Ja men det är klart att ni vill. Vem vill inte det liksom? Varsågod!

När man upptäcker att det man ska gotta i sig redan är uppätet.

Tänk er att ni sitter i soffan och sötsugen stiger upp till öronen på er. Då kommer ni på att just det, jag har ju en chokladbit i skafferiet. Ni går dit och upptäcker att den är borta. Hur irriterande är inte detta? Detta händer ofta här hemma och jag blir galen på riktigt. Jag köper, sparar och när jag väl ska ha't så är det borta. Man kan faktiskt tala om att man ätit upp den, det, dom, speciellt när man inte köpt det själv.

Känner ni igen er?

Tidigare inlägg finns att läsa HÄR.

Nu hade jag tagit studenten och var alltså skolfri. Det var sommar men inget lov. Jag jobbade, umgicks med vänner och levde livet. Här någonstans hade jag bestämt mig för att inte krossa fler hjärtan, jag skulle förbli singel. Jag blev ju aldrig kär, på riktigt. Jag förstår även att det jag håller på med är helt sjukt. Alla dessa hjärtan som gått i tu. Jag flyttade ihop med min bäste vän. Sommaren gick och vi spenderade nästan varje dag tillsammans i 2 månader. Det var den bästa sommaren på länge, vi hade så sjukt kul. Så många minnen och så många galenskaper, i like it. Sen gick det utför på något vänster. Vi började små tjaffsa om diverse saker och irriterade oss på varandra. Något som vi inte hade kunnat ana skulle hända, vi var liksom 1. Som ett par, fast vänskapligt. Än så länge hade vi fortfarande roligt tillsammans.

Nu är vi framme i augusti.
Jag drar på en hejdundrande fest. På kvällen får jag ett sms av min vän, det hade börjat en ny kille på jobbet. Sen brakade helvetet lös. Utan att gå in på detaljer så i det stora hela så bröts vår fantastiska vänskap pga att jag kära ner mig. Denna kille är iaf Staffan, Wilgots pappa. Jag hade åter igen fått bort singelstämpeln. Men nu var jag säker, riktigt säker. Jag hade lovat mig själv att inte gå in i något om jag inte var 100 på att han verkligen var "the one". Vi blev tillsammans den 7de september 08. Jag flyttade hem till min pappa igen.

Min pappa fyllde 40 i oktober (2008) och hade storparty, det var sista gången jag blev full.

November gick, december gick, januari likaså. Nu kom februari. Här någonstans inser jag att tantröd inte vart på besök på ett himla tag. Jag går och har små blödningar och ömma bröst men mensen kommer inte. Tillslut kommer ordet "gravid" upp i mitt huvud. Vi testar och det visar postitivt. 4 månader hade vi vart tillsammans, 4 ynkla månader. Men för oss var det självklart redan från början även om vi diskuterade det en hel del. Nu var vi inte längre Denise och Staffan, vi var blivade föräldrar.

Här slutar livet före mammalivet.

Jag har sedan okt 08 druckit en halv cider. Jag och den där vännen är numera vänner igen och det känns jätte bra. Idag skrattar vi åt det hela. Även om vår vänskap är långt ifrån vad den var så har vi kommit en lång bit på vägen. Den kommer nog aldrig bli densamma eftersom att våra liv ser helt annorlunda ut nu för tiden. Men vänner är vi allt.



Två bilder från "Livet före mammalivet"

Jag har länge funderat över varför jag är som jag är. Knäpp alltså. Fick jag inte tillräckligt med mat? Blev jag mobbad eller mobbade jag? Gav mina föräldrar mig något olämpligt? Listan är lång. När jag gått igenom allt och konstaterat att neee, allt är i sin ordning. Så finns det bara en sak kvar.. Felpippad. Jag är felpippad. Det måste vara så. Det är inte normalt att vara som jag är. Eller jo, för mig är det normalt. Det finns bara en av mig och gillart. Ibland önskar jag dock att det fanns några fler som mig, lite halvgalna sådär. Att våga bjuda på sig själv är inget jag haft problem med om man säger så ;)

Felpippad ja..

S.T.R.E.S.S

Stess kan göra mig fullkomligt GALEN, på riktigt. Fast inte all stress, bara när något stressar på ens tillfälliga stress. Ett exempel då. Det är nu ni ska leva er in.. Jag står i hallen och klär på mig ytterkläderna, jag ska till jobbet. Wilgot skriker i bakgrunden, det blir varmare och varmare. Jag ser hur klockan blir mer och mer. Jag kommer på att jag glömt något. Nu är det riktigt varmt, jag vill bara slita av mig alla kläder.. Wilgot skriker.. skorna vill inte gå på igen.. Halsduken åker för ansiktet, mössan kliar.. Jackan knöglar. Väskan glider av armen.. Tänk er att ni har världens jäkla pms också.. Då är inte tårarna långt borta vill jag lova. Så fort jag kommer utanför dörren är allt somvanligt igen och den känslan.. oj vad skön den är! Haha!

Hittade en söt cardigan på Lindex. Den har glansigt tyg på framsidan (vilket int syns på bilden), knytning samt lite smått volangsydda sidor. 350kr skulle den kostat egentligen men jag råkade kliva in på Lindex då dom hade halva priset på alla överdelar, värsta kapet! Den där lilla prassliga saken är en sminkpennvässare ;)

Nu har jag fått svar på varför jag gått och haft ont. Jag har en stor cysta på ena äggstocken. Han sa att om jag vore 45 så hade han velat att jag skulle opererats men eftersom att jag vill ha fler barn så vill han inte riskera att jag inte kan få några. Behandlingen på detta då? Finns inte så mycket man kan göra. Ska äta "akutpiller" i 20 dagar för att skjuta upp mensen så att äggstocken får vila. För det är vid ägglossning denna cysta triggas och växer till sig. Så om jag äter dessa piller så förhoppningsvis så ger sig cystan och blir mindre. Om inte så vet jag inte..Live with it typ. Det är inte cancer så lite postivit i denna skit blev det :) Dock kan den spricka eller vrida sig när som helst vilket inte känns så kul. Vet inte exakt hur stor själva cystan var men jag har lite att jämföra med. På den friska äggstocken syndes 2 små prickar och lite grått.. Medan på den sjuka äggstocken så blev det en stor svart boll över halva skärmen, den var toppad med någon vit mojs.

Hoppas innerligt att detta ger med sig :( Hoppas även att den inte spricker eller vrider sig, kan tydligen göra mer än svin ont. Varför ska jag alltid åka på allt... jämt. Uscha!

När jag kommer hem och det ser förjävligt ut.

När jag kommer hem efter en arbetsdag så förväntar jag mig alltid att det ska vara undanplockat och fint. Nu menar jag inte storstädning utan bara lite undanplockning av disk, leksaker samt en doft av nytvättat. Men tyvärr TYVÄRR så är det inte alltid så. Karln har minst 10 timmar på sig att göra något som tar MAX 30 min..Oftast så är allt gjort, men halvhjärtat. Med det menar jag lite disk kvar här, lite kläder och leksaker här och tvätten är tvättad men inte hängd.. Detta gör mig TOKIG.. Men det slutar ändå med att jag skrattar åt det, jag förstår inte. Det är komiskt. Hur man kan gå förbi samma disk minst 10 gånger samma dag utan att tänka "fan vad det ser ut" eller "nu ska jag ta undan de här"... KARLAR! Åh dessa karlar! Kan man köpa städmani på burk? Isåfall vill jag ha några stycken! Men vad gör detta egentligen, älskar honom iaf (: Men lite mer helhjärtad städning skulle int skada haha..morr!

Håller ni med eller håller ni inte med?

Gymnasiet i den nygamla stadan Stockholm.

Jag beslöt mig att börja om gymnasiet, jag ville gå barn och fritid istället.

Första året:
Detta år är jag inte lycklig, bara på ytan. Jag ler, skrattar och tjoar men innerst inne så mår jag inte bra. Detta visste jag inte då, det är sånt som kommit i efterhand. Nåväl, jag bestämmer mig för att flytta hem till pappa. Det var närmare skolan och vi hade ju inte sätts allt för mycket under tonåren. Jag börjar spela cs, dag som natt. Jag skaffar ny pojkvän i tron om att jag ska glömma den andra, nya vänner och glömmer bort "mitt förra liv" Jag skolkar, sitter hemma och spelar dator och går upp i vikt. Så här fortsätter det. Året ut. Mina betyg blir skit pga skolk och det ångrar jag än idag. Fasiken! Detta år vet jag inte vad jag tänkte på, jag var nog inte helt mig själv. Jag lyssnade inte på mig själv och jag gjorde inte som jag själv ville.. Jag hade sjukt dåligt samtvete över att jag inte hörde av mig och hälsa på mina två bästa vänner från Oxelösund, Hannah & Ida.

Sommarlovet till 2an:
Någonstans här förstår jag att jag inte alls hör hemma i den nya pojkvännens armar, det funkar inte från min sida av personliga skäl. Vi gör slut i samband med mitt första besök i Oxelösund, 1.5 år efter flytt. Jag stannade kvar ytterligare en vecka än vad jag skulle, jag sov hos "första kärleken". Vi hade fortfarande inte glömt varandra så vi beslöt oss för att försöka igen. Efter ett ca halvår så insåg jag att vi hade växt ifrån varandra, 1.5 år hade gjort sitt. Vi var inte på samma plan. Jag lämnade åter honom med ett krossat hjärta och slöt mig igen. Jag skäms än idag över alla killars krossade hjärtan (och mer kommer det), men framför allt "första kärleken" då vi spenderat väldigt mycket tid tillsammans. Nåväl, ung och dum!

Andra året:
Detta år är jag sjuk till och från vilket gör att jag hamnar efter med plugget och får kämpa för betygen. Jag kommer ikapp. Jag känner nu klassen väl men känner inte att jag hittat några vänner som kan motsvara dom jag "hade" i Oxelösund. Tänkte ofta tillbaka och saknade alla något fruktansvärt. Plötsligt en dag händer det.. Vet inte riktigt när (hjälp mig mimi eller elli:P).. Så börjar jag umgås lite mer med 2 personer från klassen, mimi och ellie. Dom fick mig på andra tankar och nu började jag må bra igen. Jag var glad, lycklig och hade otroligt roligt. Jag började tycka om att vara i skolan igen..Här någonstans hittar jag tillbaka till mig själv och den jag var. Började jobba helg här tror jag.. hmm, minns inte!

Dessa två år är väldigt luddiga för mig.. Minns inte så mycket (shit vad fort man glömmer), pendlar mellan att må bra och skit osv. Har säkert krossat ett till hjärta på vägen.. hjärtekrossare som jag tydligen var. Jag tror att allt handlade om att jag försökte glömma de gamla. Att jag trodde jag var kär men efter en tid insåg att jag inte var det.. Ja ni vet säkert hur det kan vara.. kär i kärleken.

Sista året:
Kroghäng, lycka och bra betyg.
Nu mådde jag bra, riktigt bra. Mimi och Ellie tror jag räddade mig lite här. Vi hade sjukt roligt VARJE dag och det fanns nog ingen som förstådde sig på oss. Vi hade en egen humor och skrattade jämt. Hårdrock, konserter och krogen var något jag älskade, speciellt tillsammans. Vi hängde ofta på Harry b james (rockbar), det blev en vardag. Alkohol igen men inte så samma sätt som i "tonåren", nu var vi äldre. Jag älskade verkligen detta år, jag hade grymt kul! Jag slutade skolka och var mindre sjuk och detta syndes på mina betyg. Äntligen lyckades jag.. ! Här förstår jag vilket misstag jag gjorde första året, jag ångrar det än idag. Tog i alla fall studenten, ett minne för livet. Det bästa med hela studenten var att mina två bästa vänner från Oxelösund kom och firade den med mig.. Kommer alltid vara tacksam för det ♥ Jag kommer minnas detta år som ett utav dom bästa åren i mitt liv.. Framför allt vänskapen i trion. Just det, mellan skola och vänner så jobbade jag helg/kväll hela detta år. Duttiga jag!

Summerum summerum..
Från botten till toppen kan man förklara dessa år. Sista året skapade nog den jag är idag, en sprallig och glad tjej som älskar livet. Jag är än idag sämst på att höra av mig till mina vänner, speciellt nu när man är mamma. All tid går åt och det är lätt att man glömmer. Dom vet att jag finns och jag vet att dom finns och sen får vi göra det bästa utav situtionen helt enkelt.. nåväl, tillbaka till historia..

Nu är vi framme vid sommaren innan jag träffade S (Wilgots pappa). Träffade honom sep 08.
fortsättning följer.

Högstadiet
Jag började 6an och träffade nya vänner. Här började mitt liv som en trotsig tonåring. Jag var nu 12 år och redan nu fick jag upp ögonen på alkohol och cigg. Vi tjuvrökte, snodde sprit och lekte tuffa. Jag hängde med olika killar, en rad med olika killar. Jag var cool tyckte jag, mitt gäng var as coola. . En översminkad fjortis i sina bästa år om man säger så. Vi hade tävling om vem som skulle förlora oskulden först i vårt kompisgäng, jag var tvåa ut. 13 år ung var jag då. Skandal! Livet fortsatta i denna takt, killar, fest och sex. Jag festade nog varje helg och även på vardagarna. Eller festa och festa, vi satt väl mest i någon skog och små drack på ett 6-pack 3,5or som någon alkis köpt ut. Jag åkte på en rad med utegångsförbud och indragna veckopengar. Jag var en jobbig tonåring som utmanade ödet lite väl mycket.

Efter något år träffade jag min första riktiga kärlek och då lugnade allt ner sig lite. Vi hade samma kompisgäng och umgicks varje dag. Jag fortsatte dock med festandet tills en natt då det gick lite för långt. Jag hade hällt i mig liiiite för mycket sprit och däckade helt enkelt. Jag minns ingenting från den natten men har fått det återberättat. Jag hade spytt liggandes, blivit duschad av min bäste vän och blivit buren hem i prinsesspossition av min bästeväns pojkvän. Min mamma tvingade mig att spy när jag kom hem samtidigt som jag fick världens utskällning. Det ända jag minns utav den händelsen är dagen efter då jag vaknade upp i kalsonger och undra vad fan jag gjort. Efter denna händelse så tog jag det ganska lugnt med alkoholen. Jag gillade tiden då alkoholen inte tog upp all tid. Jag hade riktigt roligt under min tonårsperiod. Jag hade goda vänner och vi hade riktigt skoj. Jag bär med mig många minnen från den tiden. När jag gick i 8-9an så var alkohol och skandaler ingenting som roade mig längre. Jag umgicks mest med pojkvännen och vännerna. Vi började "växa upp".

Under denna högstadietid har jag gjort nästan allt en förälder inte vill att ens barn ska göra. Jag hade snott sprit, däckad, snattat i stora mängder, kommit hem mitt i natten, klätt mig som en jag vet inte vad, krossat hjärtan...osv. Orkar inte dra upp alla skandaler ;) Usch, stackars mina föräldrar! Nåväl, nu fortsätter vi..

Gymnasiet
Jag har nu gått ur högstadiet och börjat gymnasiet. Jag går första året. Jag och min pojkvän (första kärleken) beslöt oss för att gå i samma klass, en teaterklass. Jag träffade en utav mina bästa kompisar, Ida. Vi hade sjukt kul tillsammans!

En dag i slutet av 1an sa min mamma till mig att vi skulle flytta tillbaka till Stockholm och där bröt helvetet loss för mig. Jag skulle nu flytta till en stad som jag inte kände till mer än att jag vart och hälsat på min pappa varannan helg i 10 år. Jag skulle behöva lämna mitt liv och börja leva ett nytt liv. Jag skulle inte kunna träffa mia vänner eller pojkvän på samma sätt och detta gjorde så jäkla ont. Sista tiden i Oxelösund var väldigt jobbig.. När det var dax för flytten så hade jag lämnat min pojkvän utan anledning. Jag isolerade mig själv, försökte glömma allt som hade med oxelösund att göra. Varför jag gjorde såhär har jag ingen aning om, kanske gjorde det för ont. För att skydda mig själv.. jag vet inte. Jag minns hur tårarna rann när vi åkte med sista flyttlasset..jag minns alla kramar som jag fick..Jag kände mig så ensam. Jag hatar att se tillbaka på detta, det gör ont än idag. Men oavsett hur mitt tonårsliv slutade så minns jag det som en bra tid. Jag älskade mitt liv och jag var lycklig, trots att jag var en "trotsig tonåring" i sina bästa år.

"Denise 12-16 år" kan förklaras med 3 saker..alkohol, vänner och leva livet.

Fortsättning följer..

Ni vill veta om mitt liv före mammalivet. Livet före det liv jag lever nu varade en ganska lång tid om man tänker efter, 20 år. Tänkte att jag skulle dela upp det i olika kategorier så det blir lite lättare för mig att skriva samt inte för mycket åt gången för er. Detta kommer bli ganska öppet från min sida men jag lämnar namnen på mina vänner utanför. Detta är då mitt liv i VÄLDIGT korta drag före den dagen jag blev gravid. Från dag noll... Jag kommer att lämna vissa saker utanför så ni vet det. Det finns säkert en del personer som kommer undra varför jag inte tog det och det osv osv.. Men det är för privat helt enkelt. Men som sagt, detta är mest hur jag var som person och vad som hände i mitt liv... Livet före mammalivet.

Vi börjar med "En liten Denise"

1988 föddes jag. Mina föräldrar var precis som jag & S när dom fick barn, 19 & 21 (mamma skulle fylla 21 3 månader efter min födsel) år unga. När jag var liten så bodde vi i Stockholm, på söder. Mamma och pappa flyttade isär när jag var omkring året och efter ett par år träffade mamma en ny karl. Jag fick mitt första syskon när jag var 5 år och vid 7 års ålder så flyttade vi ifrån Stockholm ner till en stad som heter oxelösund. När jag var 8 så fick kom ett till syskon på mammas sida. Sen var det pappas tur att göra sitt, när jag var 10 kom de ena och när jag var 12 kom det sista. Så jag har alltså 4st syskon, 2 på pappas sida och 2 på mammas sida. Komplicerat? Jag vet!

Lågstadiet
Det är inte mycket man minns under den tiden. Har några minnet utav talangjakter, discon och kalas. Jag var iallafall världens energiknippe redan då och på varje utvecklingssamtal så sa "fröknarna" åt mig att jag skulle bli bättre på att vara tyst, sitta still och koncentrera mig. Samma visa varje år. Jag minns att jag och min bäste vän jag hade då beslöt oss för att bli killtjusare. Vi jagade killar och fliratade med alla. Smög på killarna, gjorde balla balla och frågade chans. Vi skickade brev till vår praktikant och busade mest hela tiden. Man var så liten och oskyldig då, man hade inge större problem och man "behövde" inte bry sig om utseendet. Det var en härlig tid!

Mellanstadiet
Nu går jag i 4-5an och det var mellan 4an och 5an allt skedde. I 4an var jag fortfarande lilla oskyldiga Denise som inte behöde bry sig över någonting. I 5an slog det om totalt, jag började sminka mig, fick mens och köpte mina första stringtrosor. Jag köpte dom på ICA, haha. Nu började jag bry mig om hur jag såg ut och jämförde mig ofta med folk i min omgivning. Vi började gruppera oss och allt handlade om att vara "populär". Det var discon, killar och hemligheter som gällde nu. Tänk att man bara var 11 år? Helt sjukt! Jag tror även att jag slutade med alla mina sporter här, fotboll, boxning, simning och gymnastik. Minns inte ritktigt när men jag slutade med dom iallafall.

Nästa kategori får bli högstadiet, en väldigt händelserik kategori. Håll utkik :)

När det är dax för påklädning utav Wilgots ytterkläder går allt oftast som en dans fram tills skorna ska på. Vi lyckas ALDRIG få ner foten i skon. Wilgot spänner sin fot, drar in tårna och totalvägrar att sätta ner hälen. Det spelar ingen roll om vi sätter på skon eller om vi låter han trampa ner i skon, det går bara inte. Om vi väl lyckats få ner foten så åker hälen upp med desamma, oavsett sko. Han är ju ett tåbarn. Kanske går det bättre när W lär sig gå, vad vet jag. Men just nu så gör detta mig galen.. Så skorna får stå på hyllan tills (Wi)lgot får ner hälen ;)

Skofan!

Har ni någon gång haft samma problem?

Ni minns väl säkert att jag klagat ett ANTAL gånger om mina skuldror?

Nåväl nu har jag iaf tagit tag i det och vart hos sjukgymnasten. Jag har en inflammation(?, kan missuppfattat) i hela muskelpartiet runt skuldrorna. Det har gått så länge så min hjärna har lärt sig använda helt fel muskler i ryggen. Jag använder bara hälften då dom andra inte fungerar inte längre. Min ena muskel som håller fast skuldran är ur funktion och därför skaver skuldran mot axeln och skapar denna inflammation. Det är därfor det bara uppstår när jag jobbar eller gör liknande röresler. Om jag inte behandlar detta så kommer jag bli sjukskriven och det är de sista jag vill. Så nu jäklar!

Rehab nästa är som gäller för mig. Fick order om att boka massage inom denna vecka där dom får trycka ut hela ryggen, mjuka upp och tabort knutar mm. Så nu har jag bokat en 45minutare på fredag. Sjukgymnasten varnade mig att jag kommer skrika av smärta samt att det kommer stå "VILA" i pannan på mig efteråt pga att jag har en sån pass stor inflammation. På måndag ska jag på akupunktur och liksaså torsdagen därpå. Sen måste jag få upp cirkulationen i skuldran för den är = 0 just nu. Ska utöva olika övningar samt hålla den varm. Efter dessa behandlingar så ska jag börja röra på fläsket, bygga upp musklerna i ryggen och lära om hjärnan.

1. S vet inte hur man hanterar en kamera. Alla bilder blir suddiga och tagna i fel vinkel.
2. Jag har alltid lika tråkiga kläder på mig, här är ett exempel. Leggins och en tröja, shit va skoj.
3. Den kan ni lista ut själva.
4. Jag tycker jag ser ut som en flodko med mina "små extra kilon". Inte vant mig än, tråkigt nog.

Men vafan, idag bjussar jag allt på en(tre) dagens outfit!
Halsduk - Gina Tricot (minns ej priset)
Tröjfan - Ullared (69 pix tror jag det var)
Leggins - Lindex (199kr)
Skor - Skopunkten (hmm, 399kr kanske?)