Ni är säkert många som undrar hur jag mår och jag tänkte dra upp lite kort om läget. Jag vill inte gå in för djupt om läget då det faktiskt är ganska privat. Men kan säga såhär att min misstanke om depression stämde och jag har nu fått den på papper. Nu gäller det bara att ta sig upp igen och upp SKA jag. Avslutar detta med - If you can dream it, you can do it.

Hittade några gamla foton på mig, så himla kul att se. Har ju självklart sett dom förut men då hade jag inte satt barn till livet ännu. Frågade Wilgot vem det var på fotona - "Wiiiiiilgot". Ungen blev skit sur när jag försökte förklara att det inte var Wilgot, att det var mamma då hon var liiiten. Staffan trodde att bilden där jag sitter på trappen var en bild på Wilgot från i somras. Fniss ♥  Nu är ju inte Lo så gammal ännu så det är ju svårt att se.

Måste verkligen VERKLIGEN göra något åt mitt hår. Risbuske med 15cm utväxt. Ska nog göra det mörkt igen, funderar på att klippa av mig skiten också. Men jag vet sååå väl att jag vill ha tillbaka mitt långa hår och det är ju därför jag sprarat ut håret. Men att skippa frisören har gjort sitt, det är så himla trasigt. Men i alla fall, såhär ser jag ut idag. Har fått på mig lite smink för en gångs skull ;)

Idag är det verkligen VÅR! Tror jag ska plocka fram kavajen, fast det finns ju risk att det blir för kallt. Men ack vad jag längtar efter den ♥ Conversen åker fram i alla fall!

Visst är det härligt när man kan börja plocka fram "våren"? :)

Är fasligt seg på att visa upp det som fick följa med hem under min egentid men här kommer lite mer :D

Hittade ett linne med spetsdetaljer som jag blev lite småkär i. Perfekt att ha under lite tråkigare tunikor eller tröjor :) Finns hos New Yorker, minns inte priset men någon stans mellan 100-150kr. Lite sött var det väl? :) När jag var där inne och kikade så sprang jag även på en jätte söt cardigan. 99kr fyndade jag denna för, helt okej pris, fniss.





Ska försöka knåpa ihop lite redigeringsinlägg så fort jag svarat på era gullekommentarer. (Om lillfjärt tilllåter dvs)

Länge sen jag bjöd på en dagens. Men idag skulle man utanför dörren så för att inte skrämma slag på halva stan så fick kläderna åka på. Allt är NEW IN från shoppingen här om dagen. En söt tunika som jag hittade på HM som sorgligt nog var lite för stor. Jag som brukade köpa large slog då till på en medium i hopp om att den inte skulle vara för liten. Hade behövt en S, attans. Har inte riktigt vant mig med min nya vikt. (jackan jag fyndade för ett tag sen var HEEEY förstor) Nåväl, fläskbrallan har jag visat förut och linnet är ett ljusrosa baslinne från bik bok :)

Hur gick det hos läkarn då? Förutom att jag både är sjuk i lungor, hals och bihålor så var det bra.. haha. Härligt att ta allt på en gång liksom, mår prima ballerina. Nu blir det antibiotika, hostmedicin och VILA. Ska tillbaka på fredag och ta blodrprov för sköldkörteln. Kanske kan det vara orsaken till mitt mående, trött, yrslig, dålig aptit, urfunktion och allmänt less. Fina Johanna tipsade om detta och läkaren höll med om att det är värt att kolla. Oavsett vad provet visar så tyckte hon att jag bör få koppla av lite, från allt vad vardagssysslor och barn innebär. Bara få vara jag, sova utan uppvak och slippa tänka på något annat än mig själv. Det är ju lätt..haha hmmf. Hur ska vi lösa detta? Frågan utan svar ;)

Men det är med glatt humör jag säger att jag mår bättre idag. Även maten har vart lite lättare att få ner ♥

Tänk om man kunde vara såhär pigg...

Vet ni? Om det inte vore nog med sjukstuga så har även min mage blitt sjuk :( Mådde konstigt hela dagen igår, var yrslig och illamående. I morse när jag vaknade var det raka vägen in till toaletten. Än så länge har jag klarat mig från spyor då det kommer ut andra vägen. Jag orkar verkligen inte mer nu, nu får det fasiken vara nog! Hoppas detta inte är långvarigt, är redan trött på att springa som en tok till toan. Kroppen blir verkligen urfunktion när man är magsjuk. Bläsh.. :(

Till alla er som undrar om swingcartävlingen så har jag inte hunnit med att gå igenom den än. Felåt ♥

Tröja till mama! Vet inte riktigt vad den kallas då jag inte är så het inom modeområdet. Låt oss säga tröja med hål i så förstår alla. Mjuk, skön, mysig tröja med blommor. Såg att den var kortare framtill (jag provade aldrig) nyss och trodde först den var felsydd. Efter vidare funderingar så är det nog meningen. Som sagt, hänger liksom inte riktigt med i modet här. Eller modig är jag, men fasiken inte modern (inte modig heller). Nåväl, jag tyckte den var fin, kul med lite utöver det vanliga oversize tröjorna.

..to be continued
(fick strikta order om att visa vad jag hittade idag)

Eftersom att pappa S är hemma och sjukar så passar jag på att unna mig lite egentid. Egentiden ska jag ta genom att strosa runt i affärer all by myself. Utan gråtande ungar, utan stress, utan någon som helst plan. Kan det bli bättre? Nja, tveksamt. Nej nu måste jag rusa, tid är dyrbart. På återseende kära läsare! KRAM ♥

Idag har vart en sån dag då jag inte hunnit med mig själv för fem öre. Barnen har skrikit, surat och bråkat. Är det inte den ena så är det den andra om inte båda samtidigt. Ingenting står rätt till idag. Wilgot grät hela eftermiddagen, ville inte ens äta. Lo har gråtit hela dagen och ingenting duger. Jag är helt slut. Jag är så less på att behöva leva som ensamstående fast jag har världens finaste fästman. Jävla skit jobb, dra åt skogen. Så less på hans skittider. Jag vill inte ha det såhär...

Att inte kunna räcka till för BÅDA mina barn tar så jävla hårt på mig. Oftast så räcker jag till varje dag, men idag har jag vart så långt ifrån räcka till som det går. Hur fasiken ska man lära sig tackla sånt? Ibland har jag lust att bara ställa mig och skrika rätt ut, släppa allt och bara gå därifrån. Speciellt när en dag som denna kommer, då det är PISS hela dagen. Den enda lugna stunden jag fått idag var en stund på förmiddagen och en halvtimme på eftermiddagen men då har barnen vart vakna. Jag är helt slut. Har hostat mig igenom alla nätter och knappt fått sova. Har ingen ro att äta, orkar knappt dra hem vagnen från förskolan utan att tårarna ligger och kryper. Jag är slut.. Kroppen håller på att falla i sär. Jag känner inte igen mig själv. Svag, orkeslös och trött...Jag har inte ork nog för dagar som denna. Vart fan finner man ork? Ge tillbaka min glöd, min lust och min ork. Det är allt jag ber om.. så jag orkar med allt själv..

Jag behöver tid för mig själv, jag behöver tid för MITT. Jag vill kunna äta utan att få magknip för att jag stessar i mig maten. Jag vill kunna sitta i soffan utan en gråtandes Lo på armen. Jag vill kunna gå på toaletten utan att behöva stressas över situationen Jag vill inte dricka kallt kaffe varenda dag. Jag vill.. Ja det vill jag, jag vill så mycket. Får jag inte den lugn och ro jag behöver så går jag under. Känns som hela dagen blir förstörd och ovärd. Egentid för mig är så himla viktigt. Jag behöver bara få vara jag, jag behöver då ladda batterierna. Idag blev det inte som jag önskat. Efter en dag med känslor över att man inte räcker till så såg jag fram emot den tiden då barnen sover. Men det gick ju åt helvete rent ut sagt. Det är över 2 timmar tills pappa S kommer hem och Lo är inte glad om man säger så. Wilgot vaknar hela tiden och gråter och just nu önskar jag att jag kunde klona mig i 3. En denise för Wilgot, en för Lo och en för mig själv.

Inget illa menat mot mina barn, dom är världens finaste och jag älskar dom så det gör ont. Det är klart att vi haft några få fina stunder denna dag och det är tur det. Det är inte deras fel att det blir såhär. Jag skulle aldrig skylla på dom. Dom är det bästa som hänt mig så påstå inget annat. Men en mamma behöver få vara lite annat en mamma någongång. Man behöver få lite avlastning, jag är bara så jävla trött på att leva som ensamstående fast jag inte är det. Vissa dagar är tuffare än andra, andra värre än så. Idag är jag slut, less och trött på denna dag. Min dagliga dos av egentid får jag ta en annan dag. Andas in andas ut. Imorgon blir bättre ♥

ALL CRED till er alla som är ensamstående där ute. Jag förstår inte hur ni orkar. Men ni ska ha en stor eloge ATT ni gör det. ♥

Är egentid viktigt för er? Eller klarar ni er ändå?
Jag klarar mig utan egentid, men dagar som denna är det de enda jag längtar efter.. Att få känna lugnet..

Ett jävla SKIT inlägg som jag har sån lust att ta bort men jag struntar it. Ni får tåla lite annat.
Livet är ju inte alltid rosa fluff fluff. Jag behövde få ur mig det och vad är inte bättre än att skriva?

Självförtroende & självkänsla är något som man måste tampas med redan som liten. För vissa är det lätt, för andra inte.

Som tonåring var jag aldrig nöjd med mig själv. Jag letade alltid efter fel och hittade givetvis dom också. För hög panna, för långa ben, för fula fötter, för konstig form, för fult namn, för små tuttar, för tjock, för smal, för fula kläder, för små läppar, för taniga armar, för lång, för små ögonbryn. Listan var lång. Men trots detta har jag aldrig haft problem med att lägga ut bilder på mig själv. Kameran var ständigt full med bilder på mig och likaså internet. Så bra självförtroende har jag nog alltid haft, trots att jag aldrig var nöjd. Jag försökte även passa in i umgänget. Jag ändrade mitt beteende efter vilka jag umgicks med och jag var ständigt en ny person. Vem var jag? Den frågan har jag inget svar på.

När jag nådde 18 fick jag nog och en vacker dag sa jag till mig själv - Jag är fin som jag är. Jag är jag och jag kommer aldrig kunna vara någon annan. Om folk inte gillar mig för den jag är så är det upp till dom. Om folk tycker att jag är ful så får dom tycka det. Från och med nu ska jag bara vara jag. Det här är jag, Denise Högström. Det är såhär jag ser ut.

Sen dess har jag bara vart jag. Jag har inte lagt tid på att försöka vara någon annan. Och jag har aldrig mått bättre! De dagar jag inte känner mig nöjd med hur jag ser ut så säger jag alltid till mig själv, du är fin som du är Denise. FÖR DET ÄR JAG, både på insidan och utsidan. Det är ni också, varenda en. Fel hittar jag fortfarande, men nöjd är jag.

Jag tror att det är väldigt svårt att acceptera hur man ser ut och faktiskt nöja sig med det. Speciellt i dagens samhälle. Jag önskar att fler kunde tänka i mina banor för man mår så mycket bättre. Vad spelar det för roll om man är för tjock, för smal, för mycket finnar, för kort, för lång, för tråkig, för rolig, för mycket? Du är fin ändå. Huvudsaken är att man är sig själv och ser ut som man vill och inte tvingar sig själv att passa in.

Här kommer en text jag skrev ner i bloggen för några månader sen. En text jag skrivit själv och ett ordspråk som betyder väldigt mycket. Det ska få bli en tatuering i framtiden. Detta är något som ALLTD får mig på bättre tankar då mitt självförtroende sviker mig.

Får ständigt frågor om vart jag köper mina stora tröjor någonstans. Grejen är den att alla "stora" tröjor är köpta i oversize så dom är egentligen inte så stora. Vanliga simpla tröjor. HM är stället där jag hittat flest. Brukar alltid hitta någon när jag går in dit. Några av tröjorna är stora helt naturligt men då har jag tagit en storlek upp iaf. Nu är tröjorna lite väl stora med tanke på att jag väger 9kg mindre än vad jag brukar. Men det fungerar, tack och lov. Oversize passar verkligen i alla lägen, super! Nu måste jag dock lära mig att köpa i rätt storlek, jag är en sån människa som tror att jag är större än vad jag är. Jag provar sällan mina "baskläder" och kommer alltid hem med förstora kläder. "äsch, dom krymper i tvätten"...eller så gjorde dom inte det.

Äger ni oversizetröjor? Om ja, vart har ni hittat dom? :)

Keep going..

Nu känner jag mig plötsligt VÄLDIGT UNG. Sisådär 14-16 år. JAG HAR INGA KLÄDER!!! VAD SKA JAG HA PÅ MIG?!!!

Vi ska iväg på en fotografering imorgon och jag har verkligen inga kläder. ALLA ljusa kläder är så sjukt jäkla stora så jag blir helt knäpp. Allt trillar av eller hänger.. Satans viktfan, sluta visa neråt nu!!!!! Jag vet inte vad jag ska ha på mig. Har provat ALLA alla alla kläder och jag känner att ingenting passar längre. Allt som passar och är snyggt går inte att ha då det antingen är mörkt eller vitt. Fy vad skönt det hade vart med en nakenfotografering just nu.... HMMM!! Tack i alla fall för att jag fick en tillbakablick på hur det var att vara 15 igen.

Nu ska jag gå och riva ut min garderob.
Det var ju sånt man gjorde när man var 15 och var arg för att man inte hade något att ta på sig. Bara för att få lite mer feeeeling på det unga livet! ;)

Kram från Denise 15 år.
Andas in...andas ut..Det får vara för stort..det är helt okej Denise. Du är fin ändå.

Jag vill bara säga tack.
Tack för att ni finns där när jag behöver er, tack för alla råd och tips. Tack för alla fina ord, omtankar och ert stöd. TACK för att ni finns!

Det är en sån märklig känsla att över 1000st klickar sig in här varje dag och läser om just oss. Tar av sin egna dyrbara tid och skriver en kommentar och svarar på det jag undrar. För mig är det helt ofattbart, alltihop. Men det är så himla roligt, jag älskar det. Det känns ju faktiskt som om man är vänner på något vis, fast ändå inte. Man kommer varandra nära, läser om varandras dagar och på så sätt lär man känna varandra. Visst är bloggvärlden ganska underlig? Det är bra att den finns, det är bra att NI finns. Ni ska bara veta hur glad jag blir inombords varje gång jag loggar in och ser alla kommentarer som trillat in. Ni är så goa, vet ni det? Ni gör det roligt att blogga, utan er hade inte inte vart alls lika kul. Jag försöker svara på alla kommentarer men vissa dagar är det så himla mycket att svara på så då måste jag tyvärr lämna några åt sidan. Men det gör jag med sorg då jag ÄLSKAR att svara på det ni skriver. Jag älskar verkligen att blogga och så länge jag gör det så fortsätter jag. Jag hoppas att ni vill fortsätta följa vår vardag.

Så tack fina underbara ni, ni är bäst ♥

En fråga jag ställer mig varje dag är VARFÖR. Varför tittar ni in här? Varför stannar ni kvar?
Kan ju passa på och fråga om det är något ni saknar i bloggen? Något ni vill se mer utav?

Nu ska jag gå och göra en flaska åt min lilla stoooora Loppa. Tänk att hon blir 2 månader om 2 veckor, helt galet. Att allt går fortare med barn nummer två har jag fått förklarat men såhär fort var jag inte beredd på. Dagarna flyger iväg, snart är januari förbi. Swooooosh sa det! Himmel och bananskal!

Kändes lite sådär att ta på sig det bruna skärpet idag, det var nämligen 15cm för stort. Helt galet....

Den där lilla "hemligheten" jag nämde iförrgår blev framskjutet tills idag så det är vad vi ska pyssla med här på eftermiddagen. Innan dess så ska jag hämta storskrutt på förskolan och springa förbi affären. Full rulle hela dagen. Jag vill dock inte att denna dag ska ta slut. För när den här dagen är över så jobbar pappa S fram till måndag igen. Det innebär ett antal dagar då han är borta från morgon till kväll. Suck! Det är ju så mysigt att ha honom hemma ♥

Lo har sovit som en kratta i natt och det innebär såklart att vi har gjort desamma. Lite energi skulle behövas, gäsparna går på högvarv.
Vad piggar upp er när natten har vart kass? En annan brukar dricka ett antal koppar för mycket.

Jag gillar inte dessa bilder ALLS. Jag är på tok för smal för att vara så lång och bjuder endast på dom för att visa att man faktiskt kan vara onöjd i det motsatta. Det enda jag gillar är mina fina mammaärr ♥ Många kämpar med att gå ner i vikt efter graviditeten, jag kämpar med att gå upp. Jag tyckte jag var för smal för 1 månad sen, nu är det ännu värre. Om man tittar på fotona där jag böjer mig ned så är det ganska lätt att se hur mkt mer som försvunnit på denna månad. Det är inte så mkt i siffror, vägde 61,7 igår och lite över 63 när dom andra bilderna togs. Men väger nu 8kg under min startvikt som gravid, 12kg under slutvikten. Än har jag lite hull kvar och det är jag SÅ HIMLA glad för. Nåde hullet om det försvinner.

Amningen tar allt i från min stackars kropp. Hur länge ska jag orka? Aptiten är noll just nu, precis som den var under graviditeten. Jag känner ingen hunger eller sug efter att äta Allt som jag vill äta kan jag inte äta för då blir loppans mage inge rolig. Ond cirkel? Japp! Men äter gör jag, bara för att jag måste. Frukost, lunch, middag och ibland något däremellan. Oftast lite gottis om kvällarna ;) Att jag inte får vräka i mig vad jag vill gör mig irriterad varje dag. Sen att amningen bara är en stressig stund i min vardag gör det inte lättare. Lo ammar gärna runt timmen och ni förstår ju hur lätt det är när man har en 2åring hemma. Nej usch, önskar att jag hade varit mer tillfreds med amningen än vad jag är. För mig är det bara stressigt och jag avskyr stress. Sen att den gör så att jag ser ut som ett benrangel gör ju inte så att jag mår bättre precis. Får se hur länge min kropp och mitt psyke orkar med.
Har amningen kännts lite sisådär för er någon gång? Berätta gärna!

Jag MÅSTE börja träna men jag som inte tränat i hela mitt liv har ingen aning om vad träning är, vad man gör och vad man ska göra. Känner att jag är svagare än någonsin, mina armar är slappa som filmjölk även om jag spänner dom. Rumpan är platt och hängig och magens magmuskler sitter lite här och var. Kom gärna med lite tips om lätta hemmaövningar som gör en starkare och fastare. Varje litet tips är guldvärt! :D Vet att det finns många därute som är sjukt duktiga på att träna! Jag vill också!

Igår var jag klädd såhär, jag hade på mig en skjorta för första gången i hela mitt liv. Vad tycks? :) Har aldrig någonsin ägt en skjorta så det var på tiden tyckte jag när jag fann den i affärn. Kändes lite halvdant i början, ni vet när något inte känns helt rätt? Kändes som om jag gick runt i en rutig PJ nästan, "nämen såhär kan man ju inte klä sig". Men när dagen passerat så kände jag mig riktigt nöjd med mitt kap! Kanske blir det en skjorta till i framtiden :)

Har ni skjortor i garderoben? ♥