. Storebror fick lite nytt han också, såklart. Sen fick vi allt skynda hem. Mina tuttar var nära på att explodera, hårda som sten var dom. Jag producerar lite för mycket mjölk än vad lillan äter. Suck och stön, inte skönt för fem öre. Det gör verkligen svin ont. Hoppas att spänningen släpper snart så jag slipper detta elände. Har nog ont av min dumma skuldra som bara blir värre :( Den förstör min sömn. När jag väl får sova så kan jag inte pga att jag inte kan ligga/sitta utan att det ilar i hela överryggen och ut mot framsidan. Måste verkligen ta mig till någon som kan kolla upp detta. Tills dess måste jag tyvärr proppa i mig alvedon & voltaren. Tror jag har sovit sammanlagt 10 timmar sen jag vaknade på morgonen den 23de.

MEN det är dumt att klaga. Jag är är världens lyckligaste just nu ♥

Tänka sig att lilla Lo legat där inne i nästan 9 månader. Jag tycker magen gått tillbaka snabbare denna gång än med Wilgot. Har haft (har) sjukt mycket eftervärkar och "träningsvärk" så det är nog inte så konstigt. Det är lika förvånande varje gång jag passerar spegeln. Är så himla van att se kulan som tar upp halva spegeln :) Än saknar jag den inte, inte för fem öre! Är så otroligt skönt att kunna stänga tjockiströjan :))

Vägde mig igår och jag hade gått ner från 72,6 till 66,9. 2 kg mindre än startvikten med andra ord.

Fina lilla loppan som nu hunnit bli 2 dygn. ♥

Under dagen har denna lilla dam gulnat lite i sin hy och det känns ju inte allt för bra, uscha. Hon är lite smågul i ansiktet, men även ögonvitan och magen har fått sig en omgång. Hon har vart lite slö och lite svårare att få i tutte än vanligt. Hon somnar lätt till vid bröstet och ja, det känns som om hon mest velat sova hela dagen. Men äter gör hon tillräckligt, det vet jag. Hon kissar och bajsar mest hela tiden. Men oavsett vad så oroar det mig och det känns skönt att vi har återbesök på BB imorgon bitti. Vi får se ifall det bara är jag som hönsar mig eller om hon faktiskt fått en gulsot som gör att hon blitt lite slö och vill sova.

Att min mjölk idag har runnit till helt gör det inte allt för roligt. Hej spända big booobies!

Storebror, det har han verkligen blivit. Stora fina Wilgot, så stolt jag är över dig! ♥

Igår eftermiddag kom storebror Wilgot hem. Det var en stolt storebror som hoppade upp i soffan brevid pappa Staffan. Han började genast dela ut pussar och kramar, dom tog aldrig slut. Han talade om var alla kroppsdelar satt och flinade fånigt så fort Lo lät. Världens stoltaste storebror. Han ville genast hålla Lo och efter första gången i famnen har vi kanppt fått låna henne. "Mi hålla" är orden vi får höra här hemma. Jag är förvånad över hur han har tagit det. Han är så snäll. Visst råkar han ibland peta lite väl hårt men det är ju inget medvetet.

När mamma skulle mata syster för första gången i storebrors sällskap så blev det en hel del tårar. "Mi hålla" grät han förtvivlat, tårarna sprutade. Så är det än och vi försöker alltid få honom på andra tankar. Mamma måste få den tiden med lillasyster. Det går över efter några minuter men han håller alltid ett öga på vad som händer där i soffhörnan.

Wilgot kallar lilla Lo för Mooo. Jag smälter varje gång jag hör det ♥ Det kunde inte bli mer perfekt än vad det är just nu. Jag är hög på kärlek, hög på livet. Jag är så otroligt stolt över mina 2 barn, Wilgot och Lo. Jag har världens finaste Staffan och mitt hjärta dunkar just nu extra hårt.

Min förlossning med Lo är en endaste stor chock. Bearbetar den fortfarande och har än svårt att förstå allt som hänt. Jag är så SJUKT stolt över mig själv, att jag var så stark trodde jag aldrig. Jag är glad att allt slutade bra till slut, lilla Lo var mer än välmående och det är huvudsaken. Har ni några frågor så fråga på. Läs och försök njut.

01:00 Sammandragningarna börjar stråla ut mot sidorna. Ligger i sängen och försöker sova.

02:00 Lägger mig i soffan istället och kollar till klockan varje gång en sammandragning kommer. Lyckas slumra till några gånger men vaknar till utav sammandragningarna. 10 minuter mellan dom flesta.  Efter 1 timme ger jag upp och sätter mig vid datorn istället. Nu börjar det känns i ryggen och inte bara i sidorna.

03:33 Postar ett inlägg om läget. Än har jag inte fått känslan om att det är på G. Sammandragningarna är "onda" men inte "värk onda" men nu sitter dom i ryggen. Kollar i denna veva hur sammandragningarna kommer, det gör jag med en värktimer på internet. Väldigt oregelbundet, allt från var 5de minut till var 8de.

04:00 Reser mig upp och går ut i köket för att ta fram bröd ur frysen, jag är hungrig. Går och kissar i vanlig ordning. När jag sedan står och kollar mig i spegeln så känner jag ett svagt plopp och jag blir alldeles blöt. Vattnet går någon minut efter 04.

Helt skakis så väcker jag Staffan och talar om att vattnet gått. Ber honom ta fram numret till förlossningen. Står och försöker organisera vad som behövs göras nu. Det enda jag har i huvudet är min barnmorskas ord "Går vattnet så kommer barnet att komma" men försöker lugna mig själv med att jag inte har några värkar än.

04:07 ringer jag mamma och ber henne komma hit då vattnet har gått och vi planerar att åka in.

04:11 ringer jag förlossningen. Jag talar om att vattnet gått men att jag inte har några starka värkar. Berättar att jag haft sammandragningar som gjort lite små ont under natten, kommit var 10de minut, ibland mer, ibland mindre. Vi pratar om att det gick snabbt förra gången. Hon frågar om vi vill komma in nu eller vänta på värkarna. Vi vill in nu talar jag om. Vi packar iordning det sista. Jag känner hur tätare sammandragningarna kommer och hur trycket nedtill ökar. Börjar känna mig stressad och ber Staffan ringa taxi trots att mamma inte kommit än.

I denna veva ökar allt enormt. Från ingenting till allt på en gång, står nu med krystvärkar i hallen.
Paniken tar över, jag är stressad och väldigt orolig. Jag vet att nu behövs mental stryka.

Mamma ringer och talar om att hon står utanför porten. Taxin ringer och säger att han är framme. Vi tar med allt vi packat och går ut. I hissen säger jag "Detta kommer sluta illa, för nu kommer hon". Jag kniper allt vad jag har, på något vänster så lyckas jag ta mig till taxin och klä in sätet i påsar och handdukar.

04:32
Vi sitter nu i taxin och krystvärkarna tar över min kropp. Detta går inte tänker jag. Sitter helt blixtstilla och kniper allt vad jag har. Jag klarar inte av mer, jag måste krysta. Vi ringer 112 och pratar med dom. Att möta en ambulans tar längre tid än att åka med taxi in. Taxin ökar farten på order och kör nu mot rött. 112 är kvar i telefon och dom har kontakt med förlossningen. Taxichauffören frågar hela tiden hur det går för mig, han är
väldigt rädd om sina säten haha. Han säger åt mig att "Du klarar detta, vi ska klara detta" "Nu är vi nära, kom igen du är stark". Han får mig faktiskt att skratta lite smått trots allt. Jag försöker hela tiden att andas och behöver verkligen gå in i mig själv. Lo är verkligen på väg ut. Jag är nu väldigt rädd. Jag tänker hela tiden att jag ska klara detta, jag är stark nog. För varje värk ökar trycket,  mer vatten kommer ut och paniken tar över mer och mer.Det blir allt svårare att försöka kväva krystvärkarna och hela tiden får jag känslan om att hon kommer komma ut i bilen. Trycket är nu enormt och krystvärkarna kommer varannan minut. Jag är nu helt inne i mig själv. Personen i telefonen på 112 informerar förlossningen vart vi är och när vi kommer fram. Sista värken i bilen var hemsk. Kände hur huvudet började spänna mot huden. Men likt alla andra värkar knep jag.

04:46
Vi fram till förlossningen. Ute står mina barnmorskor beredda med en säng. Jag känner här en enorm lättnad. Jag känner även en sån stolthet, jag klara det! Dom frågar om jag kommer upp i sängen själv. Självklart svarar jag och hoppar upp. "Hon kommer NU" säger jag. Dom springer in med mig i all världens fart.

Ska precis börja krysta när jag ser att Staffan är kvar vid taxin och inser att jag inte kan krysta än. Så jag kniper åter igen. "Pappan måste vara med" säger jag. Dom skrattar åt min kommentar och berömmer mig enormt samtidigt som dom springer med sängen. Dom talar om för en kollega att gå ner och öppna åt Staffan och fortsätter att springa. Vi åker in i en förlossningssal. Dom tar av mig skor och byxor. Jag kämpar med att inte krysta.

04:49
"Nu kommer pappa" är allt jag hör och jag ser Staffan komma in i rummet. Jag kan nu äntligen krysta efter 30 minuters knipande. Jag krystar och samtidigt så säger jag åt Staffan att fota. "Kolla så att det är rätt inställningar!!" Barnmorskorna skrattar åt min kommentar.



Jag tar en paus i krystandet då jag känner att jag håller på att spricka. Minns att jag inte fick göra det med Wilgot så jag passade på. Här tar dom av mig min jacka som fortfarande är på. Nästa värk så fortsätter jag krysta samtidigt som den ena barnmorskan forstätter att ta av mig jackan. Det gör ont, jag skriker lite smått, håller emot med händerna men fortsätter krysta.

04:51
Vår lilla Lo föds och jag får upp henne på mitt bröst. Hon är så vacker, precis som sin bror. Jag har svårt att förstå vad som hänt. Hon skriker lite lätt för att sedan ligga helt lugn i min famn. Nu känner jag en sån lättnad jag aldrig känt förut. Vi hann, tack vare min inre styrka. Jag är så lycklig.



Dom hjälper mig av med mina kläder som fortfarande är på, tjocktröja & linne. Trycker på min mage så att moderkakan kommer ut. Undersöker mig om jag spruckit då jag påpekar att det kändes som jag sprack väldigt mycket. En liten reva var allt lilla Lo hade åstakommit. Inga stygn behövdes. Dom öser på med komplimanger, berömmer mig till tusen. Att hålla igen krystvärkar i 30 minuter är egentligen helt omöjligt. Vi njuter av synen av vår vackra dotter. Får in vår frukostbricka och blir lämnande för egentid. Lo tog bröstet med en gång, jag åt upp varenda lite smula. Hann ju aldrig äta hemma.





Efter någon timma så kommer dom in igen. Väger och mäter vår lilla tjej, 3185g och 49 cm. Vi gör allt det där man brukar göra innan barnet kommer ut och sedan sätter dom på oss band. Jag får smärtstillande för eftervärkarna, går upp och kissar och återgår sedan till min fina nyfödda dotter. Jag och Staffan pratar om det som hänt, båda två är lika chockade men det börjar lägga sig nu. Vi hann in och bebis mådde hur bra som helst, det var huvudsaken. Vi var nu 2barnsföräldrar. Världens stoltaste föräldrar!





Jag är så himla lycklig, vet ni det? ♥
Detta var förlossningen. Det kommer en till berättelse om tiden på BB samt en "egna tankar" om förlossningen. Håll ut ♥ Kram

Har försökt att mobilblogga men det har inte kommit fram idag :( Vi har nu kommit hem och packat upp. Vi skulle ha åkt hem redan igår men beslöt oss för stanna under natten då lilla Lo lever upp till sitt smeknamn "lillknorris". Hon knorrar mest hela tiden och de ville läkarna ha koll på. Att knorra är nämligen ett tecken på att dom har lite svårt med andningen, något dom kan få vid snabba förlossningar. Men vår lilla tjej har inga problem alls, hon gillar helt enkelt att knorra. 3 olika läkare kollade på henne och alla konstaterade att hon andas super fint, inga andra fel har hittats heller.

Nu ska vi gå och handla lite mat och lite kläder i mindre storlek. Vi hade bara 2st bodys och 1 pyjamas i 50 och dom är nu smutsiga. En overall behövs också då den vi är på TOK för stor. Känns skönt att kunna gå smärtfritt såhär dagen efter förlossningen :D

Åh jag är så LYCKLIG! ♥ Jag har så mycket att berätta!! :D Uppdatering om allt kommer senare :))
Jag kan inte förstå att jag nu är 2barnmamma. Världens lyckligaste Denise! Jag älskar min lilla familj ♥

Sammandragningarna har kommit och gått under hela kvällen och natten. Vid 1 började det strama lite smått i ryggen och sen dess har det bara ökat. Gjorde ett försök till att sova men det gick helt enkelt inte. Tog mitt täcke och la mig på soffan istället och här har jag vart i över 1 timme nu. Har slumrat till och från men vaknat så fort sammandragningarna har börjat. Sen 2 har dom kommit var åttonde minut (mer eller mindre) och hållt i ca 1.5 minut. Har inte klockat med timer än men tänkte att jag skulle ta och göra det snart, kanske. Livmodern så himla känslig nu så om jag rör magen eller sitter/står/går så kommer det fler sammandragningar, dock inte med samma styrka. Men under tiden jag låg helt stilla så kom dom med jämna mellanrum.

Jag inte fått den där känslan om att det är på G än. Just för att det inte alls känns på så sätt jag minns det. Men eftersom att allt ökar i smärta så kan det faktiskt bli så att det drar igång på riktigt snart. Det sitter ju faktiskt i ryggen nu och gör bra mycket ondare än vad det gjorde för några timmar sen. Väskan är i alla fall packad och så gott som klar. Nu återstår det att se om man får smaka på riktig smärta ;)

Dock är jag på tok för trött för att föda barn nu så jag hoppas faktiskt att det stannar av hahah :P Hungrig är jag också.

Dom kommer som dom brukar, hyfsat regelbundet. Dom sitter framtill men gör denna gång dubbelt så ont. Det drar verkligen överallt förutom bak i ryggen. Kraften i sammandragningarna har alltså ökat sen sist. Med tanke på att hon sjunkit ganska mycket de senaste dagarna så är det inte så konstigt. Nu återstår det bara att se ifall det utvecklas denna gång..Ajaj, ont gör dom iaf! Hållt på i snart 2 timmar. SPÄNNANDE!

Ni som är känsliga kan sluta läsa nu.. ;) Det handlar om "Färdknäppen"
Efter att ha läst vad "färdknäppen" betyder (det gjorde jag i förrgår) så har jag fått svar på varför jag vissa gånger fått så sjukligt mycket sammandragningar efter sex. Hade jag bara vetat om detta så hade jag inte behövt bli så jäkla bitter efter de senaste gångerna vi "hade det mysigt" då jag inte fick en endaste sammandragning efteråt. Idag körde vi på en medveten färdknäpp för första gången och ja, det fungerar som attan. Detta är orsaken till dessa sammandragningar jag sitter med nu. Så ni som väntar på det goda, färdknäppa mera! :D Pratade även med BM om detta idag och det var de enda hon rekomenderade och det enda som egentligen fungerar. Kul att det verkligen fungerar för oss. Det kanske skyndar på bebis liiite iaf :D Det har ju blitt värre och värre för varje gång. Jag tror stenhårt på detta då det verkligen fungerat för oss. Sen om det ger resultat i sig, det vet jag inte.

Inge vidare med vikten, 0,6kg sen sist. Dumma vikt! Bebis är fortfarande liten men följer kurvan på pricken. Hon har sjunkit ännu mer sen sist och ligger nu jätte långt ner, helt fixerad fortfarande. Alla värden såg fin fina ut, blodtrycket likaså. Fick se den lilla på UL idag igen, men bara ett huvud och en rumpa. Tillräckligt för att göra mig mega super lycklig :D

Idag pratade vi om min största fear, vad händer om bebis vill komma ut hemma. Hon informerade om vad Staffan skulle göra och hur det kommer att bli. Lite läskigt att det faktiskt kan hända. Hon sa det att går vattnet så finns det risk att bebis kommer med en gång och då är en hemmafödsel inte långt borta. Med tanke på hur snabbt Wilgot kom ut (2st krystningar som fick avbrytas inom några sekunder och 1 krystning på 10 sek) så kommer det gå fort. Usch, jag vill verkligen verkligen hinna in!! Hon tippade på att förlossningen skulle ta MAX 2 timmar om den startade med värkar. Så bråttom har vi vilket som. Vi måste planera allt i minsta detalj med andra ord. Sen kan det alltid bli annorlunda, vilket jag givetvis hoppas. "Hej tomten..jag önskar mig en förlossning på ca 8 timmar! Jag har vart JÄTTE snäll i år!" BB-väskan ska packas med bums sa hon ;) Så det är la bara att packa då!

Tänk om jag inte får några solklara värkar? Att jag inte känner det där "nu är det på g".. fy vad läskigt!

Idag har jag köpt oss en gran, en fin vit gran. Kanske inte den största (ha ha), men det är i alla fall vår första. Så idag har jag och Wilgot fuskat lite och klätt granen helt enkelt. Wilgot lyckades förstöra hälften av allt pynt till granen men det hör till. Kan faktiskt hålla med om att de små kulorna såg väldigt smaskiga ut ;) Nu har vi alltså välkomnat julen här hemma. Vadå, 23de novemer är väl inte tidigt? Bättre tidigt än aldrig :)

Köpte även en söt lykta för en billig peng (och tur var väl det för glaset sprack på ena sidan på vägen hem).

Har ni börjat pynta för julen? :D

Idag ska jag till MVC, som jag längtat ♥ Tycker det är så mysigt att få gå dit och nu i slutet är det alltid lika spännande. Idag ska vi skriva ihop ett förlossningsbrev, vad nu ska stå i detta vet jag inte. Har nog bara en önskan, stick mig inte i ryggen TACK! Om det skulle sluta med KS så skulle dom få söva mig. Inga nålar i min rygg. En annan önskan är att dom ska ta emot oss med öppna armar när vi ringer in. Men detta har redan BM skrivit, att dom måste ta oss på allvar när vi väl ringer och låta oss komma in. Nåde dom om jag ringer och bli avvisad för att sedan råka föda i hallen. Nåde dom haha ;)

Det är 2 veckor sen förra besöket och det känns verkligen som om jag lagt på mig en hel del. Jag hoppas att jag gjort det, då vet jag att bebis fått gotta sig i lite. Även om ni kanske inte tror mig så är det väldigt jobbigt att INTE gå upp i vikt. Speciellt när bebis är lite mindre. Jag hoppas innerligt att vågen iaf visar 2kg uppåt. Skulle kännas så skönt i hjärtat. Jag har ju faktiskt ätit extra varje dag :)

Är det någon som gjort hinnevepning? När kan man göra en sådan och har det fungerat för er eller någon ni känner?
Har funderat på det där med hinnsvepning. För mig som har så ont och är så himla trött på att inte klara av vardagen tror jag att en sådan skulle vara värt att prova iaf. Men ja, jag kan inte så mycket om det. Antar att man måste ha öppnat sig? Det tror jag inte att jag gjort än. Nåväl, svara gärna :)

Här har ni mig..Osminkad och härlig (jävlig) haha! Glöm inte att välja HD för bättre kvalité :) Nu ska skrutten hämtas från förskolan och sedan väntas det matlagning och mys. Min fina vän kommer över idag och lånar soffan över natten, ska bli super mysigt. Hörs senare, kramkalas ♥

 

En del har undrat lite om min förlossning med Wilgot så här kommer ett utdrag från dagen då min älskade onge föddes. Det gick väldigt väldigt snabbt och jag var inte alls beredd på det. Det hade kunnat gå ännu fortare då jag redan kände av krystvärkarna hemma. Men oavsett vad så är detta en av de underbaraste dagarna i mitt liv. Jag är så stolt över mig själv, den kraft och styrka som gömmer sig i min kropp. Jag klarade det, jag klarade att föda naturligt trots att det inte var planerat. Världens finaste son fick jag också (såklart). ♥



"Den 18de Oktober 09 började som vilken dag som helst.
Men runt klockan 11-12 så började jag få lite mensmolsvärk, men tänkte inte mer på det eftersom att jag hade gått med det till och från i 2 veckor. Runt klockan 14.00 så åkte jag, Staffan och mamma till coop för att inhandla en planka samt lite smått som behövdes hem. I affären samt i bilen kände jag av dessa värkar men det var fortfarande inget som gjorde att jag visste att det var på g.

Omkring klockan 15 kom jag och Staffan hem igen. Jag satt mig för att kissa och av ren vana så kollar man ner i trosorna och då fick jag syn på en brun flytning. Det var då jag förstod att detta kanske inte var förvärkar, men vad var det? Vid fyra tog jag mig ett bad & jag bad Staffan diska upp disken ifall att det hade satt igång.

Vid fem snåret så ringer mamma igen, frågade hur det var och om hon skulle hämta upp oss och köra in oss på en gång, nej det är ingen fara än svarade jag så vi la på. Gick då på toaletten igen och då upptäckte jag att den bruna flytningen var inte längre någon flytning utan blod så jag tar och ringer in till förlossningen. Hon avslutade samtalet med att förklara att det lika gärna kunde bli så att jag fick återvända hem eftersom att det kunde vara så pass tidigt in i förlossningen. Jaha tänkte jag, det struntar väl jag i.

Slängde in ett blogginlägg klockan 17:17.
Alla grejer var packade och mamma hämtade upp oss. Jag sitter i bilen 17.46, vart vi var då vet jag inte men jag kommer ihåg klockslaget. Mamma insåg allvaret i mina värkar då jag kände mig sjukt illamående, satt med fönstret uppe och andades, precis som jag lärt mig. Mamma gasade på för fulla muggar och körde mot rött kom jag ihåg.  Klockan 6 får vi komma in i ett rum, vi möttes av en underbar barnmorska.

"OJ OJ 10 cm öppet, du har verkligen gjort ett bra jobb hemma, nu blir det bebis" Klockan var nu 18.40. La mig till rätta i sängen och barnmorskan frågade ifall jag ville prova lustgasten, tjaa jaa svarade jag. Provade men andades självklart fel i första värken. Andra gick bättre men det var inget jag gillade, så jag la ifrån mig den.

Klockan 18.56 börjar jag känna ett tryck och förklarade att nu känns det som att jag ska skita på mig. Oj oj sa dom och fick jätte bråttom för dom skulle ju lägga skydd under mig osv. Började trycka på och sen hör jag "Oj här kommer hela fosterhinnan ut som en ballong" "Kolla hit Staffan" "Detta är väldigt ovanligt, jag har aldrig vart med om detta förut, bara hört om det". Krystade allt vad jag kunde jag kände hur huvudet kom ut, blev alldeles skakis. Plopp sa det och hörde lillen skrika. Mitt hjärta började slå och jag började skaka av lyckorus. Klockan var nu 19.06, det var då min älskade son föddes."

Vill ni läsa mer så kan ni göra det HÄR! Har ni frågor så fråga på. Var inte rädda för att fråga pinsamma saker, jag svarar gärna haha :)

Mammas undebara, älskade du ♥

Läget är är som rubriken lyder, oförändrat (SUCK OCH STÖN ggr 100!). Ingenting har utvecklas men heller inte avtagit något. Sammandragningarna kommer fortfarande, trycket när jag står eller sitter här kvar och likaså den molande värken i ryggen. Nu är inte förvärkar lite kul längre :( Ska ta mig lite sömn och så får vi se om det händer något under natten. Mest troligt inte! Fast lika bra det, då får loppan växa till sig lite :) Men ack vad jag är trött på vara preggo nu. Hade aldrig förvärkar med Wilgot, inte såhär. Wilgot var inte lika busig som sin syster är helt enkelt. Nåväl nu ska magen och jag dejta kudden och förhoppningsvis så får vi sova lite. Kramis på er gullisar!

Har ni bitit av alla naglar nu eller? Gullisar! ♥
Sammandragningarna kom som dom gjorde hela kvällen och en stund in på natten. Har fått några få under dagen men inte mer än så. Loppan är fortfarande kvar alltså. Har haft ett kraftigare tryck i smultronstället idag och varje gång jag kissat och jag påminns om kvällen då Wilgot kom. Jag försökte nämligen göra nummer2 tio gånger innan vi for in till förlossningen, men utan resultat givetvis. Då var jag helt omedveten om att det var krystvärkar jag hade. Det som tröck på då var hans fosterhinna som senare inne på förlossingen kom ut som en ballong :)

Nåväl, vi får se om detta tryck har något med at loppan vill ut.

Dagen idag har bestått utav att promenera fram och tillbaka till affärn. Med Wilgot gåendes (och jag för den delen också) har det nästan tagit hela dagen haha. Vi stannade även till i lekparken på vägen hem. Därav den kassa uppdateringen :) Pappa S är ledig och det gäller att fånga dagen. Idag serveras det fläskytterfilé med potatis, sås och sallad. Nu ska vi njuta av vårt eftermiddagskaffe och mysa vidare! :)

Åh vad jag ÄSLKAR när förvärkarna kommer igång. Heja dom! Det är alltid spännande trots att det inte alls är speciellt skönt. Just nu känns dom som dom brukar. Det sitter framtill och spänner 100gånger mer än de vanliga sammandragningarna. Håller i lika länge och kommer lite här och där. Kan det vara bli något annat än bara förvärkar någon gåååååång?! Ett härligt plask i soffan skulle inte sitta helt fel ;) Inte heller en rejäl värk som flyttat sig till ryggen.

Får se ifall bebis bara övar som vanligt (mest troligt) eller om det kanske drar igång? Spänningen är OLIIIIDLIG haha (läs det med inlevelse).
Är det nu jag inte ska uppdatera på ett dygn så ni hinner bita av er alla naglar? haha :D

En dagens notering på denna graviditet också - Jag har nu kommit så långt in i graviditeten att jag inte längre kan göra smultronstället flintskalligt själv. Jag kan inte heller få på mig mina converse själv. Jag kan inte ta av mig kläderna själv eller torka mina ben själv. Jag kan inte... osv.

Här har ni dagens trötta mamma.

Idag står loppis på schemat. Jag, Wilgot och Wilgots mormor ska på en liten tripp. Älskar att gå runt och strosa bland alla gamla prylar. Även om man inte hittar något så är det själva grejen, att man gör det. Får se om vi kommer över några fynd denna gång :) Efter det vet jag inte vad som händer. Skulle behöva en trollstav och trolla fram lite energi. De senaste dagarna har jag verkligen vart ur trött i både kropp och själ. Någon vidare trollstav tror jag inte finns men hoppet om att tröttheten ska vända finns ju alltid :)

Dagens notering - Nu har jag iaf tagit fram väskan som ska packas inför BB. Framsteg ;) Nu fattas bara att packa.
Hörs lite senare! Kram

Dagens gladfis ♥

Igår kom min inflammation i skuldran tillbaka. SUCK! Det enda som hjälper är voltaren och sånt får man ju ta mycket av såhär som preggo. :( Ungen vaknade på världens bästa humör med extremt mycket energi och började dagen med att klaga på att mamma var tråkig. Insåg snabbt att denna dag inte kommer gå vägen så han fick glatt åka hem till "moooomor" och Miche. Han är där än och har haft en strålande dag med en massa utelek och spring, något jag aldrig skulle kunna ge honom just nu. Bläää vad trött jag är på att vara preggo :( Jag känner mig så misslyckad som mamma när jag inte orkar med. Jag är så trött på att ha ont så det kvir i hela hjärtat. Men, inte långt kvar nu...heja mig!

Jag skulle ta tag i den där bb-väskan samt skriva en liten lapp om Wilgots sov & matrutiner (ifall det blir någon som inte är så van med honom som måste ta honom när vi åker in). Skulle även skriva en liten lapp till pappa S med det sista som ska packas när det väl sätter igång men ja. Gissa vad jag gjorde istället? Totaldäckade i soffan och vaknade nyss. Antar att jag var lite trött :) Nu är jag helt övermosig, kroppen vill inte alls vakna. Vet ni hur jag menar? Ögonen bara stängs hur mycket man än kämpar med att hålla dom öppna.. haha.

Har länge länge spanat in denna underbara spegel men har som vanligt vart för snål. Spegeln kostar 800kr och det är lite väl saftigt för mig. Efter att ha kikat på Jysks annonser och tappat hakan så fick det bli en tur dit idag. Spegeln gick på 300kr, HUR BILLIGT ÄR INTE DET för denna goding? Välkommen hem till oss lilla skönhet. Som jag längtat! Nu har jag äntligen min stora fina spegel där jag kan stå dagarna i enda och beundra mitt utseende..skooooooja haha! Men jag kan bjuda lite mer på mig själv då det är lättast att fota i spegeln om man inte har stativ och fjärrutlösare ;)

Förlåt för världens sämsta foton men det hann bli mörkt innan vi kom hem och då är inte mina fotokunskaper de bästa! :)

Fredag mina vänner. Idag är det ingen vanlig fredag för idag är pappa S ledig, weehoo. Alltid lika mysigt att få ha honom hemma. Idag vankas det lite shopping med Wilgots gammelmormor samt fredagsmys med familjen (såklart). Jag känner lukten av tacos & idol, precis som det ska vara :D Love it!

Vad symboliserar era fredagar? Här serveras det ofta tacos. Det symboliserar verkligen vår fredag då pappa S är hemma.

Tack gulle ni för alla namntips, helt galet många! Många av er har prickat in våra favoriter men en hel del nya namn har kommit in. Nu ska vi mumsa namn här hemma och förhoppningsvis så slipper vår lilla tjej vara namnlös. Några av våra (mina) favoriter är Stella, Lo, Elwira, Wega, Wilda, Tilde, Thea, Swea, Wella, Lilja, Wilja, Eliwia..osv. Har nu många favoriter :) Tack snälla ni ♥

Nu ska flodkon ta och kamma till sig (:

Vi är fortfarande helt oense och behöver alltså mer hjälp. Vi gillar ovanliga namn, svenska namn och namn med W (antingen som första bokstav eller i själva namnet). Det behlver INTE finnas W i namnet eller i början. Utan namn som Stella och Lo går lika bra :) (2 favoriter här hemma). Det ska ju givetvis klaffa med Wilgot också. Så alla ni nya läsare (även ni som hängt här ett tag och gett tips förut) kom med mega massa braiga namn nu! Tack på förhand bästaste ni ♥

Nu mäter bebis nästan 50cm och väger ca 3 kg enligt gravidsidorna. Dock tror jag att vår bebis ligger snäppet under på vikten :)

Vecka 38 är här. Helt galet! Jag har inte förstått att jag snart ska bli av med denna mage. Att jag faktiskt ska få se vem som gömmer sig där inne. Helt ofattbart, nu är det nära ♥ 20 dagar till bf! Denna vecka har jag mått bra bortsett från bäckenet då. Förvärkarna sitter fortfarande framtill och kommer titt som tätt. KAN DET SÄTTA IGÅNG NÅGON GÅÅÅÅÅÅÅNG? Så känner jag haha. Även om jag tror att denna lilla tös kommer på övertid. Jag har fått för mig att hon vänt sig igen. Rumpan känns inte som en rumpa längre. Men jag inbillar mig nog bara (peppar peppar) då trycket nertill fortfarande är desamma. Har fortfarande inte packat den där nedrans väskan...

En sak som jag känt de senaste veckorna (som förövrigt är väldigt skumt, Wilgot gjorde inte så en endaste gång) är att hon ibland får ryck. Magen hoppar i 190 under några sekunder. Känns precis som den vibrerar långsamt och jätte hårt. Någon som haft såhär? Vad tusan är det? Det händer några gånger per dag och jag förstår verkligen inte vad hon gör. Att det är hon som gör det känner jag, så det är inte något nervryck från självaste magen.

Denna graviditet så önskar jag att slemproppen lossnar, samt att vattnet går. Jag fick inte uppleva det med storebror nämligen. Vi får väl se om min önskan slår in :) Dock finns ju risken att hon flyger ut om vattnet går så jag är lite delad i den önskan.

Nej mina vänner, nu vill jag föda barn! En naturlig förlossning utan smärtlindrig, precis som med storebror ♥

Några foton från vår morgon här hemma.
Wilgot vaknade kl halv 8 och sen dess har det vart full rulle. Har mamma riktat blicken mot soffan så har hon fått höra "neeejee offa" "mamma, dää". Nu äntligen fick jag vila ryggen lite :) Funderade på varför Wilgot gick så konstigt imorse. Insåg snabbt att jag satt på honom hans underbara byxor bak och fram, haha. Nu ska vi fortsätta vår dag här hemma med lite påfyllning i magen och mera bus. Ibland är jag bra kär i livet ♥

Glöm inte att kika in alla tävlingar som är igång. 400kr hos Cutiepie, hemligt paket från EKOLEKO eller babygym från Lillakotten. Lycka till ♥

Foton från i somras.

Jag önskar att rummet var lika städat som på bilderna...ända in i själen faktiskt. Men i stället står alla hyllor tomma, alla förvaringslådor är vända upp och ner och alla djur är utspridda runt om i rummet likt ett zoo. Det är grejer överallt och ingen stans. Ibland önskar jag att jag INTE vore höggravid och väldans osmidig..eller ibland, varje liten sekund..exakt hela tiden. Men nu är läget som det är och det finns en liten människa som uppskattar stöket iallafall.

"Åh jag når alla leksaker mamma, speciellt alla dom som låter.. Du vet dom som du brukar gömma undan mamma?"
Är era ungar duktiga på att stöka? Wilgot är bäst!

Efter många om och men så hittade jag det sista vi behöver inför vistelsen på BB. Tröjan hittade jag på Åhlens där det även fanns ett par till. Hittade en jätte söt tjocktröja i grått men den var lite för tjejig för att köpa nu (det kan ju faktiskt mot alla odds komma ut en liten pojk). Den kommer inhandlas när bebis kommit ut helt enkelt. Pyjamasen i stl 50, bodyn i stl 50 och mössan i stl 50/56 hittades på HM.

Vi kommer ha med detta i klädväg när det är dax för att klämma ut lillasyster:
3 st bodys, 2 st pyjamaser, 2 st leggins, en tjocktröja, 2 par strumpor, 3 mössor (2st tunna och en tjockare för hemresan), tossar, ett par strumpbyxor, 2 st filtar, overall för hemresan och en snutteelefant :) Bilder på allt kommer så fort jag ska packa väskan :) Hade ni med er något mer?

Det är helt galet så små kläderna är. Tänk att det snart ska komma ut en liten människa som faktiskt ska bära kläderna? Helt ofattbart men helt mega underbart ♥ Ska bli så mysigt att få sniffa bebis igen! :) Tänk att de sista kläderna nu är inhandlade. 3 veckor till BF, nu är det nära ♥

Nu har min vän anlänt här hemma och vi ska nu ta en tripp till Nacka forum för att inhandla det sista till bb-väskan. Känns att det är på tiden och man får passa på medan man får sällskap. Vill inte vara med om någon skräckupplevelse där vattnet går mitt i centrum och ut flyger loppan då man är själv ;) Nu ska det letas minihoodies. Lovar er, hittar jag några så säger jag till vart jag fann dom! :) Kram på er! ♥

Idag har jag rensat igenom en del utav Wilgots första kläder. N O S T A L G I säger jag bara. Har sniffat på di små kläderna likt en narkoman sniffar sin drog. Tänk att min Wilgot burit kläder i stl 50/56? Nu har jag iallafall plockat ut det jag tycker att lillasyster ska få ärva. Resten vet jag inte vad jag ska göra med. Herregud, kommer aldrig kunna göra mig av med alla kläder. Varenda litet plagg har ju sitt lilla minne. Som bodyn på bilden. Det är Wilgots morfar som köpt den, hans första present från moffar. Den kan man ju inte göra sig av med?!

Nej, nej neeeeej vänta nu. Såhär kan jag ju inte hålla på. Har redan fyllt mammas garage och alla våra garderober. Vart tusan ska loppans kläder få plats sen?! Tror det är dax att ta det där steget som jag absolut inte vill ta.. att göra mig av med kläderna..några påsar...lite kläder..en tröja kanske.....ett par strumpor i alla fall.. Åh nej, inte ens strumporna känns okej att göra sig av med! "Hej jag heter Denise och jag lider av....."

Åh hur tar man farväl utav barnens gamla kläder? Haha! Det går ju inte för bövelen!

Mammas fina dagen innan helvetet kom på besök ♥

Sen vi kom hem från akuten har det inte vart lätt. Vi nattade Wilgot så fort vi kom hem igår kväll och sen dess har han sovit sammanlagt 6 timmar. Hela kvällen låg han och gnydde och framåt natten så fick han totalt panik, skrek sig igenom 1 timme för att sedan lugna sig igen. Vid 2 snåret så gick jag och tog mig lite sömn och fick höra att Wilgot inte somnat förens 4 imorse. Stackars lilla pluppis :( Han har så ont i halsen så han vet inte riktigt vart han ska ta vägen. Han vill äta och dricka men tröttnar lätt då det gör för ont. Jobbigast är det mellan alvedonen/iprenen ska värka. Väckte honom runt 10 imorse och då hade han nästan ingen feber alls, för bra för att vara sant tänkte jag. Och visst var det så, någon timme senare var den uppe över 39 igen. 1 dygn till sen så börjar penicillinen att verka, kämpa på min lilla älskling! ♥

Det var en himla konstig medicin han fick förresten. Aldrig sett den förut. Var tydligen någon starkare typ. Och jätte äcklig tyckte lilla W. Dalacin hette den, någon som vet vad det är för något? Är så van med kåvepenin som oftast ges vid infektioner/inflammationer :)

Nu är vi hemma igen. Lillkillen mår fortfarande jätte dåligt men det är inte hjärnhinneinflammation iallafall. Tackar högre makter för det! Hans höga feber och stela nacke beror på att han bär på en jätte infektion, massa elaka bakterier som simmar omkring i hans stackars kropp. Han hade skyhöga värden i blodet. Alla körtlar runt halsen var uppsvullna och i halsen var han så "ful" som den kunde bli, detta är då orsaken till hans stela nacke. Vi fick ge antibiotika med en gång då dom inte ville vänta pga värderna. Nu ligger han och sussar gott. Stackarn blev ju väckt när han hade gått och lagt sig. Men vad gör man inte? Skulle inte kunna leva med samvetet om det hade vart så att det var hjärnhinneinflammation och han hade fått bestående men pga att vi inte uppsökt läkare. Never!

Vi gjorde akuten fram och tillbaka på 2.5 timme i alla fall, inte illa va? Kan ju säga att vi hade en sån rackarns tur!

Vad har vi annars gjort idag då? Under dagen som varit har vi bara myst järnet. Jag tog en tripp till affärn all by myself, det var skönt att få komma ut även om jag knappt kom fram haha. Wilgot och lekt med pappan sin och jag har bara njutit av att få lite avlastning. Vi har ätit en super god middag och sedan hängt på akuten. Nu ska jag luta mig tillbaka och andas ut. Oron är puts väck och jag hoppas att den inte kommer tillbaka på läääääänge. Kram!

Foton från mobilen ♥

Still preggo! :D
Sammandragningarna lugnade ner sig under natten. Idag har jag fått ett par stycken "onormala" men inte alls med samma kraft, men dom finns där. Det började stråla ut mot sidorna och bak i ryggen igår så det blev lite oroat här hemma men som sagt, jag somnade och det avtog. Loppan vill stanna ett tag till och det känns faktist skönt. Hon får tjocka på sig lite till vilket hon behöver. (Men det hade ju inte vart helt fel att bli av med kulan ;P). Denna vecka har jag mått så mkt bättre. Bäckenet har inte plågat mig så mkt faktiskt och det är bättre med rumpen. Att sedan få beskedet att hon vänt på sig gjorde verkligen denna vecka ♥ En enorm lättnad och det känns som om risken att gå över minskar då hon redan ligger och trycker. Nu längtar jag bara efter att få föda. Nu är det verkligen nära ♥ 26 dagar (plus denna dag) till bf. IIIIIH ♥

Går fortfarande ner i vikt samtidigt som jag går upp. 3,2 kg har jag gått upp sen v7 och det är ungefär hälften av vad allt väger där inne. Med Wilgot hade jag gått upp 1 kg till, 4 kg alltså. Detta är något som oroar mig lite då bebis inte är världens största bebis. Jag äter som jag ska men mer än så blir det inte. Har inget större sug efter att moffa i mig diverse godsaker och annat som jag faktiskt har när jag är ickegravid. Aptiten är verkligen inte på topp. Försöker ta något tilltugg då och då. Ibland önskar jag att jag kunde äta hela dagarna.
Hur var/är er aptit under graviditeten?

Dax att ta tag i den där nedrans bb-väskan!! haha :) Är fortfarande helt lost på vad som ska med. Haha!

"Jag tävlar hos endenise om ett hemligt paket från EKOLEKO. Tävla HÄR du med"

Nu drar jag igång ännu en tävling. Denna gång i samarbete med underbara EKOLEKO. Det finns en hel del leksaker på nätet men det är inte alla som har giftfria och miljövänliga leksaker. EKOLEKO är en butik fylld med giftfria leksaker. Giftfria leksaker är något vi som föräldrar alltid sträver efter, eller? Se nu till att vara med och tävla om detta hemliga paket som garanterat innehåller bra leksaker för barnen. Såhär innan jul så skadar det inte att vara med, julklappar kostar en del :)

 

Tävlingsregler:
1 vinstchans: Vad önskar du fanns i det hemliga paketet? In och kika hos EKOLEKO! Lämna en kommentar med dina svar/ditt svar.
2 vinstchanser: Länka vidare tävlingen i din blogg med tillhörande bild&text. Kolla att alla länkar fungerar, lämna länken i en kommentar.
3 vinstchanser: Gilla & dela EKOLEKO på facebook. HÄR hittar du deras sida. Glöm inte att berätta vad du heter om du gör detta. Jag vill även veta vilket nummer du blev när du gillade.

 

Jag vill ha 1 kommentar för varje vinstchans. Så gör du alla 3 så ska 3 kommentarer finnas.

Tävlingen avslutas 22 november kl 21.00 LYCKA TILL ♥

Här sitter jag med EXAKT likadana sammandragningar som jag åkte in för i v32. Dom kommer regelbundet, sitter framtill och framför allt så gör dom ONT. Inte alls som dom vanliga sammandragningarna där magen bara drar ihop sig och blir hård. Känns dock lite mer nedtill nu än förra gången men jag tror att det beror på att hon vänt sig. Att det sätter igång nu tror jag verkligen inte, men man vet ju aldrig. Än så länge sitter dom bara fram och så länge dom gör det så tror jag faktiskt inte att hon vill komma ut. Jag som hade planerat att gå och lägga mig runt 21 men nej nej, istället får jag sitta här och plågas :)

Men tänk om det är så att loppan vill komma ut redan?
Vad i hela friden gör jag (vi) då? Jag är förbövelen inte redo! Nej Loppan, stanna du där ett tag till..Okej?

Här hemma morgonmyser vi för fulla muggar, med rätt humör.
Jag har accepterat att sonen min numera är som en liten väckarklocka som vaknar runt halv 7 och har därmed försökt sköta min roll som mamma, att gå och lägga mig i tid för att orka upp. Igår la jag mig i sängen runt halv 10 och såg ett halvt avsnitt på mobilen sen orkade inte ögonen hålla sig uppe och jag försvann in i drömmarnas värld. När Wilgot kom in tassandes vid 6.20 så var det för första gången lite små mysigt. Han la sig brevid mig och sa "hej mamma, hej" "Täcke mamma täcke" "Heej mamma :D". Vi gick upp på en gång vilket jag inte orkat förut och sen dess har vi bara myst. Goa unge!

Känns skönt att få vakna och känna sig som världens bästa mamma istället för det motsatta ♥

Hur är ert morgonhumör när ungarna vaknar på tok för tidigt?
Eller låt oss säga, när ni gått och lagt er på tok för sent?

Vet ni vet ni vet ni vet ni?!!!!! HON HAR VÄNT SIG!!! ♥ Vet ni vet ni vet ni?!!! HON ÄR HELT FIXERAD! ♥

Så nu kan vi börja! :) Besöket idag tog dubbelt så lång tid än vad det brukar ta, tack älskade Sophie för att du tog dig tid. Vi började med en undersökning i de nedre regionerna. Allt såg bra ut, eller ja så bra som det kunde om man säger så. Har under 2 veckor börjat känna ett tryck när nere, det pulserar, spänner och när jag sitter på toa känns det som om jag ska vändas ut och in. Detta beror på allt blodflöde och det har bildas små åderbråck runt mitt kära smultronställe. Detta är vanligt som omföderska och försvinner efter förlossningen, det gör även så att förlossningen går mycket fortare då man är riktigt uppmjukad där nere. Inge mer med det. Herr knöl(ar) är det färdigpratat om, dom kommer stanna tills loppan är ute troligtvis.

Efter undersökningen fick jag lätta på mitt stackars hjärta. Vi pratade mest om hur jag (inte) klarar av vardagen med Wilgot och alla krämpor. Funderade ut om det fanns något man kunde göra för att underlätta för mig, hon kom med lite tips och råd. Vi pratade även om mitt yrsel och illamående så på det så tog vi prover för att utesluta havandeskapsförgiftning. Blodtrycket var fin fint som vanligt och alla prover såg jätte bra ut. Så det har antagligen med att jag får äta lite extra bara.

Sen så var det dax för att mäta magen och lyssna på hjärtat igen. Hon kände på magen efteråt och sa sedan, vänta jag ska bara hämta en ultraljudsmaskin. WHAT? Har ni en sådan här tänkte jag.. Vad nu då. På med apparaten och se där, lillknorris hade vänt sig. Vilken lycka!! Så skönt att slippa allt vad vändningsförsök åstakommer samt riskera att snittas. Vi kollade på alla kroppsdelar och jag fick svar på allt jag undrade. Hon ligger precis likadant som hon gjorde i säte fast åt andra hållet så det är inte så konstigt att jag inte märkt någon skillnad på sparkarna :) Hon sa det att det kan ju vara en orsak att du mår illa och är yrslig, att hon kommer åt "knapparna" när hon ligger så pass långt ner.

Nej vet ni mina vänner. Jag är så otroligt lättad och lycklig just nu. Dels för att det inte var något fel på mig, att allt var "normalt" men främst för att hon vänt på sig och lagt sig till rätta. Att hon dessutom är startklar gör allt så mkt bättre ♥ Hon beräknas väga runt 3200g när hon föds, ingen stor bebis inte. :)

Undrar ni något så är det bara att fråga :)

Det är ca 2 veckor sen jag kleta på mig smink så dagen till ära bjuder jag på en färskt foto på mig själv (: Idag vankas det barnmorskebesök och efter det ska lillkorvas hem från förskolan. Jag hoppas innerligt att mitt bäcken håller hela vägen hem. Lite orolig är man alltid. Det är ju inte speciellt stabilt såhär i sluttappen. Nåväl, ska bli skönt att få komma till BM och klaga av mig lite men självklart kolla så allt är okej. Var ett tag sen man var där nu :) Känns som om jag gått upp 10 kg i vikt på dessa veckor, en riktig fet flodko känner jag mig som..Ja flodko!

Dagens fundering... Varför tappar man ALLT när man inte kan böja sig ner? Dagens tapp - Strösocker. Vet ni? Det ligger fortfarande kvar. Men snart så, snart ska jag ta mig ork att torka upp det. Jag har faktiskt badat idag och bara det är ju som ett gympass på 3 timmar för mig haha.

Likt alla andra dagar då jag är själv med Wilgot så har jag försökt sysselsätta honom på bästa möjliga sätt. Han ser helst att vi springer omkring och jagar varandra hela dagarna vilket tyvärr inte går just nu. Idag har vi lagt pussel 711 gånger, målat 711 teckningar, sett 711st olika filmer på youtube och sjungit 711 olika visor. Nej inte riktigt så många gånger. Men vi har lagt så mycket pussel så Wilgot kan alla sina utantill, vi har målat så många teckningar så ungen har färg ända ner till tårna och vi har sett så många videoklipp så Wilgot numera kan välja vilket han vill se själv på min telefon. Förstår inte hur man kan vilja göra samma sak om och om igen? Han tröttnar liksom inte.. utan det är bara "meeera meeera mamma, igen". Han är för go min lilla plutt ♥

Vad brukar ni sysselsätta era små med när era kroppar inte riktigt orkar med?

Så, nu har vi fått in lite positivitet i bloggen också :)) Känner att botten inte är långt borta nu så att peppa mig själv med positivitet är precis det jag behövde. Även om det är kämpigt just nu så är det faktiskt helt underbart också. Jag ser ljuset från denna låååååånga tunnel, 1 månad och sen kan jag äntligen pusta ut och börja livet som 2 barnsmamma ♥ Ahh tanken får min mage att fyllas med fjärilar. L Y C K A !

Ja jag är lycklig, ja jag är lycklig....hela långa veckan ut!

Härmed tar jag tillbaka allt jag sagt om sovmornar, somna snabbt och sova genom hela natten. Okej?
Jag ska aldrig mer skryta om hur braaaaaaa han sover, jag LOVAR!

Nu när Wilgot blivit en stor pojke så sover han i sin nya stora säng. Till en början gick allt galant, för bra. Han älskade sin säng, la sig frivilligt, sov genom hela natten för att sedan vakna runt 10 och vägra gå upp. Sen kom det en period då han kom på att, heeeey man kan gå upp ur sängen?! Varje nattning blev en kamp. Ni vet Super Nanny? Så sprang vi som tokar.. 30-50 gånger fick jag oftast springa innan han somnade. Sen kom perioden då han kom på att det var väldans roligt att stiga upp mitt i natten, runt 4-6. Jag kände att nej detta kommer aldrig gå över.. Men det gjorde det..i ca en vecka.

Nu är vi där igen och har väl vart till och från sedan vi böt upp oss till den stora sängen. Igår tog det mig 4 timmar att få honom att somna (pappa S jobba och med mig kör Wilgot). Jag vet inte huuuuuur många gånger jag fick springa in och stoppa om honom. Han somnade i alla fall efter kl 22 och innan 6 så slår han upp sina ögon. Han liksom vägrar sova samtidigt som han älskar att testa vart gränsen går. Han gråter varje gång man lägger honom i sängen och så fort man gått därifrån så kliver han upp. Jag blir galen. JAG VILL HA SPJÄLSÄNGEN TILLBAAAAAAKA! Är det lagligt att bygga en bur runt om sitt barn? Skämt och sido.. När han sover över hos mormorn sin (i spjälsäng) så sover han lika bra som han alltid gjort..hela natten och vaknar runt 9. Varför bråkar du så med mammsen Wilgot?

Dit jag ville komma va.. Har ni några super braiga nattningsmetoder?
Super Nanny-metoden är den som fungerar bäst här hemma. Men med mitt bäcken är den inte rolig, inte någon stans..

Hur är era barn att natta? Sover dom bra? Vaknar tidigt/sent?


Tänk om du kunde sova såhär gott lilla hjärtat? ♥

När ens älskade skatt skriker med gråten i halsen att han vill ha mer mat och man tvingas säga nej, då gör det extra ont. Det är inte det lättaste att försöka få honom att förstå att han vart sjuk och magen inte tål så mycket mat på samma gång. Att man får ta det försiktigt, att man inte kan äta mer än lite åt gången. Jag har ingen aning om hur mycket man kan ge honom, vi går lite på känn här hemma. Vi köpte mjölkfri välling igår och den dissades totalt i morse. Han har fått 2st mackor med pytte lite sylt på idag. Allt för att undvika mjölken som finns i smöret. Jag blir knäpp, jag vill bara ge honom så mycket han vill. Förstår att han är super hungrig, samtidigt vill jag ju bara hans bästa. Vill inte att hans stackars mage inte ska hinna med och kolapsa igen. Nej, denna magsjuka har inte vart lätt för fem öre.

I natt har vi vart fri från både spyor och bajs. Kankse är det så att vi går mot friskare tider? Man kan alltid hoppas ända in i själen ♥

Igår sa han något som fick mig att smälta långt ner i backen. Jag låg på soffan och vilade, Wilgot kom fram och ville ge mig en puss. För att undvika smitta så sa jag att du får pussa på systeryster istället. Wilgot pussar på magen och drar sedan ner min tröja, vinkar mot magen och säger "Hejdå systenysen" ♥ Hur söt? ÅH älskade onge!

Som ni vet så fick Wilgot magsjuka natten till måndag. Han spydde fram till kl 10 på morgon och sen var det över. På torsdagen fick jag och Staffan ta smällen och Wilgot åkte till sin mormor för att vi skulle få vila. På fredagsmorgon hade Wilgot spytt och bajsat ner hela sin säng hos mormor. Under dagen så hade han bjudit på diverse vattenblöjor. Igår morse hade samma sak skett igen och han tömde sin stackars mage från den bakredelen hela dagen. Han kom hem till oss igår igen. Han åt somvanligt och bajsade inge mer. Kl 2 i natt så vaknar han och gråter, vi springer in och vad tror ni har hänt? Jo, han har klätt hela sängen i spyor stackarn. In med han i duschen, förtvivlad och ledsen. När han och sängen var ren så kommer det minst lika mycket igen, över hela golvet. Jag spyr för att han spyr, what a great mum! Det var bara att ta in stackarn i duschen igen medan Staffan fick skura golven..

Hur mycket ska han behöva genomlida?! Usch, tycker så synd om honom. Det skär i hela mig och framför allt mitt sköra mammahjärta. Det gör så ont och se honom lida så, se hur han skäms över att han spytt. Nej fy, nu får det fasiken vara nog!! Funderar över vad det är han åkt på. Ifall han först åkte på en smitta medan jag och S åkte på en annan, för att sedan ge den till WIlgot. Jag har ingen aning. Han höll sig ju frisk i 3 dygn?

Tycker så synd om min älskade skatt :(( Usch!!
M A G S J U K A N,  D R A  Å T  S K O G A!!

Lillknorris väger nu ca 2700g och mäter ca 46 cm ♥

Denna vecka vill jag bara glömma. Den har inte vart lätt om jag säger så. Herr knöl har plågat mig i dagar och på det en magsjuka. Har legat stilla större delen av denna vecka pga detta och jag vill inte ens veta hur ont jag kommer få i mitt stackars bäcken när jag väl börjar röra mig. Jag känner hur löst bäckenet sitter och varje gång jag hostar, nyser eller rör mig hastigt så känner jag verkligen hur benen glider mot varandra. Det gör så himla ont. Hade aldrig så med Wilgot, har ingen aning om vad det är. Kankse är det för att loppan borrat ner sig med rumpen sin. Jobbgit är det iaf.

Men nu så, nu mina vänner är det inte lång tid kvar. 5 veckor kvar till BF. I övermorgon är det PRICK en månad kvar tills hon är beräknad. Så underbart ♥ Ska slänga upp en "gissa bebis ankomst"-lista snart, håll utkik :D Ska bli kul och se era gissningar, samt vem som faktiskt gissar bäst :D

Såhär såg jag ut i v36 med Wilgot i magen :) Någon skillnad?

Kram♥

Järnspikar och bananskal, jag ska aldrig mer bli magsjuk som höggravid. Jag trodde på riktigt att jag skulle avlida haha. Om inte det så trodde jag att förlossningen skulle starta för aj aj aj vilka förvärkar jag fick. Men så blev det inte :) Idag vaknade jag utan illamående och det firade jag med att prova äta en macka. Eftersom att den fick stanna kvar så har jag småätit lite under dagen och än så länge har allt fått stanna. Tack och lov! Just nu bråkar mitt huvud med mig, en huvudvärk from hell. Har druckit flera liter, vätskersättning, nyponsoppa, blåbärssoppa och vatten såklart. Men den vill inte riktigt släppa.

Tack för alla fina kryapådaaaaj kommentarer, gullisar!
Vinnaren i veckansblogg ska ju tas fram men just nu orkar inte mitt huvud räkna och gå igenom röster så det får vänta ett litet tag. Under morgon dagen eller söndagen blir det iallafall. Håll ut för all del ;) Jag är inte mer än människa så att säga.

Efer 3 dygn trodde jag faktiskt att jag och S skulle klara oss, men ack vad fel jag hade. Imorse när S och Wilgot precis skulle gå till förskolan så insjukna han. 15 minuter senare var det min tur.. Sen dess har vi haft det kul....Det gör så ont i hela mig när det är dax för ett snack med toan. Hela mitt bäcken glider omkring av kraften, rumpan ska vi inte tala om. Sammandragningar får jag också, det stramar liksom till i hela magen. Nej usch och fy för denna jäkla sjuka :(( Vill inte mer..blää! Stackars Wilgot som får dras med 2 magsjuka föräldrar. Som tur är så ska han åka till mormor lite senare. Det behöver han!

Hur bra är det att vara magsjuk när man är gravid och vad ska man göra?
Jag har nämligen ingen aning om hur man ska tackla denna sjuka som gravid.

Jag som hade värsta braiga grejerna idag. Skulle ju till barnmorskan och sedan starta upp en trevlig tävling åt er läsare. Men det sket sig.. Nåväl, återkommer så fort detta har lagt sig. Kram!

Här är en liten video som visar hur jag har det varje kväll mellan 22-01. Full rulle eller vad säger ni? Jag tror att hon fått för sig att man kan ta sig ut på annat vis än de vanliga. Ser ni bulan på sidan av magen? Den är skön :) Det var mysigt med alla sparkar i början. Nu är det inte lika mysigt längre. Även om det egentligen är mega mysigt :D

Imorgon är det dax för ett besök hos BM. Längtar! Alltid lika mysigt att gå dit. Tycker inte ni det?
(Om det nu blir så. Var hos läkaren idag och visa upp min heliga stjärt. Åker troligtvis in på sjukhuset imorgon för en liten operation..aj aj aj).

Åh vad jag längtar efter dig loppan ♥

Hur underbara är inte dessa plagg? Allt och mycket mer finner ni inne hos Cutiepie. Helt underbart fina.

Just nu pågår det en kampanj inne hos Cutiepie. Om ni handlar innan den 13de November så får ni HELA 20% rabatt på HELA sortimentet med rabattkoden "HOSTYRA" (gäller ej reavoror). Ett perfekt tillfälle att handla klappar. :) Hur söt är inte bodysuiten med ugglor? Love it!

Nu ska jag fortsätta min morgon här hemma med lite kaffe och mys med min underbara familj ♥ Kram!

Här hemma försöker jag ta tag i det sista inför loppans ankomst. Idag har jag tvättat upp de "första kläderna" samt hennes filtar. Det är så mysigt att gå runt och småfixa. Lite bebismys fast ändå inte. Försmak på vad som komma skall kanske man ska kalla det. Nu återstår bara resten utav kläderna, packa en del utav bb-väskan samt att inhandla det sista så som blöjor, amningskupor, bindor osv. Måste införskaffa en tjockare tröja åt loppan efter det så är nog de första dagarna klara i klädväg. Snart är allt verkligen klart och det känns skönt men ändå lite skrämmande. Om några veckor är hon här, vår lilla sessa. Hur ska allt gå? Hur tar Wilgot det hela? Hur ska man orka med 2 små liv? Många frågetecken. Men oj vad jag är sugen på att snoosa bäsis nu ♥

Tävlingen i samarbete med LILLAKOTTEN.SE är nu avslutad.
96 godkända deltagare och 226 godkända lotter slutade tävlingen med. Vinnaren är framlottad och den lyckliga vinnaren är.... STINA! Grattis ♥

Kändes skönt att kunna servera lillkorvas något annat än vatten. Med andra ord, han är frisk! ♥ Vilken lättnad :)

Imorse när vi satt och mumsa i oss vår frukost så satt jag och irriterade mig över benämningen på jucien. Vilket jag alltid gör när vi har denna hemma. Vadå "ÄPPLEJUICE"? Det heter väl ändå ÄPPELJUCIE, eller? Är det bara jag som får knäpp så sånt här haha? Vad säger ni, äppeljuice eller äpplejuice?  Får det lov och vara lite äpplejuice.. Nej nej nej, det låter ju helknasigt i mina öron :) Men som sagt, det kanske bara är jag..

Dagens notering. Pappa S har kommit på att det är jätte roligt att Wilgot börjat härma allt man säger.
"Wilgot, kan du säga mamma är en bajs?" var på Wilgot svarar.. "mamma aaaajs". "Heeeejååå mamma aaaaajs" "aaaajsat"..