ENDENISE - a mama's story

En av helgens favoritbilder. Wilgot med lilla underbara Wilma. Min bästa väns dotter ♥

I kväll har jag sysslat med en av dom sakerna jag gillar mest är i livet, foto och redigering. Finns så mycket man kan göra med en bild och man kan verkligen sitta i timmar och pilla med samma bild. Jag är svag för vintage, romantiskt ljus och svartvitt, som ni kanske har märkt.

Här är 3 olika redigeringar och jag vet inte vilken jag gillar bäst. Den första har jag lagt på lite mättnad, dragit lite i färgtonerna (rött & gult) samt lagt på en uttoning, kontrast, fördjupning och disigt ljus. Den andra som är svartvit har jag bara lagt på lite extra kontrast- Den sista har jag lite mindre mättnad på, dragit i rosa + orange toner, plussat på lite gamma-ljus, kontrast, lite fördjupning och dis ljus samt lagt en uttoning i rosa och över det en i gult. Alla 3 har en vignettering.

På alla 3 har jag även redigerat bort störande objekt i bakgrunden. Staffans ben finns med på orginalbilden samt en liten del av ett hus :) Har fortfarande inte lärt mig photoshop så alla redigeringar är gjorda i photoscape.

Vilken gillar ni bäst? Jag tror min lott faller på den första..eller jag vet inte haha :D

Vad anser ni om att förändra kroppen genom plastikkirurgi efter en graviditet? Som dom flesta vet så är det inte många som får tillbaka sin gamla kropp. Kroppen förändras helt enkelt. På gott eller ont. Men är det rätt eller fel att vilja göra något åt det? Ska man förändra naturens gång?

Efter att ha sett avsnittet om mammor som vill förändra sin kropp i SVT's serie "Skönhetsbubblan" så tog jag ett beslut. Jag pratade med Staffan i tron om att han skulle säga BIG NO. Men det gjorde han inte. Han är helt med på min tanke och inom snar framtid så kommer jag ligga under kniven. Ett gemensamt beslut och det är med vår gemensam ekonomi jag kommer göra detta. Jag har burit våra två barn och det är min kropp som förändras.

Jag ska göra en bröstförstoring. Efter mina 2 graviditeter så har mina bröst blivit något helt annat än bröst. Jag hade knappt några tuttar innan och kan säga att jag abslut inte har några nu. Helan och halvan brukar jag kalla dom. Jag är alltså FÖR plastikkirurgi efter graviditetens gång. Jag kan säga att jag hade aldrig gjort en operation om det inte hade vart så att mina boobies hade förändras efter mina graviditeter.

Men detta är min åsikt. Skulle vara roligt att höra vad ni tycker.

Nu har en tid passerat sen vi förlorade något som kunde bli en lillebror eller en lillasyster. Detta lilla mirakel var inget vi hade planerat, det bara hände. Även om vi inte visste att jag bar det eller hade önskat det så är det ändå riktigt tungt. Man tänker på vad det kunde ha blivit då man ser på sina underbara barn. Jag har fortfarande inte riktigt förstått helt, är fortfarande ganska känslokall. Men det händer att man påminns om det. Om jag kramar om Wilgot eller Lo och tänker på allt som skett så rinner tårarna med detsamma. Usch, det gör ont :(

Det jobbigaste är att man påminns om det varje gång man går på toaletten. Då man tvingas se ner på avslaget.. Då man vet att det inte är sin vanliga mens, utan det är en del av något som kunnat bli ett litet liv men som istället valde andra vägen. Förjävligt rent ut sagt. Varje gång man går förbi spegeln och ser den svullna magen.. Nej, det är tungt.

Vi var omedvetet gravida så detta barn är oönskat och oplanerat men såhär i efterhand så kan jag inte känna annat än att barnet är så önskat som det kan bli. Men det är absolut inte rätt stund i livet för ett 3de barn. Det var nog det detta lilla liv kände. Att hen gjorde sin mamma en tjänst.

Hur är det möjligt att känna sorg över något oönskat? Det är en sjuk känsla, en obeskrivlig sådan..

Även om jag vet att det var var rätt det som hände så kan jag inte låta bli att känna sorg, det gör ont och det kan jag inte rå för. Tror det hade vart lättare om jag inte hade haft barn sen tidigare. Tror att det är svårare att hantera missfall då man vet vad det är man går miste om. Det blir en lång bearbetning, en tung sådan. Just nu orkar jag inte känna efter och längtar inte tills den dagen kroppen släpper på stoppet och jag inser vad som hänt, på riktigt. Jag vill bara snabbspola förbi allt. Jag är trött..slut..orkeslös och ännu mer deprimerad.

Har ni vart med om ett missfall? Om ja, hur bearbetade ni det?

Vänskapen hos dom små är så fin. Dessa två krabater är så otroligt söta tillsammans och lyser av lycka när dom träffas. Lilla B är några månader yngre än Wilgot, dom går på samma avdelning på förskolan. Vi brukar träffas i lekparken lite då och då och ungarna blir verkligen överlyckliga. Dom känner igen varandra på flera 100 meters avstånd haha. Lilla B är en vild liten tjej och det är super bra. Hon har fått Wilgot att våga åka kana själv, springa ner för backen och gunga på hästen. Wilgot har ju alltid vart lite försiktig av sig men då lilla B är i närheten så blir det allt annat än lugnt.

Wilgot tjatar om lilla B minst 3 gånger per dag, så gulligt ♥ Tänk att vänskapen redan finns då dom är så små!

Idag måste jag tillbaka till gynakuten. Eftersom att jag fick ett tidigt missfall så finns det risk att fostret har satt sig utanför livmodern, att det är så litet så läkaren inte kan se det på VUL. I förrgår tog jag ett hormonprov för att se hur mycket graviditetshormoner jag har i kroppen och idag är det dax för att ta ett nytt. Ett bra provsvar visar att hormonerna gått ner. Ett dåligt provsvar skulle visa att dom gått upp. Då sitter antagligen fostret utanför livmodern och då blir det operation för utomhavandeskap. Finns även en risk att det fortfarande sitter i livmodern men att det är så pass litet att det inte går att se.

Eftersom att jag har haft så pass starka smärtor så vill dom vara på den säkra sidan. Känns tufft att behöva åka dit igen. Det är tungt. Men livet är inte alltid lätt, det har jag fått klart för mig för länge sen.

Nu håller jag tummarna stenhårt att hormonerna har minskat ♥ Håller ni tummarna med mig?

Är tom på ord även idag. Har suttit här en stund och funderat på vad jag ska skriva. Försöker tänka men det tar bara stop. Det är som om kroppen vill skrika ut alla känslor men det är något som täpper till, stoppar allt från att komma ut.

Bokade tid hos läkarn igår efter mitt besök på akuten. Kände att allt bara är för mycket, jag hade ingen ork kvar. Jag åkte längre och längre ner i detta svarta hål jag sitter fast i. Vägen upp kändes meningslös och oändligt lång. Fick komma dit idag. Berättade allt, hur jag kände..vad som hänt och hur jag mår. Det tog inte lång tid innan min läkare hade skrivit en sjukskrivning. Just nu är jag inte kapabel till något annat än mig själv, enligt honom. Är inte kapabel till måsten och ansvar. Har fått öka min medicinering och min läkare har övertalat mig till att prata med en psykolog. Staffan blir hemma i 2 veckor på heltid.

Att fråga mig hur jag mår är meningslöst för jag vet inte. Kommer ta tid att bearbeta detta då jag inte ens har börjat känna efter. Det går inte. Tror att det är något slags självförsvar, att kroppen inte orkar ta detta just nu.

Detta är början på en lång kamp, kampen mot min depression. I slutet kommer jag stå som segrare oavsett vad.

Har precis packat väskan för att åka in till akuten på strikta order. Har hänt en sak som jag inte vill gå in på nu.. Allt är okej med barnen, det är på mig det knasar.. Känns som om jag når botten flera gånger om. Just nu känns solskenet jävligt långt borta.. fan :( kram ♥ kanske mmsar in ett inlägg senare.

 

 

Jag hoppas innerligt att det bara är mig du sitter och skriver sånt här till. Jag kommer inte ta mer skit av dig. Jag vet att jag misslyckats, jag vet att jag är sjuk. Jag vet även att mina barn har det bra och att dom tycker att livet är roligt trots att jag inte tycker det samma just nu. Du kan säga precis vad du vill, jag tar ingen skit längre som sagt.

 

Om folk kommenterar för att få synas kan jag inte uttala mig och jag tycker inte heller att du borde göra det. Måste du klanka ner på andra än mig, vad lider du av? Vad är det för fel på att vara medelklass? Om jag är ful och dålig på att fota, vad spelar det för roll? Du läser ju uppenbart ganska ordenligt ändå, inte sant? Fråga dig själv samma fråga? Varför läser du och KOMMENTERAR en medelklassare som både är ful och dålig på att fota? Jag vet att jag är omtyckt och hatad. Ingen är perfekt men jag tror att 98% läser den här bloggen och kommenterar av rätt anledning. Du är inte en av dom.

 

Börja gärna blogga, ska bli roligt att få följa ditt liv rika patetiska liv.

Så jag också kan få känna lite avund som du gör.

 

 

Jag vill inte egentligen skriva detta men jag förstår samtidigt att det är många som undrar. Detta med min depression är ganska privat, vissa saker vill jag helt enkelt inte dela med mig av. Men samtidigt så vill jag..



Så en gång för alla..

En dag bröt jag ihop totalt och det var den dagen jag förstod att jag måste få hjälp. Jag orkade inte förtränga mitt mående, mitt poker face föll av och jag insåg att detta inte är normalt. Såhär ska man inte må.

Jag gick till vårdcentralen och pratade. Min läkare Erik tog mig på allvar och med detsamma så satte vi igång. Inom loppet av 2 veckor hade vi tagit alla möjliga prover på min kropp för att se om det var något som gjorde att jag mådde dåligt. Ibland kan sköldkörteln göra så att man mår såhär. Ibland kan man ha brist på vitamniner, blodbrist, infektioner, vita/röda blodkoppar osv. Vi tog verkligen alla prov man kan ta och jag var frisk som en nötkärna, i kroppen.

Vi gick vidare med medicinering. Jag fick antidepressiva utskirvet och jag har nu tagit dom i över 1 månad. Det är olika hur man reagerar när man tar dom. Vissa känner ingenting dom första veckorna, andra blir sämre. När jag började ta dom på halv dos så började jag bli mer glömsk, tröttare osv. Inget speciellt sådär. Jag ökade dosen för 1-2 veckor sen och just nu går det bara neråt för mig. Allt är så mycket värre just nu och det är helt normalt att det blir så. Det kommer hålla i några veckor och förhoppningsvis så lättar det snart och börjar gå upp precis som det ska.

Just nu är jag som en zombie. Dagen går och jag kommer knappt ihåg någonting. Jag sover till 12 på dagarna och är helt död om kvällarna. Allt är tungt. Jag kommer verkligen inte till skott med någonting, allt tar tid och energi. MEN snart så går det förhoppningsvis upp och jag längtar så otroligt efter den dagen.

Jag har även ångestdämpande utskrivet men det är inget jag behövt ta än. Har det ifall att för det är jätte vanligt att man blir ännu mer ångestfull under första perioden då man börjar ta anitdep eller då man ökar sin dos. Att prata med en psykolog har jag inte gjort och kommer nog heller inte att göra. Det är inte jag. Jag har otroligt svårt att öppna upp mig för människor jag inte känner, då man sitter öga mot öga. Jag pratar med nära och kära och det räcker för mig. Har ett otroligt bra stöd hemifrån. Men om jag märker att detta inte blir bättre så kommer jag givetvis ge det ett försök.

Jag har fått jätte bra hjälp från min läkare och han har verkligen tagit mig på allvar från första stund. Jag går på regelbudna besök varannan vecka och kommer göra det ett tag framöver.

Jag ville egentligen inte behöva skriva allt detta men nu vet ni hur det ligger till. Jag har sökt hjälp, jag har fått hjälp och jag kommer få hjälp. Jag tror fortfarande att detta kan hjälpa så många där ute. Sök hjälp om ni känner er nere. Det behöver inte vara en depression utan det kan vara något simpelt som brist på vitamniner. Finns mycket som kan orsaka ett sånt här mående. Det bästa med att jag gick till läkaren var att jag fick känna att det inte är mig det är fel på. Det är inte mitt fel..

Kram från mig!

Jag är så less, jag vill inte må såhär. Jag vill inte gå runt var eviga dag och vara fångad i en kropp som inte orkar, som inte vill, som inte är glad. Jag mår så otroligt dåligt när jag tänker på att alla dessa dagar bara går och går, som JAG inte fått ta vara på, som jag inte känt någon glädje över. Alla dagar är som bortblåsta och kommer aldrig mer tillbaka. Får ångest bara jag tänker på allt vi hade gjort om jag bara hade orkat. Tänker på hur mycket mer mina barn skulle få, hur mycket glädje dom missat pga mig. Samvetet är inte och leka med. Får ont i magen. Vidrigt..misslyckat.

Just nu är jag så nere som jag någonsin har vart. Är helt matt från morgon till kväll. All min energi går åt till mina barn, ibland räcker inte den ens till dom. Jag känner verkligen inte igen mig själv. Stunderna då jag får glimtar från förr blir färre och färre. Allt har blivit så mycket tyngre.

Ju mer jag gör om dagarna desto tröttare blir jag. För ju mer jag gör, ju mer krävs det av mig. Det lilla mig som finns kvar. Men jag vet att det är sånt som kommer löna sig i slutändan. Jag får inte ge upp.. Jag kommer aldrig ge upp. Efter regn kommer alltid solsken.. Mitt solsken kommer ibland..En dag är det här för att stanna. Det vet jag..

Jag vill bara bli fri. Fri från helvetet.

Idag blir vår lilla Lo 5 månader ♥ Det är på riktigt helt galet. Grattis mitt lilla hjärta på din månadsdag!

Hon har börjat röra sig omkring på golvet. Hon snurrar när hon ligger på mage, tar sig lite fram och lite bak. Hon är en glad liten tjej som fördrar att sitta eller stå. Att sitta själv dröjer nog några månader men med hjälp av mamma eller pappa så blir det bäst. Hon har stått med gåvagnen som stöd och börjar att lyfta fötterna lite smått. Just nu är hon inne i en period då hon vill samsova och får hon det så sover hon genom hela nätter. Om hon sover i sin säng så vaknar hon efter 4 timmar och tjoar ;) Så just nu väljer vi att samsova. Hon leker nu bättre med sig själv men hon vill gärna att vi syns. Hon ÄLSKAR att bada. Hon kan bada hur länge som helst och hon hoppar genom hela badet haha. Det är alltid en pool i vårt badrum efter att Lo har badad. Gulle ♥

Vi har bytt till sittdelen på vagnen då hon trivs bättre med den. Vi har den i halvläge och då får hon vara med och se vad som händer. Promenader utan skrik med andra ord.

I övermorgon ska vi till BVC och det ska bli så spännande och se hur stor hon blivit. Att hon är en liten tös vet jag då hon fortfarande har 62/68 i kläder. Ska bli kul och se hur mkt det skiljer mellan barnen. Jag tippar på 2-3kg och typ 6 cm haha :)



Här hade du bara sett ljuset 1 timme ♥

Igår kväll lagade jag världens godaste kladdkaka som fick bli dagens efterätt. Ja ni förstår att då pappa S jobbar helg så får vi ta helgmyset i veckan ;) Iaf så serverade jag den med mitt hallonfluff men denna gång hade jag ännu mer äkta vaniljpulver samt dubbelt så mycket hallon, blev maaakalöst gott. Oj vad jag ska äta ännu mer sen! ;)

Det var inte bara vi som fick gottis efter middagen. Även lilla Lo fick en awesome efterätt!



Hon var minst sagt skeptisk över dessa sega kladdiga krokar men trots att hon både kväljde och rös så grät hon efter mer. TokUNGE!

Jag har aldrig kunnat gå i högklackat vilket är så synd då det finns så mycket snygga skor i den kategorin. Funderar på om man kan öva sig till att gå i sånt? Jag har då försökt hela mitt liv men jag ser exakt ut som en sådan som jag klagar lite lätt över axeln när jag ser. Ja ni vet när knäna är böjda och det ser bara FEL ut. Mina fötter skulle må bra av högklackade skor då mina hälsenor är en aning korta pga tågång. Dom högsta klackarna jag kan gå med är typ 2.5 cm haha. Drömmer om att trippa runt i pumps med 9cm klack och se sådär galet snygg ut ♥




Dessa skor finns hos denna skobutik på nätet!

Sötaste lillasyster förvandlades till en liten leopard idag. Tuffaste klänningen med leorosett och coolare leggins får man leta efter.

Att få äta själv är super roligt.. fram till då det är dax att bli avtorkad ;) Låt mig säga att det var puré överallt men i slutändan är det helt klart värt mödan :) Mammas GOSING ♥

Lo mår bättre idag, febern är borta och hon har sovit godomligt inatt. Hon fick ligga bredvid mig i natt och sov över 8 timmar i streck vilket aldrig händer. Tror lilla skruttan var trött efter gårdagen. Tänk att min lilla tjej blir 5 månader i övermorgon? HELT helt obegripligt, hon kom ju nyss till världen? ♥

Är det någon som vågar gissa vad jag betalade för detta? 2-pack strumpor till Lo, 1 par vita strumpbyxor till Lo, 1 par rosa strumpbyxor till Lo samt en new era-keps åt Wilgot (så snyggt med lila). Ordinarie pris ca 300kr. Allt köpt på Lindex.

20 JÄKLA KRONOR betalade jag!! Åh vad jag älskar kap :D ♥..samt lite felslag av kassörskan ;)

Denna goding hittade jag idag för ynka 149kr, ett riktigt kap! Vet inte riktigt om det är "jag" men snygg var den! Funderar på hur länge en sån här håller, små små tunna sköra trådar.. Jag ger den MAX 2 gånger med min klumpighet..

Förvaras utom syn- och räckhåll för barn. Något sånt borde det stå på tvättlappen.

I morgon ska jag gå på mitt allra första event någonsin. We R Family har skickat inbjudan till mig sen dom började men jag har aldrig vågat gå, tro det eller ej men jag är en blyg tjej ;) Men i morgon så ska jag och en gammal vän gå och det ska bli himla spännande. Dels för att det är första gången jag går på något sådant men även för att det var över 3 år sen vi sågs sist. Jag tror att sista gången var när vi tog studenten haha :)

Sen ska jag vara heeeelt barnfri, gosh vad ljuvligt ;)

Någon annan som ska dit? :)

Det är väldigt svårt att förklara hur man mår och känner sig när man genomgår en depression, ännu svårare är det för utomstående att förstå. Det är jätte svårt att förklara allt det man känner. Jag lider inte av en super svår depression och detta gör att jag är lite medveten om hur jag känner och hur jag mår. Men trots det så är det så sjukt svårt att verkligen förklara. Dels för att det är svårt att sätta ord på känslor men även för att man skäms. Ibland önskar jag att jag hade en djupare depression så jag slapp vara medveten om hur det kunnat vara. Det blir liksom helt fel..

Det vidrigaste med att ha en depression är att man tvingas leva sitt liv fångad i en kropp som man inte känner igen. Man tvingas vara någon annan, någon man inte vill vara. Att samtidigt ha barn som behöver sin mamma gör att man tampas med samveten, samvetet om att man inte kan, att man inte orkar, att man INTE VILL. Det är så fruktansvärt jobbigt. Man vill ge allt för sina barn och när man har viljan men är bunden i en kropp som inte vill så blir man förjävla ledsen. Att inte känna fullbordad glädje över livet är något jag inte minns hur det känns.

Alla måsten gör att man mår äckligt dåligt. Hela min dag är full av måsten, hela tiden. Ibland får jag panik för att alla måsten väller över mig. Finns inte någon tid på hela dygnet jag är utan måsten. Jag är ständigt stressad och rastlös trots att jag inte känner för att göra någonting. Jag glömmer saker hela tiden. Jag glömde bort Wilgots föräldramöte, glömmer bort att ta fram mat ur frysen, glömmer att gå till läkarn, glömmer svara på sms, glömmer, glömmer glömmer. Jag som annars har STENKOLL på allt. Jag kan inte sitta still och när jag väl gör det så skakar jag antingen på benen eller rör på fötterna. Koppla av, vad är det? Mitt självförtroende är helt kvaddat just nu och stackars Staffan som får höra på mitt ständiga gnäll. Hur mycket jag än sover så är jag lika trött för det. Jag kan sova 12 timmar och gäspa mig genom dagen. Mitt GO finns inte kvar.. Varje dag känner jag för att bara sitta och glo in i väggen, lägga mig i sängen och dra täcket över huvudet. Jag skulle lätt kunna skita i att äta bara för att det är så sjukt jobbigt att laga mat men också för att jag inte känner att jag behöver äta, det är meningslöst. Men oavsett vad jag känner, vad jag inte vill så gör jag det ändå. För att jag måste.. Mina barn behöver mig. Jag kan inte skita i att laga mat, jag kan inte skita i att gå och hämta Wiglot på dagis, jag kan inte skita i och handla, eller bada barnen, jag kan inte skita i alla måsten. Jag behövs.. Ibland är detta det jobbigaste, att jag inte kan släppa allt och bara vara.

Det är så vidrigt allt detta. Obehagligt och frustrerande. Att tappa bort sig själv och leva dessa dagar i någon annans kropp.. Nej fy fan rent ut sagt. Jag saknar mitt rätta jag så fruktansvärt mycket. Jag är trött på att spela glad..Det gör så förbannat jävla ont i mitt hjärta när jag tänker på mina barn.. Mina vackra fina barn. Jag har känt höjden av dåligt samvete. Jag tänker varje dag att jag inte är bra nog för mina barn. Att dom inte är värda mig..

Visst finns det stunder då jag skrattar med hela mitt hjärta, då jag känner mig lycklig. Men dom stunderna är få. Oftast tar jag mig igenom dagen helt okej. Men vissa dagar går jag och lägger mig med tårar i ögonen för att den vart så jävla dålig. Varje dag önskar jag att jag ska få vakna upp och känna att ser fram emot dagen. Men blir lika besviken varje gång jag vaknar..

Det är nästan som om man vore förlamad. Hur mycket man än försöker så händer det ingenting.

Jag vill bara ta mig ur detta nu. Mitt tålamod är snart slut, min ork också. Jag vill bara finnas där för mina barn och min familj och känna oändlig lycka. Jag vill ha tillbaka min energi, min glöd och mitt go. Jag vill bara få leva..som jag gjorde förut..

Det är tur jag är stark och har kvar min kämparglöd..Annars hade nog hela mitt liv rasat samman..

Detta blev säkert jätte konstigt formulerat men det är jag.. Jag tänker inte gå tillbaka och läsa för att det ska se bra ut.

Jag väljer att skriva om detta för att det kan hjälpa andra. Att förstå att man är inne i en depression är så otroligt svårt. Det var faktiskt några av mina läsare som fick mig att förstå att det var fel på mig. Att jag dalade ner i en värld där man inte bör vara. Sen är min blogg så mkt mig den kan bli så det är självklart att detta ska vara med.

Tack för mig ♥

När jag valde dessa Jabadabado Kuber så var min tanke att dom skulle stå i ett hörn och se snygga ut. Allt för att pimpa rummet liksom. Jo tjena mitt bena. I ca 2 sekunder får tornet stå sen så får dom agera hatt, skål, docksäng, förvaringslådor, kakburk, bil, hink, trummor, instrument och kundkorg.. Men Wilgot, kan dom inte få stå där?!....Mamma ha hatten..mamma handla mat... Lo mössa..MAMMA OSSÅ TRUMMA!..Nej mamma, inte bigga!! Happ på det viset va. Sen sitter man där med en kub på huvudet, en i handen och en sitter på foten. Samtidigt vill ungen att man ska äta kakor och förvara nappar.

Men ändå står man där sen och staplar upp dom gång på gång på gång. En dag kan han ju få för sig att göra som mamma vill ;)

Men ett bra val var det allt, även om dom får rummet att se ut som ett bombnedslag..

Åh han är så fin min lilla Wilgot. Charmigare kille får man leta efter ♥ Är så tråkigt att inte kunna skriva öppet om min kära W, finns så mycket jag skulle vilja berätta. Vi har i alla fall haft en super mysig helg med en massa bus och hoppas givetvis att ni också har haft det. Denna dag susade förbi i all världens fart, snart är det dax för BB och sen sängen :) För att avsluta denna dag så slänger jag in en "dagens visa" med lite bilder från idag, fina goa Wilgot. Minns ni förra gången?

 

Så gissa på, vilken sång är det Wilgot sjunger denna gång? :D

Förra gången var det "i ett hus i skogens slut". Länk utlovas som vanligt till första rätta svar :)

Lika snygg som alltid, inge ugly face här inte. ;) Skämt och siiiido va! Idag kände jag för att dra på mig lite oldstyle, så som jag gick omkring förut. Med baggy, tshirt och snelugg. La en ögonskugga idag också, var sisådär 3 år sen sist tror jag. På tiden helt enkelt!

Måste klippa av mig håret snart, usch vill inte. Igår stod jag i 30 minuter och försökte få ur den stora dreadsen jag hade lyckas skaffa mig under en veckas period. Var nog mer hår på borsten en vad det är kvar på min skalle. Slitet, trassligt och eländigt.

Loppan har börjat bråka om nätterna, jätte rolig lek. Inte.. Hon har börjat vägra sova över lag och jag vet inte hur många timmar vi vaggar och vyssar för att hon ska somna. Hon somnar, vaknar, sliter ut nappen och därefter tjoar efter hjälp. Ovana föräldrar är vi båda två då vi är vana med Wilgot som sovit bra sen han föddes. Inget vyssilull där inte.

Idag blev det inge "sova till halv 11" för min del. Jag gick upp med en morgonpigg Wilgot och lät staffan ligga kvar, det är han värd. Han går upp 9 av 10 gånger. Han tar som sagt även alla nätter, jag är bra bortskämd på den fronten. Men ögonen är bra tunga idag, tur att Wilgot hjälper till att lyfta upp dom ♥ Goa unge!

Hur ser det ut hemma hos er? Tar ni hela lasset själv?

Jag hade nog gott under för länge sen om jag hade tagit alla nätter, mornar och alla dagar :P

Här kommer lite bättre bilder på sonens rum. Långt ifrån klart men ändå okej. Vi har valt att inte måla om då vi inte planerar att bo här i all framtid och därför är väggarna tråkigare än tråkigast. Tycker man känner glädje när man kliver in i Wilgots rum och det är precis så det ska vara, tycker vi. Glada fräger, barnsligt och mysigt.

Det är jätte svårt att möblera ett avlångt rum, men denna gång känner jag mig lite extra nöjd. Längtar till framtiden då vi förhoppningsvis flyttar och vi kan få in lite färg på väggarna i Wilgots rum. Om inte helvitt.. Hans nuvarande tapeter är typ beiga. Åh vad man drömmer sig bort lätt :) Nåväl. så här ser det ut iaf!

Vad tycker ni att Wilgots rum symobliserar? Ett typiskt pojkrum, flickrum eller ett barnrum?

Sämsta mobilbilderna men det får duga :)

Kommentar nummer 1, 39, OCH den sista med rätt svar vinner en LÄNK! :) och ÄRAN såklart!

Ledtråd--> Även ett namn på en... (Kossan säger + art som lever i vatten och rimmar på tik + trädsort?) där man bl.a sjunger.

Ritplattan var 1 av alla grejer som kom i paketet från Jollyroom.


En Lo, en pappa och en Wilgothand :)


Vill osså vara meeed ju...Tänker lilla Lo när hon spanar in pappa & brorsan i den andra soffan.


Fy satan vad gott!

Vilken dag, jag är helt slut. Wilgot har hostat så han spytt ner sig 4 ombyten med kläder samt 2 av våra kökslådor..sen kan ni ju räkna ut resten. Han passade på att spy varje gång jag precis startat tvättmaskinen vilket jag gjort 3 gånger idag. Tajming på vår lilla skrutt ;) Han passade även på att kräka ner sig när vi satt oss för att äta middag. Lo har tjoat mest hela dagen och vart en riktigt surgris. Vi har gjort allt för att hinna städa men det har ju gått sådär bra om man säger så. Vi hann med ca 2 % av det jag planerat. Ibland räcker det inte ns att man är 2st om 2 huliganer :P

Imorgon hoppas jag för all del att vår skrutt mår bättre ♥ Han har inte ätit, inte sovit och hostar fortfarande varannan minut. Så tråkigt när inte medicinen hjälper :( Man känner sig väldans hjälplös när di små är sjuka!

Trots kaos så har vi haft en mysig dag. Vi har busat massor tillsammans vilket var hundra år sen sist, jag behövde det. Att spendera tid tillsammans allihopa är ren lyx är hemma. Det kanske inte var så konstigt att vi inte hann med och städa :D Fniss. Just det, igårkväll bakade jag och imorgon får ni se det gudomliga resultatet! MUMS! Bäst hittills!

Jaha här kom ett vardagsinlägg, det var på tok för länge sen sist! Hoppas ni får en fin kväll!

Kommentar nummer 1, 2, 25 OCH den sista med rätt svar vinner en länk! :) och ÄRAN såklart!

Ledtråd ---> Här var det ett strängt lirande!

Vinnarna från förra omgången - VINNARE 1 VINNARE 2, VINNARE 3 och VINNARE 4!

Dessa bilder tycker jag personligen blev himla snygga (självförtroendet är då alltid på topp ho ho). Foto är så fantastiskt roligt, vet ni det? :) Nåväl nu ska jag mysa med min lilla familj. Wilgot är mega sjuk igen stackarn. Så himla tråkigt att han åker på denna höga feber jämt. Han hostar och rosslar, precis som förr förra veckan. Ha det gottis tills vi hörs i kväll! KRAM!

Kom ihåg - Ni gör mig så förbaskat glad ♥ Tack för allt underbart ni ger mig!

Det är så sorgligt att det finns människor där ute som enbart är ute efter att såra. Så onödigt. För sårad blir man, man får en chock och man känner sig nertryckt. När det handlar om ens barn så känns det så fruktansvärt i hjärtat. Det är tragiskt att vissa behöver hoppa på små barn för att må bättre. Sjuka männsikor, jag vet inte vad jag ska säga. Jag är bara så LESS på detta nu. Detta är inte bloggen jag vill driva. Jag vill inte behöva känna att jag vill försvara mig, jag ska inte behöva logga in och se spydiga kommentarer det första jag gör. Jag ska inte behöva det.. SORGLIGA männsikor är ni, vet ni det?

Jag har blivit nertryckt, jag är blivit sårad. Ni har lyckats.. Så snälla, kan ni sluta nu?

En sista sak till ni som kommenterar anonymt. Ni är inte anonyma, glöm inte det. Rosalie ex, du heter inte Rosalie. Ditt förnamn börjar på M och ditt efternamn på L och jag vet till och med vart du bor.. Ingen är anonym.. Jag tycker du borde ägna tid åt dina barn och dina fritidsungar istället för att klanka ner på mig och försöka vara någon du inte är.. Du är vuxen, så pinsamt..


Till alla er fantastiska människor som läser min blogg. Jag kan inte tacka er nog för alla ALLA fina ord ni sänder oss. Er omtanke värmer och tro inget annat än att jag läser varenda kommentar som ni lämnar här. Det är ni som får mig att fortsätta med det jag håller varmt om hjärtat. Utan er hade denna blogg fått åka i sopkorgen. Har insett att det finns så SJUKT många människor där ute som uppskattar det jag gör, det är helt galet. Min bloggportal lyfter fram min blogg då och då vilket betyder att jag även är uppskattad där.

Tack, tack till er alla som spenderat tid på den här bloggen av rätt anledning. ♥

Ta reda på fakta innan ni yttrar er på detta sätt. Jag blir så ledsen och sårad, men det är väl precis det ni vill. Att jag skulle försöka framstå som perfekt och världens bästa mamma är REN JÄVLA bullshit. Om man vill framstå som perfekt så klagar man fan inte över vardagen, men visar inte att man mår dåligt och att det är kämpigt.

Visst, jag är svag. Jag mår riktigt dåligt och jag har klagat över hur jobbigt jag tycker det är vissa stunder men har du missat att jag faktiskt lever med en depression? Vet du hur det är att leva med det och dessutom ha 2 små barn att ta hand om? Ta reda på fakta innan du klankar ner på mig som person och mig som MAMMA. Lev ditt liv med DINA barn istället för att lägga dig i mitt.

Att du ens tar upp allt detta med att han rymde, grind, att vara närvarande osv, det är bara så jävla patetiskt. Du som förälder borde veta bättre. Du borde veta hur barn är, hur lätt hänt det är. Det där med sovmorgon, synd att du inte får sova.

Har du något att säga så kan du ta det med mig, så jag kan försvara mig. Glöm inte att 10% av mitt liv skrivs i den här bloggen, allt annat har ingen aning om. Att jag skulle sluta blogga för att DU anser att jag borde kan du ju hoppa upp och sätta dig på. Förlåt, men ja. Du är ju bara för mycket. Vet du det? Själv tycker jag att jag är jävligt stark, världens bästa mamma och en riktig kämpe ;) Jag bloggar om jag vill, när jag vill om vad jag vill. Sluta läs om du irriterar dig.

Till din lilla fega anonyma person som fortsätter med påhopp av dess sjuka slag, ge upp. Varför skulle hans leksaker göra att han blev homosexuell OCH VAD FAN SPELAR DET FÖR ROLL OM HAN BLIR DET?

Fortsätter dessa påhopp, mobbningen mot mina barn så kommer allt att anmälas. Tänk på att INGEN är anonym!
Bättre att visa er nu innan det är försent.

Kommentar nummer 1, 2, 30 OCH 60 med rätt svar vinner en länk! :) och ÄRAN såklart! Ledtråd --->

I ett barnarum det många saker finns, bland annat dessa som vi i musikens hjärta minns. Trumma, banka, slå, plinga, plonka eller ska dom blåsa sig blå? Stackars mamma som på fel ton måste höra, men ungen älskar musik så då kan man inget göra.

När vi handlar leksaker till Wilgot köper vi alltid utifrån vad han gillar, den han är och vad vi tror att han skulle uppskatta. Vi köper inte bilar, verktyg och flygplan bara för att det symboliserar det pojkar ska leka med. Jag kan ärligt säga att Wilgot har nog mer lekasker som skulle stå på tjejavdelningen i leksaksaffärn, tyvärr är det så att det är uppdelat även där.

Wilgot gillar att måla, pyssla, leka med sina matprylar, bygga koja, flygplan, leka med lera, leka med sin docka och dockvagn, han gillar rosa och färgglada prylar. Självklart lyfter vi upp det han gillar att göra istället för att försöka få honom att leka inom "normen". Det är vi föräldrar som formar barnen och jag tycker att det är vårt ansvar att se till att dom formas till något dom vill vara och inte något vi vill att dom ska vara.

Igår när vinsten från Jollyroom kom så fick Wilgot sin första bil utav oss. Vi var lite oroliga om han skulle gilla den då han oftast dissar sina bilar men jag kan säga att ungen blev överlycklig. Inte för bilen i sig utan för att den var radiostyrd. Han var helt galet glad och det var så roligt att se. Han fick även ett kakfat och en brödrost. Även om han blev helt överlycklig över bilen så var det faktiskt dessa han valde att leka med.







Det är inte alla föräldrar som vågar gå utanför ramarna, vilket jag absolut tycker att man ska göra. Wilgot har rosa kläder, rosa mössa, rosa vantar, "tjejleksaker" och hade han inte visat vad han själv ville så hade jag säkerligen hållt mig till killavdelningarna. Så jag får väl tacka min älskade son för att han fått mig att tänka annorlunda. Att han faktiskt får leka med det HAN vill och inte det normen hade velat. För att han fått mig att våga gå utanför dessa uppdelningar och faktiskt handla på tjejavdelningen utan att behöva känna om det är rätt eller fel.

Hur tänker ni när ni köper leksaker? Är ni den som vågar köpa den där rosa dockvagnen eller tvärt om?

Igår när älsklingen kom hem från jobbet hade han köpt sina FÖRSTA spontana blommor till mig, oj vilken lycka i allt elände :) Det hade jag verkligen inte räknat med, men kanske precis det jag behövde igår. Tack älsk, du är bäst! Den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge ;) Jag blev verkligen super lycklig och verkligen förvånad :D ♥

Brukar ni få spontana överraskningar? :)

Först och främst, tack till alla er som visat stöd, här och på andra ställen. Tänk om ALLA var lika underbara som er, vilken bra feeling vi hade haft här i bloggvärlden. Jag tänker inte lägga energi på idioterna där ute, det är finito med det. Det är dax att gå vidare, eller tillbaka rättare sagt. Tillbaka till det som var innan allt detta kom. Tillbaka till glädjen över att blogga. Det är inte lätt ska ni veta, är fortfarande arg och besviken men ja.. Jag älskar att blogga och har nu förstått att det finns idioter där ute, att dom alltid kommer att finnas. Dock kom det som en smärre chock för mig då jag ALDRIG fått elaka kommentarer förut, jag är liksom inte van.

Det tar hårt på en när det gäller ens barn och det är faktiskt inte så lätt att bara strunta i och bry sig. Det är ändå mitt fel att Wilgot fått så mycket skit slängd på sig. Det är inte han som bloggat, det är jag. Hade jag aldrig gjort det så hade inte detta hänt. Så det är KLART som fan att det känns i både hjärta och själ.

Som jag skrev förut så kommer jag sluta skriva så personligt om Wilgot men bilder kommer det komma upp fortfarande och då är det väl tur att en bild säger mer än tusen ord :) Har tänkt göra det förut men det har inte blivit så men efter detta så kommer han definitivt att få synas mindre i ordens värld. Han är en stor pojke nu.

KRAM och TACK återigen för alla era underbara ord, för ert stöd och er omtanke. Kan inte tacka er tillräckligt..

I moving on and i gonna get stronger now..

Jag vet inte vad jag ska säga. Orkar egentligen inte försvara mig.

Ni som lämnat dessa kommentarer har något stort fel. Detta är sista gången jag lägger energi på er. Så nu säger jag det, en gång för alla. GE UPP och GE FAN I MINA BARN. Att klanka ner på mig kan ni göra hur mycket ni vill, det bryr jag mig inte ett skvätt om. Men snälla, se över era val här i livet. Titta er själva i spegeln, det ni ser där är en männsika som antagligen behöver lite hjälp. Att såra, är det det ni vill göra? Säga så om ett barn, VAD GER DET ER? Jag förstår inte. Är tom på ord och ruskigt förbannad. Vad tänker ni med? Så jävla lågt så det är SJUKT!

Jag lever precis det liv jag alltid drömt om. Jag har världens FINASTE barn och fästman. Mina val i livet ÄR MINA VAL och ingen jävel har rätt att lägga sig i dom. Jag är så lyckligt lottad som jag kan bli. Wilgot vet inte ens vad lördagsgodis är så påstå inte att vi behöver se över hans kost. Att han får några chokladbollar som HAN bakat ska inte behöva ge honom en SJUK JÄVLA kommentar. Han är VÄLMÅENDE, en glad liten kille som inte är värd att få såna här ord slängda på honom. NI ÄR HELT PANTANDE...PÅ RIKTIGT!

Är det någon som misslyckas med sina barn är det era föräldrar, på riktigt. Tänk en gång extra innan ni lämnar ord om någon.

Nu är jag less på sånt här. Fan.. JÄVLA BLOGGVÄRLD!! Andas in, andas ut.

 

Kände för lite nytt men som vanligt blir det inte som jag vill. Men denna får duga tills kreaktiviteten kommer tillbaka :)

 

Vad tycker ni? Bättre eller sämre? Ser något konstigt ut hos er?

Update! Har lagt in en bild på Wilgot nu, måste blitt förvirrad då jag gjorde den :)

Även om den där PISSIDIOTEN fick mig att se rött igår så ska han/hon inte se mig falla. Mina barn är världens finaste barn och jag skiter fullständigt i om folk tycker detsamma eller inte, man får faktiskt tycka som man vill. Men då man klankar ner på någon som inte kan försvara sig så måste man göra något åt saken, försvara personen i fråga, min älskade Wilgot.

Jag har tänkt väldigt mycket på detta, som ni säkert förstår. Att mitt barn ska behöva "lida" för något jag gör känns inte helt rätt i mitt lilla hjärta. Men jag kommer fortsätta att dela med mig av mitt liv då det faktiskt är över 1000st som uppskattar det jag gör. Jag älskar att blogga och en blogg utan foton är inte MIN blogg. Jag hoppas att mitt vredesutbrott inte fick er att backa här ifrån, jag är faktiskt en postitiv person, egentligen. Bloggvärlden är full av idioter, tyvärr. Jag tror att man aldrig kommer i från dom. Men jag förstår fortfarande inte HUR MAN I HELA JÄVLA FRIDEN KAN KLANKA NER PÅ EN OSKYLDIG LITEN MÄNNISKA? Lägre kan man inte sjunka..! Nåväl, nu försöker jag borsta av mig detta, rycka upp mig och fortsätta med mitt. Men jag kommer faktiskt att sluta skriva så personligt om Wilgot, han är faktiskt en egen individ. Får bli mer foton helt enkelt.


Ni är helt underbara förresten, vet ni det? Kan OMÖJLIGT svara er allihopa så nu kommer ett mass tack - TACK kära vänner för att ni visar er omtanke och att ni faktiskt uppskattar det jag gör ♥ och det är klart att jag vet att Wilgot är världens finaste, för det är han! Ville bara försvara min oskyldiga pojk. KRAM KRAM KRAM!



ENDENISE - a mama's story continues

Denna snygging hämtade vi ut i förrgår. Helt underbar! Färgen är sådär gladblå och super snygg mot Wilgots blåa ögon.

Den verkar ha sålt slut nu för jag hittar den inte på Ellos längre.

Efter att vi spenderat eftermiddagen utomhus så sprang vi in förvandlade oss till små kärringar. Nästan varenda unge på dagis var målad som en liten kärring och självklart så tyckte jag synd om min lilla prins som inte fått sig en målning i morse. Wilgot tyckte det var super kul. Tror han tyckte att mamma hade fått en knäpp som började måla honom i ansiktet fast man inte får göra det. Ni vet att måla, det ska man göra på papper ;) Mina söta små kärringar ♥

Drar en vinnare i morgon (långfredag) och vinnaren får en plats i menyn fram till måndag!

Alla har chansen att vinna, även om du fått bli ett bloggtips här inne :)

 

Vinnarna i Mama Dancing - bert: boosses.blogg.se, lisaomaya.blogg.se och rocktjejensblogg.blogg.se

Vinnarna i Close Up blev - Foppatofflor: tenousness.blogg.se, lindamelissa.com, och Anna-Ellies mamma (fel bloggadress)

Här har ni iaf många bra bloggar att spana in :D Glad kärringdag önskar vi ♥

 

 

Påskerbjudande från Jollyroom!

Som dom flesta vet har jag bruna ögon och trots att det är dominant fick Wilgot ljusa blåa ögon med vita stänk (så himla fina ögon). Fasiken tänkte jag, jag hade ju sett framför mig en brunögd liten pojk med blonda lockar. Staffan skratta sig lycklig över att Wilgot fick hans blåa ögon. Tiden gick och ut kom Lo. Nu är jag är (nästan) HELT säker på att hon får B R U N A ögon som sin mor. (Ja det vore ju kul att se sig själv i ETT av sina barn iaf haha)

För att jämföra barnen lite:










Här är dom lika gamla och redan då hade Wilgot sina blåa ögon med de vita lilla stänket i. Lo har inte alls lika blåa ögon, hon har mer grådassig och mörk med liiiite brunt i. Hon MÅSTE bara få bruna, så är det!

Vad tror ni? (säääääg att ni tror som jag ha ha ha)

Hittade världens sötaste tröja till lilla Lo på Lindex. Dom hade fått en en massa nytt och snyggt! Ett par leoleggins fick också följa med till henne. Samt en liten elafantbody som jag hittade på rean.



Jag var tvungen att köpa nya trosor till tant agda 90-röven. Tror jag gått ner 3 storlekar på rumpan alltså haha. Köpte även en tubis i spets samt en kort snygg tröja som var nedsatt till halva priset. Kap kap kap!



Wilgot fick på fyllning av mjukisar samt en t-shirt. Än en gång, FASIKEN VAD DYRT DET ÄR MED KLÄÄÄÄDER.

För er som undrar varför jag bara köper kläder på lindex så ska jag förklara det. I vårt lilla centrum som ligger här där vi bor finns det bara lindex...och där går jag förbi var och varannan dag, lyckas aldrig bara gå förbi..utan jag hamnar alltid där inne..

Dagens mama in the webcam! Jag ser ju nästan lite ungdomlig ut (: Härligt härligt!

Idag är pappa S ledig och jag ska ta vara på tiden som innebängen. Det var underbart att se honom kliva innanför dörren igår, iih vilken lycka ♥ Kär på nytt eller något. Idag ska jag till läkarn, han ville kolla läget lite. Sen blir det veckohandling och familjemys :D

Nu ska jag göra något åt mitt morgonruffs till hår. Säger varje dag till mig själv - idag ska jag borsta håret. Men men lyssna på sig själv fungerar inte i alla lägen. Tror det var 2 veckor sen jag borstade genom hela håret (: Fy på mig va. Vilken sunk man har blivit om jag tänker efter. Förr så tvättade jag håret varje dag, fönade upp det och plattade, hade alltid utsläppt. Bar smink var eviga dag och kände mig alltid snygg. Nu har detta bara dalat. Nu har jag tvättat håret var tredje dag, bär alltid toffs och det var 2 veckor sen jag sminkade mig. Nej, fan. Nu får jag rycka upp mig ;) Klart man vill var en HOTMAMA, fniss.

Det är ingen vanlig dag, för det är "idagkommerpappahem"-dag! Hurra hurra hurra ♥

Det är sådär lagom pirrigt i magen just nu. Små fjärilar som flyger omkring, nästan som när man är nykär. Snart är min guldklimp hemma igen, ingen är lyckligare än jag just nu. Kärlek är bra underbart det, vet ni det?

Vi har haft en JÄTTE bra dag idag. En såndär dag utan gnäll och gråt. Barnen har vart fantastiska genom hela dagen. Halv 11 imorse väcktes jag av en Wilgot som lekte i sitt rum, han lagade mat åt sina nallar den gullen. Upp och hoppa, fram med frulle och sen har Wilgot fått bestämma vad vi skulle göra. Det blev en del målande, matlagning och docklek. Vi avslutade dagen med ett bad och en nyklippt son. Det är med ett leende på läpparna jag avslutar denna helg som ensamstående. Nättarna har gått helt fantastiskt och Lo har faktiskt sovit mer än vad hon brukar. Vi har samsovit dessutom, mys pys.


"Vad är detta?" är avslutad, tyckte ni att det var en kul grej? :) Bra gissat allihopa iaf :D
Nummer 1, 15 och 25 med rätt svar blev: emiliasmor.blogg.se/, luciadesign.se, stinan.se ♥

Jag och Wilgot hade en underbar eftermiddag igår. Medan Loppan sov så byggde vi en koja i Wilgots rum. Där inne så "sov" vi med alla nallar och nappar, vi lagde lite dinner, gjorde skuggfigurer och busade. Kojan rasade samman efter 1 timme och då hade vi myskalas på alla filtar och täcken istället. Vi hoppade som små grodor och skrattade av lycka. Efter 2 timmar såg det ut såhär i Wilgots rum. Vi avslutade vår eftermiddag med att INTE städa, istället satt vi oss i soffan och kikade på barnprogram innan det var dax att sova.

Älskar dessa stunder då jag kan ge allt till Wilgot, bara han, jag och leken. Det är verkligen urmysigt och det uppskattas SÅ mycket av Wilgot. Av mamma också för den delen :) ♥

En bild från april 2011

Idag är det första april, dagen då man får se upp och tänka en extra gång. Dagen då dom flesta skojar till det och luras. Jag tycker det kan vara roligare att bli lurad på en annan dag än den dagen som fått lurar-stämpeln. Men ändå, det är ju himla skoj att luras, på RÄTT nivå. Jag har lyckas bli lurad några gånger men just nu kan jag inte komma på en endaste gång då mitt minne inte är på topp (pga deppet).

Men jag tänkte att ni skulle berätta om era 1 april minnen, har ni blivit lurade? Berätta gärna om någon gång ni minns lite extra. Eller är det ni LURAS? Berätta om ert bästa 1 april skämt! Dela mer  än gärna med er :)

Längtar tills den dagen Wilgot (och Lo) förstår innebörden av skämt, då ska det luras :D